Hello!

Det har inte blivit mycket tränat de senaste veckorna, men jag visste att det skulle bli så. Däremot trodde jag inte att detta skede skulle bli så här långvarigt. Jag tänkte att jag skulle få 2 veckor med mindre tid för träning, men nu har det gått 3 veckor, och nästa vecka kommer ännu att bli likadan. Det har varit för mycket jobb och övrigt, tidsmässigt. Visst, naturligtvis skulle jag ha haft tid för lite mera träning, men jag vill inte med våld klämma in träningen i en överfylld kalender. Har man barn, så kan man inte ta den lilla tid man har för dem och sticka ut och springa.

Hur som helst så sprang jag både lördag och söndag förra veckan, och den här veckan. Men under veckan har det i princip inte blivit någon träning alls, tyvärr. Man skulle ju kunna säga att jag haft en viloperiod och laddat inför kommande träning, men det är tyvärr inte alls sant. Jag känner mig helt slut, och skulle bara vilja lägga mig ner och sova i 48 timmar. För utebliven träning betyder inte att jag suttit i soffan framför TV:n.

Men hej, jag har varit och skida. Trissan (vår lokala skidklubb) ordnade "vallningsskola" på lördagen, och där var jag i främsta led, och fick mera information om hur man skall valla skidorna än vad som rimligtvis ryms in i mitt huvud. Främsta orsaken till att jag vill lära mig valla är för att jag skall kunna hjälpa min dotter med det, för hon tycker om att skida, och hon har talang för det, till skillnad från sin far. Visst, om vädret är fint, och föret bra, så nog kan det vara riktigt skönt ute i skidspåret, men helt ärligt så är jag nog inte så förtjust i att skida. Jag gillar helt enkelt inte vintern, jag är en sommarmänniska, det bara är så. Och snö har vi ännu helt fruktansvärda mängder. Frun ville att vi skulle planera var vi skall placera nya växthuset vi bestämt oss att skaffa. "Det är en halv meter snö på bakgården, slappna av." Men det har gått bra att springa på sistone. Passligt hårt packad snö på vägarna, och där fungerar mina IceBugs perfekt. Jag litar så mycket på dem att jag saktar inte farten fastän det kommer isgata emot. (Okej, min fart är inte så enorm, men det behöver vi inte prata om nu.) Men korsryggen är inte helt återställd ännu. Det går bra att springa, den är mycket bättre, men jag känner att den inte är helt 100 ännu.

Jag längtar till vecka 16, för då har jag vintersemester, och jag hoppas att det mesta av snön har fattat att smälta bort tills dess. God Natt!