lördag 30 mars 2013

Långlänk på Långfredagen.

Kom på att jag skulle sticka ut på årets första långlänk på långfredagen. Tänkte att det är så där passligt knäppt. Vädret var ju härligt med solen skinande från en molnfri himmel, termometern låg på nollsträcket (i skuggan) och ingen farlig vind. Men först tog jag flickorna med på årets första cykeltur. Den blev inte så lång, för vägarna är inte riktigt bara ännu, men tappert kämpade dom på, och jag tror dom vill ut och cykla idag igen.

Jag har den senaste tiden funderat på om jag skulle köra en period med mycket lågpulsträning, 60-70% vilket för mig betyder ungefär 115-135 bpm. Tänkte att det är väl värt ett försök, och årets första långlänk behöver väl inte gå så hårt, så jag beslöt att köra igång. Tänkte att jag skulle "springa" i drygt 2 timmar och hålla pulsen kring 130-135

Någon hade rullat ihop sin matta och dumpat den.
Jag hoppas det inte är maffian som dumpat ett lik...
Jag tog telefonen med så att jag skulle kunna knäppa lite bilder, för det skulle jag ju nog ha tid med. Till en början gick det helt okej att jogga sakta så att pulsen hölls vid 130. Men ju längre jag "sprang", desto svårare blev det att hålla pulsen nere, speciellt då det kom motlut. (Inget konstigt med det.) Då pulsen steg över 140 började jag gå, och pulsen sjönk nog direkt, och jag joggade vidare. Jag hade tänk hålla igång drygt 2 timmar, men efter 1:15 började benen protestera. Det var inte alls tungt ur konditionssynvinkel, flåset var nästan oberört, men benen ville hem. Benen började kännas styva och det började ömma i höfter och lår, så jag bestämde att 1,5 timme får räcka till. Fick ihop 11,6 km med medelpulsen 130 bpm. Så någon långlänk blev det inte ur km-synvinkel, men 93 minuter är ändå länge för mig just nu. Hur som helst så tror jag inte att jag tänker köra någon period med lågpulsträning. Det tar sjukt i benen och det är så fruktansvärt tråkigt, och så tar det sjukt i benen. Nästa länk springer jag i min vanliga racerfart (ca.6 min/km). Det är jobbigt att springa för sakta.


Så här olika underlag fick jag springa på... Våren har sin charm.
Snö, is, sand, lera, vatten, asfalt.... Våren bjuder på varierat underlag att springa på.


2 kommentarer:

  1. Verkligen varierat underlag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det fascinerande hur varierande underlaget kan vara på våren. På sommaren är det asfalt och hård (sand)grusväg på denna sträcka.

      Radera