Jag saknar springandet.

Jag saknar springandet.Var ut på gården för att pröva, men konstaterade att nu är det vid nedsättningen av foten som det känns ont i högra låret/höften. Det är nu typ 3 veckor som jag haft uppehåll med springandet. Två gånger har jag varit ut och prövat, men det är inte roligt att springa när det tar sjuk. Det har nog blivit bättre. Är inte lika styvt/stelt nu mera, och det tar inte ont när jag går, som det gjorde i början. Men jag väntar med springandet tills det är över.

Den här sommaren kommer jag att minnas som sommaren då jag lärde mig springa. Jag har sprungit betydligt mera i år än tidigare, både i tid, sträcka och antal gånger. Jag har sprungit snabbare och längre än förut. Jag har också för första gången sprungit regelbundet i ett halvt år. Jag har höjt min kondition betydligt, och jag har för första gången haft så bra flås att jag lyckats få trötta benen. Men framför allt så har jag den här sommaren njutit av springandet, det har varit roligt. Okej, minns några gånger då det inte var roligt, och man funderade vad man håller på med. Men det är helt naturligt med små svackor/motgångar ibland. För det mesta har det varit roligt, och det är men tillfredsställelse jag tänker tillbaka på sommaren. Den här sommaren var också sommaren då jag lärde mig konkret att man måste skynda långsamt. Då det började gå bra så ökade jag både fart och sträcka i för snabb takt, för det var ju roligt att man äntligen orkade. Problemet är väl inte en enstaka gång, utan att jag sprang de flesta gånger i för hår fart, mot vad min kropp hade hunnit vänja sig med. I slutet på augusti märkte jag att mina ben visade tecken på överansträngning, så jag minskade både fart och sträcka, samt såg till att ha flera vilodagar i veckan. Det fungerade och benen mår bra nu igen. Ja förutom min höft då, men det tror jag beror på någon sorts försträckning. Kan inte komma på när och var jag försträckt mig, men annars vet jag inte vad det är. Kanske jag har stretchat för intensivt?