Crosstrainer

Nu har jag haft en springfri vecka, och det känns helt skönt. Var så där halvt på väg ut och springa idag, men jag kände en aning i låren/höften ännu, så jag bestämde att ge dem några dagar till att vila upp sig. Det positiva är att jag lite saknar springandet. Den där olustiga känslan mot springandet är nog på väg att avta.

Men jösses vilket pass jag fick till på crosstrainern idag. Körde långsamt upp pulsen och sen drog jag igång 3 x 2 minuter intensivt med extremt motstånd. 2 min återhämtning mellan. Maxpuls 176 och medelpuls 147 under det 26 minuter långa passet. Fick någonting i magen som påminde om sting, på crosstrainern! Men nu vet jag att det går utmärkt att pina upp pulsen på crosstrainern, så i vinter vet jag vad jag skall göra för att hålla flåset igång.

Efter så körde jag en halvtimme Kettlebells, och sen i bastun. Perfekt avslut på en söndag.

En blick i backspegeln.

I år kom jag igång med löpningen redan från början av Mars, en klar förbättring jämfört med förra året då jag började jogga i slutet av Maj. Jag räknar med att jag började motions-jogga förra året. Det blev aningen halvhjärtat och jag har registrerat 416 km för 2011. Int så värst mycket, men en stor förbättring mot 2010, som har endast 147 registrerade kilometrar.

I skrivande stund har jag loggat 775 km löpning i år. En hyfsad förbättring mot i fjol alltså. Om snön, eller framför allt halkan håller sig på avstånd så kanske jag hinner spränga 1000 km i år.

Jag har gjort stora framsteg den här sommaren när det kommer till löpning. I fjol var den längsta sträcka jag sprungit drygt 14 km, medan jag i år har sprungit 4-5 länkar över 20 km, och lika många nära 20 km. Jag har även blivit betydligt snabbare. I vårast hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle springa Kanontian på 50:43. Fast egentligen trodde jag det inte ens ännu på startlinjen. Målet var sub 55, men allt under 60 hade jag för avsikt att räkna som godkänt. Jag var väldigt nöjd över resultatet, men det är först nu på höstkanten jag insett hur bra jag egentligen presterade. Ifjol sprang jag en gång 10 km på sub 58, så en hyfsad förbättring alltså. Och det faktum att jag vägde 94 kg i juni då kanontian gick av stapeln säger ju även en hel del. Jag har ju inte direkt någon löparkropp.

Men så gjorde jag det klassiska nybörjarfelet, och drabbades av hybris. Det var naturligtvis roligt när man märkte att man orkade springa hårt. Konditionen hade blivit mycket bättre och allting kändes bra och roligt. I mars hade jag lite problem med vaderna och känningar i knäna. Dessa problem orsakades av gamla dåliga tossor. Men redan i april var dessa bekymmer som bortblåsta tack var mina nya Asics Gel Nimbus 13, dom bästa, och dyraste, tossor jag haft.

Sommaren gick bra, tills slutet på augusti då jag märkte att benen inte tyckte att det var roligt längre. Jag fick vackert inse att jag inte hade följt regeln "skynda långsamt". Styrkan i benen var det inget fel på, men jag hade inte låtit benen vänja sig vid löpningens belastning i tillräckligt långsamt tempo, och de började säga ifrån. Jag vilade lite, och fortsatte sen som förut. Ganska snabbt insåg jag att jag måste trappa ner lite, för att inte köra slut benen, och/eller döda allt intresse för löpning.

Nu har jag drygt en månad kört betydligt lugnare vad gäller löpning, och satsat mera på styrketräning, core och kettlebells. Helt ärligt så har det börjat smaka trä att springa. Men det är väl klart att det känns motigt om man skall försöka springa med sjuka ben. Och nu snackar jag inte träningsvärk.

Jag har också börjat träna Ju-Jutsu. I flera års tid har jag tänkt att jag borde börja träna någon kampsport, men det har inte kommit till skott, förren nu. Ju-Jutsu handlar primärt om självförsvar. Ju-Jutsu är häftigt, för det innehåller "allt", slag, sparkar, kast, låsgrepp, hur man frigör sig och hur man värjer sig mot knivar, batonger och andra vapen. En mycket mångsidig kampsport med andra ord, en kampsport jag skall fortsätta med, och bli bra på. :) Synd så började man inte för 20 år sedan.

Det här var en kort blick i backspegeln. Nu är det framåt som gäller.

Jeu!

Okej, så nu har jag äntligen fixat en blogg åt mig.

Hade för avsikt i somras att börja skriva om min träning, typ träningsdagbok. I första hand för att själv kunna gå tillbaka och kolla hur det gått, och i efterhand kunna konstatera framsteg, eller frånvaron av framsteg. Tror även att det kan vara roligt om några år att kolla hur man tänkte och kände.

Jag har det lite motigt med löpningen för tillfället. Konstiga känningar i lårens framsida, mera i högra benet. Jag inser nu att jag har sprungit för intensivt under sommaren, och benen börjar säga ifrån. Därav känns det inte helt motiverande med löpning mera, och det kan säkert te sig märkligt att börja med träningsdagbok när man springer som minst. Men det är kanske nu det behövs som mest? Jag tänker att om jag börjar skriva om min träning, och mina tankar om träning, så kanske det ger positiva effekter på min inställning till träning, och på motivationen. Hur som helst så ger jag detta ett försök.

Nåväl, sommaren är definitiv över, så jag kanske skall börja med att summera upp sommaren som gått, ur träningsperspektiv.