Långlänk på Långfredagen.

Kom på att jag skulle sticka ut på årets första långlänk på långfredagen. Tänkte att det är så där passligt knäppt. Vädret var ju härligt med solen skinande från en molnfri himmel, termometern låg på nollsträcket (i skuggan) och ingen farlig vind. Men först tog jag flickorna med på årets första cykeltur. Den blev inte så lång, för vägarna är inte riktigt bara ännu, men tappert kämpade dom på, och jag tror dom vill ut och cykla idag igen.

Jag har den senaste tiden funderat på om jag skulle köra en period med mycket lågpulsträning, 60-70% vilket för mig betyder ungefär 115-135 bpm. Tänkte att det är väl värt ett försök, och årets första långlänk behöver väl inte gå så hårt, så jag beslöt att köra igång. Tänkte att jag skulle "springa" i drygt 2 timmar och hålla pulsen kring 130-135

Någon hade rullat ihop sin matta och dumpat den.
Jag hoppas det inte är maffian som dumpat ett lik...

Jag tog telefonen med så att jag skulle kunna knäppa lite bilder, för det skulle jag ju nog ha tid med. Till en början gick det helt okej att jogga sakta så att pulsen hölls vid 130. Men ju längre jag "sprang", desto svårare blev det att hålla pulsen nere, speciellt då det kom motlut. (Inget konstigt med det.) Då pulsen steg över 140 började jag gå, och pulsen sjönk nog direkt, och jag joggade vidare. Jag hade tänk hålla igång drygt 2 timmar, men efter 1:15 började benen protestera. Det var inte alls tungt ur konditionssynvinkel, flåset var nästan oberört, men benen ville hem. Benen började kännas styva och det började ömma i höfter och lår, så jag bestämde att 1,5 timme får räcka till. Fick ihop 11,6 km med medelpulsen 130 bpm. Så någon långlänk blev det inte ur km-synvinkel, men 93 minuter är ändå länge för mig just nu. Hur som helst så tror jag inte att jag tänker köra någon period med lågpulsträning. Det tar sjukt i benen och det är så fruktansvärt tråkigt, och så tar det sjukt i benen. Nästa länk springer jag i min vanliga racerfart (ca.6 min/km). Det är jobbigt att springa för sakta.

Så här olika underlag fick jag springa på... Våren har sin charm.

Snö, is, sand, lera, vatten, asfalt.... Våren bjuder på varierat underlag att springa på.

Mitt ultralopp 2013

Det har blivit dags att kolla upp hur det går med mitt virtuella ultralopp. Jag har sprungit 150 km i år och har passerat Hämeenlinna. Om man skulle hålla konstant fart hela året så borde jag ha sprungit drygt 300 km och passerat Jyväskylä vid det här laget. Okej, det är inte så illa, för jag har planerat att jag skall springa betydligt mera under "sommarhalvåret". Men jag hade nog förväntat mig att få ihop drygt 200 km under årets första kvartal. Jag skyller på ryggen för att jag inte sprungit så mycket som jag tänkt mig, men jag har ändå sprungit mycket mera än under tidigare vintrar, så vi kallar det godkänt.

Virtual Run 2013 vecka 12
B är var jag finns och C är var medellöparen finns.

På tal om ryggen, så har jag fortfarande lite känningar i korsryggen när jag springer, men inte alls där emellan. Jag har börjat fundera om det kan bero på vintern, och en försämrad löpteknik under vintern. Men mina IceBugg har grymt bra grepp, och jag anser att jag springer rätt så avslappnat, utan att vara rädd för att halka. Det för tankarna vidare till skorna. Kan mina IceBuggs vara orsaken till sjukt i korsryggen? Dom känns helt bekväma, men dom är betydligt "lösare" än mina Asics, och upphöjningen under fotvalvet är heller inte lika högt som i mina andra skor.

Den packade snön på vägarna börjar nu bli mjuk, så snart har vi väl bara vägar att springa på. Skall bli spännande att se vad som händer då jag får ta på mig mina Asics och springa på barmark.

Hello!

Det har inte blivit mycket tränat de senaste veckorna, men jag visste att det skulle bli så. Däremot trodde jag inte att detta skede skulle bli så här långvarigt. Jag tänkte att jag skulle få 2 veckor med mindre tid för träning, men nu har det gått 3 veckor, och nästa vecka kommer ännu att bli likadan. Det har varit för mycket jobb och övrigt, tidsmässigt. Visst, naturligtvis skulle jag ha haft tid för lite mera träning, men jag vill inte med våld klämma in träningen i en överfylld kalender. Har man barn, så kan man inte ta den lilla tid man har för dem och sticka ut och springa.

Hur som helst så sprang jag både lördag och söndag förra veckan, och den här veckan. Men under veckan har det i princip inte blivit någon träning alls, tyvärr. Man skulle ju kunna säga att jag haft en viloperiod och laddat inför kommande träning, men det är tyvärr inte alls sant. Jag känner mig helt slut, och skulle bara vilja lägga mig ner och sova i 48 timmar. För utebliven träning betyder inte att jag suttit i soffan framför TV:n.

Men hej, jag har varit och skida. Trissan (vår lokala skidklubb) ordnade "vallningsskola" på lördagen, och där var jag i främsta led, och fick mera information om hur man skall valla skidorna än vad som rimligtvis ryms in i mitt huvud. Främsta orsaken till att jag vill lära mig valla är för att jag skall kunna hjälpa min dotter med det, för hon tycker om att skida, och hon har talang för det, till skillnad från sin far. Visst, om vädret är fint, och föret bra, så nog kan det vara riktigt skönt ute i skidspåret, men helt ärligt så är jag nog inte så förtjust i att skida. Jag gillar helt enkelt inte vintern, jag är en sommarmänniska, det bara är så. Och snö har vi ännu helt fruktansvärda mängder. Frun ville att vi skulle planera var vi skall placera nya växthuset vi bestämt oss att skaffa. "Det är en halv meter snö på bakgården, slappna av." Men det har gått bra att springa på sistone. Passligt hårt packad snö på vägarna, och där fungerar mina IceBugs perfekt. Jag litar så mycket på dem att jag saktar inte farten fastän det kommer isgata emot. (Okej, min fart är inte så enorm, men det behöver vi inte prata om nu.) Men korsryggen är inte helt återställd ännu. Det går bra att springa, den är mycket bättre, men jag känner att den inte är helt 100 ännu.

Jag längtar till vecka 16, för då har jag vintersemester, och jag hoppas att det mesta av snön har fattat att smälta bort tills dess. God Natt!

Inga lopp 2013

Jag skippade Ju-Jutsun igår. Dels på grund av att jag inte hade lust, dels på grund av att jag hade en konstig känsla i kroppen, underligt trött. Så jag höll vilodag igår, och tänker även ta det riktigt lugnt idag. Siktar på Ju-Jutsu på torsdag och lördag, och så ut och springa på fredag och söndag. Lite styrka skulle också vara bra att får in.

Nu har jag sprungit 2 veckor i rad tre pass och över 20 km. Det låter ju inte som mycket att skryta med, men om man kollar bakåt i min träningskalender så är det en klar förbättring på springsidan. Senast i september har jag sprungit så här mycket, och dessutom är det första gången som jag överhuvudtaget springer under vintermånaderna. Det har inte på långt när blivit så mycket spring under vintern som jag hade i tankarna i höstas, men jag är ändå nöjd med situationen. Nu har jag ett helt annat utgångsläge när våren kommer, när jag inte behöver vänja min kropp med att springa. Har dock tidsmässigt 2 tuffa veckor framför mig nu, så få se hur mycket spring jag "orkar" med.

Jag har kommit till insikten att jag mår bättre utan planerade lopp som jag skall delta i, och jag har därför valt att inte anmäla mig till ett enda lopp 2013. De flesta säger att dom behöver ett lopp att träna inför, annars blir träningen bristfällig eller inte alls av. Det fungerar inte så för mig. Jag vill ut och springa för själva springandets skull, inte för att springa snabbare om 2 månader. Jag vill springa i nuet, utan tankar om hur mycket snabbare jag borde vara om 2 månader. Jag väger på tok för mycket för att bli en bra löpare, men däremot är löpningen bra för mig. Men det måste ske på min kropps villkor, inte på villkor ställda i min fantasi.

Sunlight Run!

Jag sprang i SOLSKEN igår! Hur härligt var inte det. Minns inte när jag senast varit utomhus i solsken, än mindre sprungit i solsken. Dessutom gick det hyfsat lätt och jag kunde hålla ett helt okej tempo, i motsats till  förra veckan då. Fick ihop 8,5 km på 52 min (6:07 min/km, 149/163) Medelpulsen var högre än de senaste passen (jag sprang fortare), men ändå kändes det inte alls tyngre, tvärtom.

Jag var som sagt till fysioterapeuten i måndags. Wow, säger jag. Det var ett lyckat besök, och jag har en nyvunnen respekt för fysioterapeuter. Den primära orsaken till besöket var min högra axel, som till och från är sjuk. Jag har full rörlighet och styrka i axeln, och den mår bättre av träning än av vila. Nå, när jag berättade mina symptom och hur det känns så beskrev hon in i minsta detalj hur jag på jobbet sitter framför datorn, och varför det inte är bra. Och hon träffade rätt på varenda punkt. Sen berättade hon hur jag skall sitta. Små självklara detaljer som man inte nödvändigtvis själv tänker på. Sen diskuterade vi min korsrygg, och hon sa att det är ett bra tecken att det bara gör ont när jag springer. Då är det högst sannolikt musklerna som av någon orsak blir trötta/sjuka av de kontinuerliga stötarna som springning innebär. Hon påpekade också att dåligt väglag på vintern gör detta känsligare, jag kanske spänner mig omedvetet, eller så kan det vara något med mitt löpsteg nu på vintern. Eftersom jag inte har problem med att sitta, träna styrka eller ens med Ju-Jutsun, så är min rygg nog frisk, och den kommer att bli bra med tiden. Stretchning och styrketräning var hennes råd. Sen gick vi igenom olika sätt att stretcha och träna de små musklerna i armar, axlar, ryggen, höften och benen. Hon sade att jag har bra med muskelmassa och styrka, men de små musklerna skulle behöva tränas. Hon ville också att jag skulle börja prioritera ryggen och skuldrorna bättre i min träning. Och visst, jag tror henne. Jag är nog starkare på framsidan än baksidan. Hon ville att jag skulle skaffa såna där pilates gummiband som jag skulle köra en del övningar med, just för att komma åt de små musklerna. Det känns helt supertöntigt, men om mina axlar och min rygg mår bra av det, så då ställer jag mig med ljusröda gummisnoddar och viftar. Inga problem.

Inser fakta

Det blev en 8 km runda igår på dagen. Jag bestämde att jag skulle springa runt gamla skolan, vilket visade sig vara en dålig idé. Fick plumsa drygt 1 km på en oplogad väg. Där hade kört ett terrängfordon, så jag hade nån sorts hjulspår att följa. Men för övrigt så var vägarna i helt bra springskick. Ryggen gav sig nog tillkänna igår, men jag kunde springa. Funderade också varför det var så tungt och jobbigt, som det lite har varit den sista tiden. Jag var till blodgivning på fredagen, HB 171, och tänkte att det är nog därför. Men sen på kvällen när jag kollade lite i min träningsdagbok så kunde jag konstatera att jag sprang 3 gånger och över 20 km förra veckan. Förra gången det hände var i början på september! Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att det är tungt och jobbigt att springa. Skönt att konkret kunna konstatera varför det är så tungt. Nu är det lättare att acceptera att det går långsamt och inse att det bara är att lufsa på lite mera regelbundet, så blir det nog bra. Jag inser nu att mina tankar har nog blivit kvar i förra sommaren/hösten, och jag har levt mot den bakgrunden. Jag har nog inte riktigt fattat att vinter snart är förbi, och jag inte har sprungit ordentligt på länge.

Körde också 45 min TRX träning igår kväll före bastun. Som det ändå är bra träningsmetod. Efter 30 minuter så var armarna helt skakiga och ville inte lyda mera. Men idag skall jag till fysioterapeuten. Blir lite spännande att se vad det blir av detta.

Jag existerar ännu

Det har inte blivit mycket skriva av på bloggen på sistone. Dels har det inte hänt någonting märkvärdigt, dels har jag inte riktigt haft tid, men framför allt så har jag inte haft lust att skriva. Men nu skall jag försöka får några rader ner plitade.

En kul grej som jag noterade är att jag har nu sprungit två måndagar i rad. På måndagar som jag inte brukar få någonting gjort. Rätt häftigt. Vet inte riktigt varför det blivit så, men det är ju en positiv förändring, så det är väl ingenting att bekymra sig över. På måndagen sprang jag en runda på 6 km och på onsdagen fick jag ihop 10 km. Det har inte varit något vidare före att springa de senaste veckorna. Vädret har varit perfekt med några minusgrader, men det har varit dels rätt knöligt, dels en massa lös snö var stans. Tänkte försöka ta mig ut på en runda imorgon ännu, så att man skulle få ihop 3 st löprundor den här veckan.

På tisdagen var det en ny kille med på Ju-Jutsu träningarna. Eller ja, han har varit några gånger tidigare, men på tisdagen var första gången jag fick träna med honom. Han har alltså också gult bälte, men det tog inte många minuter förrän jag började fundera på vad som inte stämmer. Efter 30 minuter så måste jag fråga honom varför han har bara gult bälte, för han var på en helt annan nivå än oss andra med gult bälte. Nå, det visade sig att han har blått bälte i karate, så det förklarade saken. Han var inte direkt bättre på själva Ju-Jutsun, men han kunde röra sig på ett helt annat sätt, och han hade så mycket bättre reaktioner än vad jag har.

Vikter runt vristerna?

Det har inte hänt något spännande på träningsfronten den här veckan. Har duktigt gått på alla tre Ju-Jutsu passen, som varit riktigt roliga. Idag fungerade det dock inte så bra, kroppen var liksom inte riktigt med på noterna. På onsdagen var jag ut och springa, trots att vädret inte helt var på joggarens sida. Eller det var väl inget fel på vädret egentligen, utan problemet var att vägarna var så oplogade att springandet blev helt pajasaktigt. Ville bara ge upp efter 1,5 km, men jag tänkte att jag måste jogga 5 km innan jag får stanna klockan.

Farsan har skaffat 1,5 kg vikter att ha runt vristerna när han är ut och gå. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men när jag prövade dom inomhus så blev jag förvånad över hur stor effekt 1,5 kg har runt vristen. Det kändes helt konstigt att flytta fötterna och jag började fundera på allt prat om skornas vikt då man springer. Kanske det sen också har betydelse om skon väger 80 g mer eller mindre. Nu tror jag ju inte att det har någon betydelse när jag far ut och springa om skon väger 250 g eller 400 g. Mina 15 kg för mycket för en bra löparkropp döljer nog effekten av skons vikt. Men där kommer vi in på betydelsen av den egna vikten. Jag har läst någonstans att för varje kg man har extra så förlorar man 3 sekunder per km, vilket skulle ge 30 sekunder bättre snittfart om man slapp 10 kg övervikt. Om det där med 3 sekunder stämmer vet jag inte, eller hur man kommit fram till det. Men visst måste ju 10 kg extra vikt på kroppen ha en rätt stor betydelse, när man vill prestera.

Någon som har prövat på att använda vikter runt vristen eller handleden i något tillfälle? Kanske det är okej att gå med dom, men jag har en känsla av att skaderisk föreligger om man skulle springa med vikter runt vristen. Jag tänker i alla fall inte göra det, för jag tycker att hela iden andas knäproblem.

Glädjen efter en löprunda

Jag var ut och springa en runda igår kväll. Hade egentligen tänkt springa på söndagen medan Ellinor hade sina fri-idrottsträningar, men jag tvekade då jag kände mig osäker vad ryggen skulle tycka om saken. Hade en känsla att ryggen skulle börja ömma om jag sprang, så jag valde att inte försöka, för att inte riskera "nederlag". Men igår gick det hur bra som helst. Ryggen är nog inte helt 100 ännu, men det stör inte springandet längre. Skrapade ihop 6,7 km på 40:13 min (6:00 min/km och puls 151/166) Efteråt när jag tagit av mig skorna och stod i köket och drack vatten infann sig den där härliga känslan efter ett lagom jobbigt pass, då man lite fått ta i, men inte tömt sig på energi. Jag har saknat den känslan. Welcome back löparglädjen.

Igår när jag kollade på Linas träningsblogg så blev jag verkligen avundsjuk när jag såg vilken terräng(väder) hon får springa i, och så ser jag ut genom fönstret, och det snöar! Det blev mörkt innan jag kom hem, så jag fick inget foto igår, men jag tog ett foto från terrassen nu på morgonen. Viss skillnad på södra Sverige och södra Finland. Tror jag skall flytta in som granne åt Lina. :)

Linas bild till vänster (tagen 3.2) och min bild till höger (tagen 5.2)
En viss skillnad på södra Sverige och södra Finland.

Yabba Dabba Doo!

Jag kan springa igen! Stack ut igår och prövade att springa och konstaterade att det gick riktigt bra. Efter 4 km började jag känna svaga spök-känslor av sjuk rygg, men ingenting som störde mig. Tvinnade på inne i byn och skrapade ihop 6 km på 37:53 (6:19 min/km) Men lite ovant kändes det nog. Tyckte att nu går det undan, och så såg jag att klockan visade 5:57 min/km. Snigel snigel på vägen där... Men det var riktigt roligt att få lufsa igen. Hoppas det nu håller i sig.

Jag pratade ju om att träna styrka alla dagar i 2 veckor. Förra veckan gick bra, men denna vecka har inte blivit så träningsintensiv. Det har kommit så mycket annat emellan, så jag har inte riktigt orkat(velat) träna sent på kvällarna. Men syftet var att komma ifrån tjurandet över att inte kunna springa, och det lyckades jag med riktigt bra.

Jag har sprungit 4 pass under januari månad, vilket är långt färre än jag hade räknat med. Men det är första året som jag över huvudtaget sprungit i januari, så jag ser det ändå som helt bra framsteg. Riktigt hyfsad mängd styrka har jag också klämt in i slutet på månaden. Nu skall jag under februari  försöka jogga regelbundet och få in mera styrketräning för benen, så att jag är förberedd att börja träna på allvar när våren kommer.



På tisdagen var Teresa Tuominen (2.dan) in från Helsingfors och drog träningarna för oss. Det var rolig omväxling med en annan tränare. Jag vet inte om sparkar är hennes specialitet, men hon gick noggrant igenom detaljerna i olika sparkar, och hon betonade vissa saker vi skulle fokusera på. Hon gick också snabbt igenom hur vi skall stretcha för att bli bättre på att sparka.  Men det som verkligen imponerade på mig var den enorma självsäkerhet och självförtroende som hon utstrålade. Det är säkert inte helt lätt för en kvinna att traska in i en sal full med men, och säga vad som skall göras, och hur det skall göras. Men det var inga problem för henne. Jag hoppas att hon återkommer snart.

Orsaken till sjuk rygg!?

Jag besökte läkaren på fredagen och drog samma story igen om min axel, kanske sneda rygg och sjuka korsrygg. Han kollade hur jag kunde röra på min arm och konstaterade att jag har full rörlighet i axeln. "Tack, men det vet jag redan." Sedan klämde han här och där på axeln, men hittade ingen punkt som ömmade. "Tack, med det där har jag prövat i oändlighet utan att hitta en specifik punkt att skylla på." Sedan testade han styrkan i axeln, och konstaterade att den är hur bra som helst. "Tack, jag vet." Nu var jag ju inte oförskämd, jag svarade inte detta åt honom. Jag fattar ju att han måste kolla dessa saker, men han kunde inte kasta det minsta nytt ljus över mina problem. Han började prata om vila och att äta värkmedicin som en kur. Då sa jag åt honom att "NEJ!" Jag kan använda axeln, jag har full styrka i den och den brukar må bättre när jag tränat. Problemet kommer främst när jag sitter stilla framför datorn på jobbet, och där är någonting fel där inne. Då är det bra att träna och stretcha sa han. Okej, så jag skall vila, träna, stretcha och proppa i mig värkmedicin? Nå, efter några minuters diskussion så skrev han tid åt mig till en fysioterapeut, en hel timme! :) Oj vad hon skall få gå igenom min överkropp. :)

Igår på förmiddagen satt jag och surfade på en massa träningsrelaterat och hittade 2 saker som kan vara orsak till mina problem med korsryggen. Det första är att jag stretchat insidan av låren mycket de senaste månaderna. Detta för att så småningom kunna få upp foten ordentligt, och smidigt, i Ju-Jutsun. Inget fel i det, men när jag suttit på golvet med benen i V-form så har jag lutat framåt. Igår hittade jag en video om hur man skall stretcha benen för att bli bra i kampsport, och där betonade dom att man skall luta bakåt då man stretchar med benen i V-form. Detta för att avlasta korsryggen! På något vis känns det som mitt i prick, därför är min korsrygg sjuk. (kanske)

Det andra jag hittade är denna korta videosnutt, där det framkommer att höftböjarmusklerna går från lårets framsida runt och fäster bak på ryggen. Detta var jag inte medveten om. Hon säger att spända höftböjarmuskler kan orsaka problem i ryggen. Jag har stretchat benen en hel del på sistone, men när jag tänker efter så har jag nog slarvat med just höftböjarmuskeln, och visst, dom är nog lite spända jämfört med resten av benmusklerna. Jag tror att det beror på att jag hade sjukt just i de regionerna i höstas, och efter det varit rädd att stressa upp de musklerna och senorna. Men detta kan också vara en orsak till min sjuka korsrygg. Känns bra att ha hittat möjliga orsaker till problemet. Då är ju halva striden redan vunnen. :)

Fokus på styrketräning

Okej, så ryggen låter mig inte springa, men jag kan träna annat utan att ryggen protesterar. Så vad är problemet? Strunta i springandet några veckor och fokusera på annan träning istället. Det har jag äntligen fått in i huvudet och har bestämt att jag skall träna nån form av styrka alla dagar i 2 veckor. Det borde ta bort tankarna från uteblivna löppass. Visst, men jag skulle behöva några långpass. Huvudet är i kaos, och styrketräning har inte samma lugnande effekt på mig som löpning. Men min styrketräning är nog värd en liten boost den också. Jag körde 20 minuter non-stop armar & axlar på måndagen och på tisdagen efter Ju-Jutsun googlade jag TRX övningar och testade lite olika konstigheter. Jag säger bara att oj vilka häftiga övningar det finns. Idag körde jag rygg & mage i 45 minuter.

Igår var Ju-Jutsu träningarna tillbaka i gamla gängor igen och vi delades in enligt färgen på bältet. Vi började träna teknik igen, och det introducerades nya grep och ny versioner av det gamla vi lärt oss, sånt som kommer i orange bältesprovet. Det var skönt. De senast 4-5 veckorna har det varigt ganska stökigt då vi varit blandade alla bälten, och vi har gjort allt möjligt konstigt. Men nu är det trygga tillbaka igen.

På tal om ryggen, så imorgon skall jag till arbetsplatshälsovårdaren och försöka få remiss till en fysioterapeut. Har ont i högra axeln, till och från. Det har varat länge redan, men kommer nu oftare. Axeln är annars mindre sjuk efter att jag tränat styrka. Men i samma veva tänker jag ta upp min sjuka korsrygg och känslan av att min rygg är sned/vriden så att högra axeln är längre fram än den vänstra. Blir intressant att se vilket bemötande man får. För att inte tala om hur jag skall kunna förklara alla små detaljer på finska.

Int då, satan!

Igår blev det lite annorlunda Ju-Jutsu träningar då vi fick hålla till i boxningssalen, eftersom "vår" sal var upptagen. Där fanns en massa typer som slängde omkring varandra, där pågick ett Judo läger. Men hur som helst, så eftersom vi befann oss i en boxningssal med en massa sandsäckar och mittsar så kunde vi ju inte låta bli att "ta seden dit man kommer" och leka med dessa. Men vi inspirerades egentligen inte av boxning, utan av thaiboxning. Det blev en hel del armbågar och smalben, vilket syns idag. Det ser sjukt ut, men det är det inte.

Idag lös solen fint och det var bara -8 grader kallt, vilket kändes helt okej mot -25 som vi hade på fredagen. Så jag klädde på mig och drog iväg ut och springa. Hade hela veckan sett fram emot att springa på veckoslutet, men medan jag klädde på mig fick jag en känsla av att detta inte skulle sluta med ett leende. Och så rätt jag fick. När jag sprungit en knapp kilometer så fick jag konstatera att min korsrygg inte vill låta mig njuta av att springa. Jag gav det en stund, tänkte att om jag sakta lufsar på så går det nog över. Men nej, när jag efter 2,75 km sprang förbi vägskälet hemåt eller länge bortåt så stannade jag klockan och traskade hem. När huvudet äntligen vill springa på vintern, ja då faller det på något annat istället. Men int då.

Jag finner det märkligt att jag kan köra hemmastyrka för hela kroppen, inklusive mage och rygg, utan att korsryggen misstycker det minsta. Även Ju-Jutsu träningarna går bra, och där ingår slag, sparkar och kast, men inga protester från korsryggen. Men att jogga ett par kilometer, nej där gick man över gränsen för vad ryggen går med på. Jag förstår inte.

Nu blev det kallt!

Jag skippade Ju-Jutsun på torsdagen för jag var på ganska samma humör som på tisdagen. På torsdagar då vi är i vår egen sal brukar det bli mycket sparring, eftersom där finns massor med handskar, dynor, och andra roligheter. Dessutom är mattan ganska hård där, så för att skona våra kroppar så brukar vi inte kasta och fälla varandra där. Så istället för att okoncentrerat försöka sparra kom jag hem till ett tomt hus, satte på musik, stretchade, tände eld i bastun och körde intensivt hemmastyrka 30 min medan jag väntade att bastun skulle bli klar. Det var en bra avslutning på torsdagen.

Hade planerat att springa igår kväll efter jobbet, men det fanns ingen chans i världen att jag skulle ha gett mig ut längre än till vedlidret och fylla vedkorgen. Nu lyser solen vackert, med det är -25! Hoppas det blir betydligt varmare mot slutet av veckoslutet så att jag får springa. Men idag skall jag på Ju-Jutsu. Måste skärpa till mig, för de senaste två veckornas träning är inte mycket att visa upp. Så här får det inte fortsätta.

På tal om att ge sig ut så kom jag att tänka på förra vintern då vi hade en köldknäpp. Vi (FBK) ryckte ut på 2 st eldsvådor under samma vecka, sent på kvällen när termometern visade några grader kring -30. Det var inte roligt. Det går bra så länge man är igång, men sen mot slutet, när man varit in i ett brinnande hus och rökdykt, ut i -30, in tillbaka, och ut igen. Till sist ser man bokstavligt talat ut som en snögubbe.

Vi borde definitivt få Finland på rätt köl igen.

Ryggen är bättre

Igår var en tröttsam dag. Jag var på dåligt humör hela dagen. (av olika orsaker som här förblir osagda) På eftermiddagen försökte jag slå om och tänka positivt, eftersom det var tisdag och jag skulle iväg på Ju-Jutsu träningar på kvällen. Lyckade till en del, och jag var på hyfsat humör när jag for iväg till träningarna. Men hur jag än ville, så blev det inte till någonting. Jag lyckades inte fokusera på vad som skulle göras, och med bristande koncentration blir det inte bra när man tränar kampsport.

Lilltösen hade feber igår kväll, så jag såg fram emot att få bli hemma med henne, och lite nolla huvudet. Men efter ett överraskande telefonsamtal igår kväll 21:30 är jag nu på väg till Tammerfors på jobbresa, och fammo kommer och sköta om flickan.

Det positiva är att ryggen inte alls misstyckte igår på Ju-Jutsu träningarna och även då vi övade kast var den med på noterna. Jag skippade träningarna förra torsdagen och lördagen för att skona ryggen.  Ryggen är betydligt bättre nu, men musklerna känns inte helt som sig själva ännu. Jag tror att jag håller mig till veckoslutet, men sen skall jag springa. Hoppas det fungerar bättre då.