torsdag 25 juli 2013

Doktorn

Var till doktorn på tisdagen. Han konstaterade att jag har vätska i bihålan och snudd på inflammation i öra. Därtill rosslande andning, slemmig hosta och huvudet fullt med snor. Så nu har jag antibiotika kur på, en medicin som skall andas in, och en tredje medicin som skall sprutas upp i näsan. Plus lite värkmedicin enligt behov. Så nu har jag snart slösat halva min semester på att vara sjuk. Den andra halvan bara måste bli bättre.

Min mor har en blomma som humlorna är helt galna i. En liten brunsring med blommor, och där var garanterat över 50 humlor och tvinnade. Fotade åtminstone 5 olika sorter. Nu är jag ingen expert på humlor, utan klassar dom bara enligt färgkombinationer och form.



måndag 22 juli 2013

89!!!

Hela förra vecka gick åt till att vara sjuk och tycka synd om sig själv. På måndagen hade jag sjuk hals, och på tisdagen hade jag 37,5 feber, vilket kändes som 47,5. Jag var helt slut och bara låg på soffan hela dagen. På onsdagen var jag feberfri, med då kom snuvan och jag började känna lite i bröstet. På torsdagen var huvudet fullt med snor, andningen rosslade, och jag hade sjukt i vänstra örat. Nu, en vecka efter att det började väller snor fortfarande ut ur huvudet, jag hostar upp slem och vad andningen beträffar så är det inte aktuellt med någonting som höjer pulsen ännu på många dagar. Min vilopuls är fortfarande några slag över 60 bpm, då den vanligtvis ligger kring 45 bpm.

Så jo, jag är aningen bitter. Hade tänkt att jag skall öka träningsmängden nu under semestern, och riktigt njuta av att kunna träna fritt... och så börjar man semestern med att vara sjuk över 1 vecka. Just av denna anledning tycker jag inte om att planera in lopp eller på något annat sätt bygga upp förväntningar. Det kommer alltid någonting i vägen och pissar på mina planer/förväntningar. Att ta dagen som den kommer och göra saker spontant är mera min grej.

Men hej! Igår när jag ställde mig på vågen så skedde någonting som inte skett på minst 10 år. Vågen visade under 90 kg!!! Yes, vad jag blev glad. Jag har länge nu pendlat mellan 90,5-91,5, och nu igår så skedde det, 90 sprack! 89,8 kg visade vågen.
2009 vägde jag som mest. Då följde jag inte med min vikt, och allt motioneras hade bara uteblivit. Kommer så bra ihåg då jag plötsligt en dag i bastun insåg att fan, jag har på riktigt blivit fet. Då ställde jag mig på vågen och trodde inte mina ögon då vågen visade 103 kg. Funderade, och kom fram till att drygt 10 år tidigare, i armén hade jag vägt 82 kg. Då bestämde jag att det var dags att skärpa sig. Jag började ingen diet, och jag började inte heller tokmotionera helt plötsligt, för jag visste att det inte skulle hålla. Tänkte istället att likt en oljetanker så måste jag sakta men säkert lägga om kursen. Kan nu konstatera att jag lyckats. För detta är jag glad, och resan fortsätter i rätt riktning.


måndag 15 juli 2013

Sjukt i halsen!

Och så gick man och blev krasslig, mitt i sommaren. Kände igår på eftermiddagen att det var någonting på gång, så jag skippade min planerade långlänk (typ 15 km). Idag har jag konstigt i halsen, så där lite sjukt, och så känns det som om där skulle finnas någonting överlopps. Musklerna är också ömma. Vet inte om det beror på mitt 50 minuters calisthenics pass på lördagen, eller på flunsan. Antagligen en kombination av båda.
En sån här skjorta behöver jag!

söndag 14 juli 2013

Nytt PB på 5 km

På Torsdagen anade jag att jag skulle bli utan springsällskap medan Ellinor tränade. Jag började tänka på intervallträning på sportplan, kanske en 4 x 4 min. När vi kom fram så kunde jag konstatera att mina antaganden varit helt riktiga. Men det var hett, jag fasade för tanken att börja med intervallträning, men jag kände inte heller för att springa runt Karis ensam. Jag började lufsa runt sportplanen, utan att ha bestämt vad som skall ske. Till min förvåning gick första km på 5:17, och jag tyckte inte ens att jag sprang hårt. Där och då bestämde jag mig för att skippa intervallträningen och istället fortsätta att yra runt runt i en hyfsad fart. Det var rätt jobbigt, men det resulterade i nytt PB på 5 km. 23:56, en minut bättre än i fjol. Jag borde naturligtvis ha stannat efter 1 km, gått några hundra meter och sedan börjat min snabba 5:a. Jag tror att jag skulle ha kapacitet att komma under 23 min, men där börjar nog min gräns komma emot. Konstaterade att jag kunde springa kring 4:40, men snabbare än det så måste jag verkligen ta i. Hade alltså inte för avsikt att springa nytt PB, det bara hände. Men nog är det tråkigt att springa runt en bana. Det går nog bra ibland, men inte skulle jag regelbundet orka med det.

Igår skulle jag egentligen ut och springa, men det blev 50 min calisthenics istället. Märkte till min förvåning att jag drog 7 pull ups. I mitten på maj då jag bestämde mig att börja med calisthenics så klarade jag 2 st, 3 st om man räknar snällt. Man blir ju faktiskt bättre på det man tränar på!
Så det känns bra nu. Semestern börjar och tränings-motivation/inspiration i form av egna framsteg blommar fram.

Nytt PB på 5 km.

torsdag 11 juli 2013

Semester!

Efter halvan förra veckans måndag så sprang jag en lugn runda på tisdagen medan Ellinor fri-idrottade. Det gick helt bra, och jag kände endast svagt av halvan dagen före. På onsdagen körde jag lite calisthenics, och hade för avsikt att hålla vilodag på torsdagen. Men på torsdagskvällen kom jag ändå på mig själv att vara på väg ut och springa. Jag valde att lämna pulsbandet hemma, och testa mina gamla Nimbusar. Kan konstatera att det kändes väldigt naket att springa utan pulsbandet, och att Asics Nimbus är en otroligt bra springsko. Jag satte sulan omsorgsfullt på rätt plats, och dom levererade bra i 9 km. På fredagen när jag kom hem från jobb så ringde brorsan och skulle ha mig ut och springa, så det blev en runda till på fredagen. Då hade jag fått ihop 45 km den veckan, och bestämde att nu springer jag inte på lö-sö. Måste vakta på mig själv, så att jag förhoppningsvis slipper problemen jag hade i fjol på hösten.

Det blev mycket spring v.27

Nu började också min SEMESTER! Eller nåja, egentligen är jag permitterad v.28, och inleder därefter semestern. Hur som helst så har jag 5 veckor ledigt. Härligt! På fredag kväll anlände våra gäster från Åland, och veckoslutet spenderade jag rätt mycket på stranden med flickorna, medan den äldre generationen sysselsatte sig med utfärder runt om i regionen.
En fjant och tre häftiga brudar.

Svettig typ med en fin SICK huvudduk.
Egentligen är det ett "rör" som man
kan ha på huvudet, runt halsen
eller täcka in ansiktet med.
På måndag kväll skulle jag ut och springa, men av lite olika händelser så beslöt jag att skippa länken och vara tillsammans med lillasyster, som var lite ledsen, för hon fick inte sova på samma plats som stora flickorna. Körde istället 30 min kettlebells medan hon åt kvällsmål. På tisdagskvällen blev det inte heller någon länk. Grejade i växthuset när jag såg på klockan 20:45, och tänkte att det är dags för kvällslänk, jag skall bara fixa det här först. 23:10 kom jag in och konstaterade att kanske jag inte far och springa nu mera.

På onsdagen hade frugan kvällstur, så jag var tvungen att springa på förmiddagen, vilket jag inte alls tycker om. Dessutom började hon 13:15, istället för 14:00 som förra veckan, så min planerade långlänk fick kortas ner till en knapp 9:a. När jag skulle knyta skorna började det regna, så jag tog på mig min tunna rock. Så fort jag sprang iväg så slutade det regna, och efter dryga 2 km var jag tvungen att knyta rocken runt midjan. När jag hade 100 m kvar av länken så började det regna på nytt. Sprang alltså bokstavligt mellan skurarna. Jag kände lite svagt i korsryggen igår när jag sprang. Blev lite ängslig. Vill inte att det börjar bråka nu igen. Får se hur det känns idag då jag far en runda i Karis medan Ellinor är på sina träningar.
Trots regntunga moln så fick jag inget regn på mig. Rocken var helt överlopps.

fredag 5 juli 2013

Årets första halva!

På söndagen skjutsade jag Ellinor till Olivers. Nicka satt ute på terrassen i solen och "vaktade" barnvagnen där lillen låg och sov i skuggan. Blev en stund och prata, och det räckte inte länge före hon sa att hon hade planerat in en 25:a för måndag förmiddag. Hon tänkte starta kl.10, vilket är tidigt för mig. Jag har många gånger tänkt att jag skall pröva springa en runda på morgonen före jobbet, men det blir inte till av, för jag är helt zombie på morgonen. Jag springer helst på kvällen. Hur som helst så lovade jag att hänga på. Hon har sprungit halvmaraton många gånger, men aldrig mer är det. Själv är jag i samma sits, med skillnad att hon sprungit lopp, medan jag har sprungit mina halvor som kvällslänk. Nicka skall springa 30 km i Lidingöloppet i höst, så hon skulle vilja få lite längre sträckor i benen så småningom. Vi bestämde start följande morgon kl.10.

Foto från i vårast. Här borde vi ha svängt in till höger till
skogsrundan. Denna bild visar också hur kuperad vägen
är runt Päsaträsket.
22,2 km är det längsta jag någonsin sprungit, så jag såg fram emot 25 km med respekt, ångest, och förtvivlan, samtidigt som jag var ivrig på att skriva historia genom att öka mitt längsta pass.

Vi började med att runda Päsaträsket, vilket ger 16 km. Därefter skulle vi springa skogsrundan och vidare runt gamla skolan. Det borde ge ganska exakt 25 km. De första 5 km längs asfaltvägen löpte på aningen snabbare än vi hade tänkt, men det problemet rättade snabbt till sig själv när vi kom in på sandvägarna. Med öppna fält och åkrar längs vägen, och en gassande sol så saktade farten av för oss. Vid 8-9 km sa Nicka att hon klarar inte av 25 km i detta solgass, och om det inte börjar regna så far hon rakt, och nöjer sig med 16 km. Hon har problemet att hon svettas inte ordentligt, så hon får så otroligt varmt, och därefter frossa. Därtill så är vägen runt Päsaträsket rätt kuperad, med en massa härliga uppförs-backar. Hon bad mig fortsätta springa när hon behövde sina korta gåpauser, med det struntade jag i och gick med henne. Det var ju inte så att detta pass var något avgörande i min träningsdagbok. Far man på länk tillsammans, så kommer man också i mål tillsammans





Hur som helst, så något regn kom det inte, och vi for rakt istället för att svänga in till höger mot skogsrundan. Jag räknade att jag får ihop 18 km om jag springer raka vägen hem när Nicka är framme hos sin mor, var hon hade ungarna i förvar. Trots att det inte blev en 25:a så skulle det ändå komma att bli årets längsta länk. Men nu var ju en halva så nära, fnuttiga 3 km saknades. Jag bestämde mig snabbt för att tvinna inne i byn för att få ihop årets första halva. Jag började med att runda Lindnäs, och är jag kom upp till korset tog det emot att svänga vänster för att pinna in de 2 sista km. Men jag gjorde det, och fick ihop årets första halva. 21,4 km på 2:28 (6:55min/km). Visst, jag ökade farten lite, med det blev genast otroligt jobbigt att fortsätta springa ensam, då jag vinkat av Nicka.

Efter länken tog jag direkt flickorna och brorsan och for ner till åstranden på ett dopp innan maten. Det är så skönt att ta av sig skorna och pulsklockan, och bara gå ut i vattnet med springkläderna på. Resten av dagen gick jag omkring och var helt tömd på energi. Det är en delorsak varför jag hellre springer på kvällen, så att jag sedan får lägga mig istället för att gå hela eftermiddagen och kvällen och känna hur slut och trött jag är.