Fartlek mitt i ett långpass

När blåsan var bra förra veckan på onsdagen så for jag ut och springa. Det gick fint i drygt 6 km, men sen kände jag att nu tyckte inte "blåsan" om det här. Blåsan kom inte tillbaka, men jag fick ett sår i blåsans ytterkant, som låg precis där jag har ett veck i huden. Så jag drogs med ett sår under foten i en extra vecka. Detta, blåsan och sen såret, har gjort att jag inte på långt när kunnat springa så mycket i maj som jag tänkte mig.

Jag undersökte mina Nimbus och konstaterade att det inte sen heller är sömmen jag misstänkte som är boven. Någonting har kollapsat i skon och om inte sulan är precis på rätt ställe så kommer sulans kant att skava på foten. Blev irriterad och gick till butiken för att inhandla ett par nya Reebok. Tänkte återgå till mitt gamla trogna märke, eftersom jag vet att dom passar mina breda fötter. Men några ordentliga Reebok hade dom inte på hyllan. Jag fick pröva en Brooks sko, som satt perfekt. Den var bred och formad så att den passade min fot. Men jag ville ha en ½ nummer större än den jag prövade, men det hade dom inte, och jag vågade inte chansa, för jag kände att den var lite väl precis i längden. Sen fick jag pröva en hög med Nike skor. De två första paren var lite underliga, men sen fick jag på mig Nikes Lunarglide +4, och dom satte perfekt, så det blev ett par Nike. Mitt första par Nike, någonsin. Dom har något nytt snörsystem, som går ner ända till sulan och spänner ihop skon på ett lite annorlunda sätt. Hur bra dom är får tiden utvisa, men bra första intryck fick jag på fredagen och idag när jag sprang.

Nike Lunarglide +4

På fredagen var jag ut och testade mina nya skor, och allt gick bra. Skorna kändes bra och fotvalvet där jag hade min blåsa/sår blev inte alls irriterade. Men bäst som det var så mötte jag en grävling som kom emot mig lufsande på skogsvägen. Jag hade lite motvind, så den var typ 20 meter ifrån då den märkte mig. Under några sekunder stirrade den på mig och sprang sedan in i skogen. Jag tror den beundrade mina nya Nikes.

Idag stack jag iväg på ett långpass. Hade inga direkta planer, utan tänkte bara vimsa omkring på "mina" skogsvägar. Vet inte riktigt varför, men jag fick för mig att köra lite fartlek. Jag gick en bit för att lungna ner mig och så rusade jag iväg i en knapp kilometer, saktade in till mitt normala löptempo en stund, och sedan gick jag en bit igen för att återhämta mig. Detta tänkte jag upprepa tre gånger, men när jag skulle börja med den tredje rushen så märkte jag att förrådet var tomt, det fanns inte mera att ge, så jag la av och joggade vidare. Det blev ett jobbigt pass, och de sista 3 km var ingen direkt njutning. Jag hade tagit i lite väl mycket, och tömt min kapacitet. Eller felet var väl att jag gjorde mina rusher mitt i ett långpass. Det var inte så fiffigt. Dumt huvud får kroppen lida, men nu efteråt är jag nöjd med mina 14,7 km som jag fick ihop idag på 1:30.

Vilken blåsa

Jösses vilken blåsa jag fick under vänstra foten efter torsdagens långpass. Tog ett foto på foten, men jag struntar i att lägga upp det, ni vet hur blåsor ser ut. Sulan i skon hade glidit lite åt sidan, vilket gjorde att någon söm på insidan av skon kom åt att börja gräva sig in i fotvalvet. På fredagen var det inte så farligt, men på lördag och söndag, när blåsan började torka och läka så blev fotbottnet väldigt spänt, och det var otrevligt att stöda på foten på ett normalt sett. Fick stå över Ju-Jutsun på lördagen. Men jag fick desto mera gjort i trädgården under veckoslutet. :)

Igår var jag på Ju-Jutsu träningarna, som Shihan Risto Väntär (7.dan) ledde. Det är roligt när det ibland kommer in nån ny utifrån och drar ett träningspass. Med ny menar jag någon som normalt inte finns på plats. Väntär började träna Ju-Jutsu 1978, så han är inte direkt ny i Ju-Jutsu kretsar.

Jag "hittade" min gamla terrängcykel när jag vårstädade på gården. Började fundera om man borde reparera den och börja hänga med gänget som brukar vara ut och cykla i skogen. Det skulle vara bra komplement till springandet. Skulle gärna köpa en ny ordentlig terrängcykel, men tänkte att innan man lägger ut en massa pengar så borde man börja med den gamla, för att se om man blir biten av den sortens motioneras. Föreställer mig att det är väldigt roligt, och väldigt jobbigt för ben och flås.

Skogsvägar och långpass

På onsdagen var det varmt och soligt, så när jag kom hem från jobb så kunde jag inte hålla mig. Jag bara måddes ut och springa. Tog det sakta och lugnt, för att känna på hurdant skicket är efter flunsan. (Är fortfarande snorig.) Bestämde att det var dags att njuta av skogsvägarna. Lufsade på i sakta mak i en dryg timme och fick ihop 11 km. Pulsen var aningen hög med tanke på den otroligt sakta farten, men annars kändes allt bra, och jag njöt av att springa på skogsvägarna, i kortärmat. Nu är det sommar!

Det är här jag trivs bäst att springa.
På aningen mjuka skogsvägar och stigar, med naturen runt omkring.

Sedan hade jag lovat Nicka och Maria att hänga med på långpass på Torsdagen. Dom skulle dra sista 2 timmars länken före halvmaraton på Åland nästa veckoslut. Jag hade inte för avsikt att hänga med på hela 22 km, utan tänkte nöja mig med en dryg 10:a. När vi möttes upp visade det sig att ingen Maria skulle delta, så vi stack iväg med Nicka på tu man hand. Vi sprang först 6 km på grusväg, för att sedan springa ytterligare 6 km på mjuka skogsvägar. Sen hade vi 2 km hem på grus och asfalt. Det var ett skönt långpass i passligt prat-tempo. Vi fick ihop 14 km på 1,5 timme. Nicka skulle egentligen avsluta med ett varv runt Andersberg för att plussa på 8 km och få ihop sina 22 km, men hon kände sig lite mör i benen och så hade det kommit ett par regnskurar, så vi började bli kalla i blåsten. Hon var klok och nöjde sig med 14 km. För många är 1,5 timme eller 14 km uppvärmning, men för min kropp är det för tillfälle ett långpass. Men hej, I'm back in business!

Bilden är från onsdagen, men här sprang vi i regnet med Nicka på torsdagen.

Vilken flunsa.

Vilken flunsa jag fick. Hela förra veckan gick till att göra ingenting, annat än att läsa böcker, hosta och snyta näsan stup i kvarten. Nu har jag missat 1,5 veckas träningar, men idag skall jag försöka mig på Ju-Jutsu. Ville så ut och springa igår, men jag känner fortfarande lite i bröstet av flunsan, så jag tar det säkert och väntar lite ännu med att anstränga flåset.

Men jag fick växthuset färdigt igår. Jag har inte hållit på över 1 vecka med det. Började för en dryg vecka sedan, men sen blev jag sjuk och så har det regnat och varit blåsigt och så vidare, så det har fått vänta, men nu är det färdigt att flytta ut krukväxterna och plantera gurkor.

Det blir bättre

Sedan löprundan med öm rygg förra veckans fredag har jag sprungit 3 gånger, och alla har gått riktigt bra. Med avseende på ryggen i alla fall. Snabbt har det inte gått, men det är sekundärt. På måndagen sprang jag 10,4 km, och det kändes långt. Inte i sträcka och inte i ansträngning, men i tid, trots att det tog "bara" 1:06 så var det som om det aldrig skulle ta slut. På torsdagen sprang jag årets längsta runda på 12,4 km som tog hela 1:24, med det kändes varken långt eller tungt. Torsdagens pass var riktigt roligt. Jag sprang på "mina" skogsvägar och sandvägar som inte plogats under vintern, och dom är nu redo för spring, Jippii! När jag sprang på sandvägen förbi gamla skolan så överraskades jag av att nån hade grävt bort bron över diket, så det blev lite äventyr att ta sig över. (Okej, det var en barnlek, men det är roligare att se på saken som ett litet äventyr.) Sen såg jag två vitsvanshjortar och en hare. Dom var alla tre aningen snabbare än jag.

Jag tror att mina ryggproblem sakta men säkert dunstar bort. Det har konstant blivit bättre sen i vintras, och det började ungefär då jag skaffade min IceBuggs. Men jag har även nu sprungit flera rundor med mina Asics på barmark, och fått känningar i korsryggen. Så jag vet inte om IceBuggsen hade del i saken, eller var det så enkelt att jag på något vis ändrade min löpstil på vintern, vilket orsakade ryggproblemen. Kanske hände det något med ryggen i vintras som jag inte minns, och det har märkts av när jag sprungit. Men min huvudmisstänkte är nu styva höfter och lårmuskler. Jag tror att jag omedvetet blivit rädd att stretcha låren/höfterna sedan jag hade ont i just framsida lår/höften förra hösten. Jag har nu stretchat och masserat låren riktigt ordentligt, och det känns bättre. Låren känns lättare och smidigare. Jag upptäckte också massor av små och stora "knutar" i låren. Jag har på kvällarna suttit på golvet framför TVn och med hjälp av ett stålrör masserat lårmusklerna. Det låter rätt brutalt, men det skonar händerna. Jag började massera med händerna, men konstaterade snabbt att jag behöv redskap för det här.

Men jag vet inte med säkerhet vad som orsakat mina ryggproblem. Är det något av dessa, en kombination av dessa, eller någonting helt annat? Hur som helst så ser jag nu positivt fram mot sommaren, för jag tror att jag kommer att kunna njuta av löpningen igen. Men något lopp tänker jag fortfarande inte planera in.

Jag skulle berätta om Kenjutsu som jag testat på, men det får jag lämna till nästa inlägg. Nu skall jag ut och montera ihop vårt nya växthus. Och jag skall vara aktivare på bloggfronten nu framöver. Situationen har lugnat ner sig och jag återfår sakta det inre lugn och tid som behövs för detta.

Huvudet vill springa, ryggen vill int

Denna vecka har varit riktigt skön. Jag har vintersemester och har i stort sett gjort ingenting. Det behövdes efter den senaste tidens hektiska liv, främst från jobbfronten. Jag har en Sverigeresa från jobb ännu på kommande, men that´s it. Jag tänker inte längre jobba bort min fritid helt och hållet, som det nu blivit. Nu skall jag återgå till normala arbetstider, och fysiskt befinna mig på kontoret. Nåja, nog om detta.

Jag skippar (bort)förklaringarna om hur och varför det blivit så lite tränat och bloggat/bloggläsande den senaste tiden, och går rakt på det som är aktuellt för tillfället.

Huvudet vill springa, men ryggen vill inte. Korsryggen bråkar fortfarande. På tisdagen var jag på förmiddagen en sväng med den yngre dottern och cykla (jag sprang). Efter typ 2 km började jag känna av i korsryggen, och när vi kom hem efter 3,9 km så intresserade det inte längre att sticka iväg på min egen länk. På kvällen tänkte jag att jag skall pröva vad ryggen säger om att springa efter att ha stretchat och klämt på benen under dagens. Koncentrerade mig på att springa avslappnat och lät tankarna vandra. Springandet gick hur bra som helst. Idag var jag ut en runda, och jag kände av det i ryggen igen. Det är inte så sjukt att det hindrar mig från att springa, men det tar definitivt glädjen ur löpningen.

Jag har upptäckt att jag är styv i höfterna, framförallt på lårets framsida. Jag upptäckte att lårens framsida är otroligt spända och hittade en massa knutar i musklerna på lårets framsida. Har nu några dagar klämt och stretchat, och det tar så sjukt. Ställer mina förhoppningar till att det skall hjälpa upp situationen, för jag saknar verkligen de där sköna löprundor jag hade förra sommaren, då det var en njutning att springa.

Men nu skall jag iväg och testa på Kenjutsu. Berättar mera om det senare.

Påsken är över.

Jaha, påsken är över och vardagen fortsätter som om ingenting hade hänt. Jag sitter uppe i Tammerfors igen, och skippar träningspass på grund av att jobbet. Suck. Försökte lite träna styrka, men det blir int till någonting på ett hotellrum. Istället tog jag en 0,5L Heineken och for och satte mig i hotellbastun. Men nu skall jag snabbt summera ihop påsken, för det blev tränat under långledigheten.

Mina påskhäxor.

På lördagen muterade mina prinsessor till häxor och drog iväg ut på byn för att tigga godis. Och vilket byte dom kom hem med! Denna korg, gånger 2. Alltså dom hade var sin sådan korg med godis. Inte illa.

Den yngre häxans byte.

Efter fredagens "långpass" kände jag att nu jävlar är det dags att röra på fläsket. Flickorna ville ut och cykla så jag tog dom på en runda först som uppvärmning. Vi for ner till ån och vända och fick ihop 3,9 km. Farten varierar kraftigt när man har cyklande flickor med sig.

Cykeltur med flickorna, och solen lyser oss i ögonen.

Asics Gel Nimbus, vad jag saknat er!

Jag hade tagit på mig mina Nimbusar, för jag tänkte att nu skall jag springa på bar asfalt. Tyvärr är då enda alternativet än så länge att sticka ut på landsvägen. Jag HATAR att springa på landsvägen med bilar och långtradare svischande förbi. Men, eftersom det var påsk så räknade jag med lite trafik, och jag bara måste få springa på asfalt. Det gick helt hyfsat och jag klockade 6 km på knappa 33 minuter. Det ger typ 5:30 min/km, vilket för tillfället får gå som snabbdistans för mig. Fick pressa för att hålla farten, och det kändes riktigt skönt, tungt men skönt. Jag sprang även en lugn runda på måndagen, och så tränade jag kettlebells på fredagen och söndagen. Jag borde även sammanfatta mars månad, men det orkar jag inte med nu. Kanske imorgon/övermorgon.

Riksväg 25

Långlänk på Långfredagen.

Kom på att jag skulle sticka ut på årets första långlänk på långfredagen. Tänkte att det är så där passligt knäppt. Vädret var ju härligt med solen skinande från en molnfri himmel, termometern låg på nollsträcket (i skuggan) och ingen farlig vind. Men först tog jag flickorna med på årets första cykeltur. Den blev inte så lång, för vägarna är inte riktigt bara ännu, men tappert kämpade dom på, och jag tror dom vill ut och cykla idag igen.

Jag har den senaste tiden funderat på om jag skulle köra en period med mycket lågpulsträning, 60-70% vilket för mig betyder ungefär 115-135 bpm. Tänkte att det är väl värt ett försök, och årets första långlänk behöver väl inte gå så hårt, så jag beslöt att köra igång. Tänkte att jag skulle "springa" i drygt 2 timmar och hålla pulsen kring 130-135

Någon hade rullat ihop sin matta och dumpat den.
Jag hoppas det inte är maffian som dumpat ett lik...

Jag tog telefonen med så att jag skulle kunna knäppa lite bilder, för det skulle jag ju nog ha tid med. Till en början gick det helt okej att jogga sakta så att pulsen hölls vid 130. Men ju längre jag "sprang", desto svårare blev det att hålla pulsen nere, speciellt då det kom motlut. (Inget konstigt med det.) Då pulsen steg över 140 började jag gå, och pulsen sjönk nog direkt, och jag joggade vidare. Jag hade tänk hålla igång drygt 2 timmar, men efter 1:15 började benen protestera. Det var inte alls tungt ur konditionssynvinkel, flåset var nästan oberört, men benen ville hem. Benen började kännas styva och det började ömma i höfter och lår, så jag bestämde att 1,5 timme får räcka till. Fick ihop 11,6 km med medelpulsen 130 bpm. Så någon långlänk blev det inte ur km-synvinkel, men 93 minuter är ändå länge för mig just nu. Hur som helst så tror jag inte att jag tänker köra någon period med lågpulsträning. Det tar sjukt i benen och det är så fruktansvärt tråkigt, och så tar det sjukt i benen. Nästa länk springer jag i min vanliga racerfart (ca.6 min/km). Det är jobbigt att springa för sakta.

Så här olika underlag fick jag springa på... Våren har sin charm.

Snö, is, sand, lera, vatten, asfalt.... Våren bjuder på varierat underlag att springa på.

Mitt ultralopp 2013

Det har blivit dags att kolla upp hur det går med mitt virtuella ultralopp. Jag har sprungit 150 km i år och har passerat Hämeenlinna. Om man skulle hålla konstant fart hela året så borde jag ha sprungit drygt 300 km och passerat Jyväskylä vid det här laget. Okej, det är inte så illa, för jag har planerat att jag skall springa betydligt mera under "sommarhalvåret". Men jag hade nog förväntat mig att få ihop drygt 200 km under årets första kvartal. Jag skyller på ryggen för att jag inte sprungit så mycket som jag tänkt mig, men jag har ändå sprungit mycket mera än under tidigare vintrar, så vi kallar det godkänt.

Virtual Run 2013 vecka 12
B är var jag finns och C är var medellöparen finns.

På tal om ryggen, så har jag fortfarande lite känningar i korsryggen när jag springer, men inte alls där emellan. Jag har börjat fundera om det kan bero på vintern, och en försämrad löpteknik under vintern. Men mina IceBugg har grymt bra grepp, och jag anser att jag springer rätt så avslappnat, utan att vara rädd för att halka. Det för tankarna vidare till skorna. Kan mina IceBuggs vara orsaken till sjukt i korsryggen? Dom känns helt bekväma, men dom är betydligt "lösare" än mina Asics, och upphöjningen under fotvalvet är heller inte lika högt som i mina andra skor.

Den packade snön på vägarna börjar nu bli mjuk, så snart har vi väl bara vägar att springa på. Skall bli spännande att se vad som händer då jag får ta på mig mina Asics och springa på barmark.

Hello!

Det har inte blivit mycket tränat de senaste veckorna, men jag visste att det skulle bli så. Däremot trodde jag inte att detta skede skulle bli så här långvarigt. Jag tänkte att jag skulle få 2 veckor med mindre tid för träning, men nu har det gått 3 veckor, och nästa vecka kommer ännu att bli likadan. Det har varit för mycket jobb och övrigt, tidsmässigt. Visst, naturligtvis skulle jag ha haft tid för lite mera träning, men jag vill inte med våld klämma in träningen i en överfylld kalender. Har man barn, så kan man inte ta den lilla tid man har för dem och sticka ut och springa.

Hur som helst så sprang jag både lördag och söndag förra veckan, och den här veckan. Men under veckan har det i princip inte blivit någon träning alls, tyvärr. Man skulle ju kunna säga att jag haft en viloperiod och laddat inför kommande träning, men det är tyvärr inte alls sant. Jag känner mig helt slut, och skulle bara vilja lägga mig ner och sova i 48 timmar. För utebliven träning betyder inte att jag suttit i soffan framför TV:n.

Men hej, jag har varit och skida. Trissan (vår lokala skidklubb) ordnade "vallningsskola" på lördagen, och där var jag i främsta led, och fick mera information om hur man skall valla skidorna än vad som rimligtvis ryms in i mitt huvud. Främsta orsaken till att jag vill lära mig valla är för att jag skall kunna hjälpa min dotter med det, för hon tycker om att skida, och hon har talang för det, till skillnad från sin far. Visst, om vädret är fint, och föret bra, så nog kan det vara riktigt skönt ute i skidspåret, men helt ärligt så är jag nog inte så förtjust i att skida. Jag gillar helt enkelt inte vintern, jag är en sommarmänniska, det bara är så. Och snö har vi ännu helt fruktansvärda mängder. Frun ville att vi skulle planera var vi skall placera nya växthuset vi bestämt oss att skaffa. "Det är en halv meter snö på bakgården, slappna av." Men det har gått bra att springa på sistone. Passligt hårt packad snö på vägarna, och där fungerar mina IceBugs perfekt. Jag litar så mycket på dem att jag saktar inte farten fastän det kommer isgata emot. (Okej, min fart är inte så enorm, men det behöver vi inte prata om nu.) Men korsryggen är inte helt återställd ännu. Det går bra att springa, den är mycket bättre, men jag känner att den inte är helt 100 ännu.

Jag längtar till vecka 16, för då har jag vintersemester, och jag hoppas att det mesta av snön har fattat att smälta bort tills dess. God Natt!

Inga lopp 2013

Jag skippade Ju-Jutsun igår. Dels på grund av att jag inte hade lust, dels på grund av att jag hade en konstig känsla i kroppen, underligt trött. Så jag höll vilodag igår, och tänker även ta det riktigt lugnt idag. Siktar på Ju-Jutsu på torsdag och lördag, och så ut och springa på fredag och söndag. Lite styrka skulle också vara bra att får in.

Nu har jag sprungit 2 veckor i rad tre pass och över 20 km. Det låter ju inte som mycket att skryta med, men om man kollar bakåt i min träningskalender så är det en klar förbättring på springsidan. Senast i september har jag sprungit så här mycket, och dessutom är det första gången som jag överhuvudtaget springer under vintermånaderna. Det har inte på långt när blivit så mycket spring under vintern som jag hade i tankarna i höstas, men jag är ändå nöjd med situationen. Nu har jag ett helt annat utgångsläge när våren kommer, när jag inte behöver vänja min kropp med att springa. Har dock tidsmässigt 2 tuffa veckor framför mig nu, så få se hur mycket spring jag "orkar" med.

Jag har kommit till insikten att jag mår bättre utan planerade lopp som jag skall delta i, och jag har därför valt att inte anmäla mig till ett enda lopp 2013. De flesta säger att dom behöver ett lopp att träna inför, annars blir träningen bristfällig eller inte alls av. Det fungerar inte så för mig. Jag vill ut och springa för själva springandets skull, inte för att springa snabbare om 2 månader. Jag vill springa i nuet, utan tankar om hur mycket snabbare jag borde vara om 2 månader. Jag väger på tok för mycket för att bli en bra löpare, men däremot är löpningen bra för mig. Men det måste ske på min kropps villkor, inte på villkor ställda i min fantasi.

Sunlight Run!

Jag sprang i SOLSKEN igår! Hur härligt var inte det. Minns inte när jag senast varit utomhus i solsken, än mindre sprungit i solsken. Dessutom gick det hyfsat lätt och jag kunde hålla ett helt okej tempo, i motsats till  förra veckan då. Fick ihop 8,5 km på 52 min (6:07 min/km, 149/163) Medelpulsen var högre än de senaste passen (jag sprang fortare), men ändå kändes det inte alls tyngre, tvärtom.

Jag var som sagt till fysioterapeuten i måndags. Wow, säger jag. Det var ett lyckat besök, och jag har en nyvunnen respekt för fysioterapeuter. Den primära orsaken till besöket var min högra axel, som till och från är sjuk. Jag har full rörlighet och styrka i axeln, och den mår bättre av träning än av vila. Nå, när jag berättade mina symptom och hur det känns så beskrev hon in i minsta detalj hur jag på jobbet sitter framför datorn, och varför det inte är bra. Och hon träffade rätt på varenda punkt. Sen berättade hon hur jag skall sitta. Små självklara detaljer som man inte nödvändigtvis själv tänker på. Sen diskuterade vi min korsrygg, och hon sa att det är ett bra tecken att det bara gör ont när jag springer. Då är det högst sannolikt musklerna som av någon orsak blir trötta/sjuka av de kontinuerliga stötarna som springning innebär. Hon påpekade också att dåligt väglag på vintern gör detta känsligare, jag kanske spänner mig omedvetet, eller så kan det vara något med mitt löpsteg nu på vintern. Eftersom jag inte har problem med att sitta, träna styrka eller ens med Ju-Jutsun, så är min rygg nog frisk, och den kommer att bli bra med tiden. Stretchning och styrketräning var hennes råd. Sen gick vi igenom olika sätt att stretcha och träna de små musklerna i armar, axlar, ryggen, höften och benen. Hon sade att jag har bra med muskelmassa och styrka, men de små musklerna skulle behöva tränas. Hon ville också att jag skulle börja prioritera ryggen och skuldrorna bättre i min träning. Och visst, jag tror henne. Jag är nog starkare på framsidan än baksidan. Hon ville att jag skulle skaffa såna där pilates gummiband som jag skulle köra en del övningar med, just för att komma åt de små musklerna. Det känns helt supertöntigt, men om mina axlar och min rygg mår bra av det, så då ställer jag mig med ljusröda gummisnoddar och viftar. Inga problem.

Inser fakta

Det blev en 8 km runda igår på dagen. Jag bestämde att jag skulle springa runt gamla skolan, vilket visade sig vara en dålig idé. Fick plumsa drygt 1 km på en oplogad väg. Där hade kört ett terrängfordon, så jag hade nån sorts hjulspår att följa. Men för övrigt så var vägarna i helt bra springskick. Ryggen gav sig nog tillkänna igår, men jag kunde springa. Funderade också varför det var så tungt och jobbigt, som det lite har varit den sista tiden. Jag var till blodgivning på fredagen, HB 171, och tänkte att det är nog därför. Men sen på kvällen när jag kollade lite i min träningsdagbok så kunde jag konstatera att jag sprang 3 gånger och över 20 km förra veckan. Förra gången det hände var i början på september! Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att det är tungt och jobbigt att springa. Skönt att konkret kunna konstatera varför det är så tungt. Nu är det lättare att acceptera att det går långsamt och inse att det bara är att lufsa på lite mera regelbundet, så blir det nog bra. Jag inser nu att mina tankar har nog blivit kvar i förra sommaren/hösten, och jag har levt mot den bakgrunden. Jag har nog inte riktigt fattat att vinter snart är förbi, och jag inte har sprungit ordentligt på länge.

Körde också 45 min TRX träning igår kväll före bastun. Som det ändå är bra träningsmetod. Efter 30 minuter så var armarna helt skakiga och ville inte lyda mera. Men idag skall jag till fysioterapeuten. Blir lite spännande att se vad det blir av detta.

Jag existerar ännu

Det har inte blivit mycket skriva av på bloggen på sistone. Dels har det inte hänt någonting märkvärdigt, dels har jag inte riktigt haft tid, men framför allt så har jag inte haft lust att skriva. Men nu skall jag försöka får några rader ner plitade.

En kul grej som jag noterade är att jag har nu sprungit två måndagar i rad. På måndagar som jag inte brukar få någonting gjort. Rätt häftigt. Vet inte riktigt varför det blivit så, men det är ju en positiv förändring, så det är väl ingenting att bekymra sig över. På måndagen sprang jag en runda på 6 km och på onsdagen fick jag ihop 10 km. Det har inte varit något vidare före att springa de senaste veckorna. Vädret har varit perfekt med några minusgrader, men det har varit dels rätt knöligt, dels en massa lös snö var stans. Tänkte försöka ta mig ut på en runda imorgon ännu, så att man skulle få ihop 3 st löprundor den här veckan.

På tisdagen var det en ny kille med på Ju-Jutsu träningarna. Eller ja, han har varit några gånger tidigare, men på tisdagen var första gången jag fick träna med honom. Han har alltså också gult bälte, men det tog inte många minuter förrän jag började fundera på vad som inte stämmer. Efter 30 minuter så måste jag fråga honom varför han har bara gult bälte, för han var på en helt annan nivå än oss andra med gult bälte. Nå, det visade sig att han har blått bälte i karate, så det förklarade saken. Han var inte direkt bättre på själva Ju-Jutsun, men han kunde röra sig på ett helt annat sätt, och han hade så mycket bättre reaktioner än vad jag har.

Vikter runt vristerna?

Det har inte hänt något spännande på träningsfronten den här veckan. Har duktigt gått på alla tre Ju-Jutsu passen, som varit riktigt roliga. Idag fungerade det dock inte så bra, kroppen var liksom inte riktigt med på noterna. På onsdagen var jag ut och springa, trots att vädret inte helt var på joggarens sida. Eller det var väl inget fel på vädret egentligen, utan problemet var att vägarna var så oplogade att springandet blev helt pajasaktigt. Ville bara ge upp efter 1,5 km, men jag tänkte att jag måste jogga 5 km innan jag får stanna klockan.

Farsan har skaffat 1,5 kg vikter att ha runt vristerna när han är ut och gå. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men när jag prövade dom inomhus så blev jag förvånad över hur stor effekt 1,5 kg har runt vristen. Det kändes helt konstigt att flytta fötterna och jag började fundera på allt prat om skornas vikt då man springer. Kanske det sen också har betydelse om skon väger 80 g mer eller mindre. Nu tror jag ju inte att det har någon betydelse när jag far ut och springa om skon väger 250 g eller 400 g. Mina 15 kg för mycket för en bra löparkropp döljer nog effekten av skons vikt. Men där kommer vi in på betydelsen av den egna vikten. Jag har läst någonstans att för varje kg man har extra så förlorar man 3 sekunder per km, vilket skulle ge 30 sekunder bättre snittfart om man slapp 10 kg övervikt. Om det där med 3 sekunder stämmer vet jag inte, eller hur man kommit fram till det. Men visst måste ju 10 kg extra vikt på kroppen ha en rätt stor betydelse, när man vill prestera.

Någon som har prövat på att använda vikter runt vristen eller handleden i något tillfälle? Kanske det är okej att gå med dom, men jag har en känsla av att skaderisk föreligger om man skulle springa med vikter runt vristen. Jag tänker i alla fall inte göra det, för jag tycker att hela iden andas knäproblem.