Orsaken till sjuk rygg!?

Jag besökte läkaren på fredagen och drog samma story igen om min axel, kanske sneda rygg och sjuka korsrygg. Han kollade hur jag kunde röra på min arm och konstaterade att jag har full rörlighet i axeln. "Tack, men det vet jag redan." Sedan klämde han här och där på axeln, men hittade ingen punkt som ömmade. "Tack, med det där har jag prövat i oändlighet utan att hitta en specifik punkt att skylla på." Sedan testade han styrkan i axeln, och konstaterade att den är hur bra som helst. "Tack, jag vet." Nu var jag ju inte oförskämd, jag svarade inte detta åt honom. Jag fattar ju att han måste kolla dessa saker, men han kunde inte kasta det minsta nytt ljus över mina problem. Han började prata om vila och att äta värkmedicin som en kur. Då sa jag åt honom att "NEJ!" Jag kan använda axeln, jag har full styrka i den och den brukar må bättre när jag tränat. Problemet kommer främst när jag sitter stilla framför datorn på jobbet, och där är någonting fel där inne. Då är det bra att träna och stretcha sa han. Okej, så jag skall vila, träna, stretcha och proppa i mig värkmedicin? Nå, efter några minuters diskussion så skrev han tid åt mig till en fysioterapeut, en hel timme! :) Oj vad hon skall få gå igenom min överkropp. :)

Igår på förmiddagen satt jag och surfade på en massa träningsrelaterat och hittade 2 saker som kan vara orsak till mina problem med korsryggen. Det första är att jag stretchat insidan av låren mycket de senaste månaderna. Detta för att så småningom kunna få upp foten ordentligt, och smidigt, i Ju-Jutsun. Inget fel i det, men när jag suttit på golvet med benen i V-form så har jag lutat framåt. Igår hittade jag en video om hur man skall stretcha benen för att bli bra i kampsport, och där betonade dom att man skall luta bakåt då man stretchar med benen i V-form. Detta för att avlasta korsryggen! På något vis känns det som mitt i prick, därför är min korsrygg sjuk. (kanske)

Det andra jag hittade är denna korta videosnutt, där det framkommer att höftböjarmusklerna går från lårets framsida runt och fäster bak på ryggen. Detta var jag inte medveten om. Hon säger att spända höftböjarmuskler kan orsaka problem i ryggen. Jag har stretchat benen en hel del på sistone, men när jag tänker efter så har jag nog slarvat med just höftböjarmuskeln, och visst, dom är nog lite spända jämfört med resten av benmusklerna. Jag tror att det beror på att jag hade sjukt just i de regionerna i höstas, och efter det varit rädd att stressa upp de musklerna och senorna. Men detta kan också vara en orsak till min sjuka korsrygg. Känns bra att ha hittat möjliga orsaker till problemet. Då är ju halva striden redan vunnen. :)

Fokus på styrketräning

Okej, så ryggen låter mig inte springa, men jag kan träna annat utan att ryggen protesterar. Så vad är problemet? Strunta i springandet några veckor och fokusera på annan träning istället. Det har jag äntligen fått in i huvudet och har bestämt att jag skall träna nån form av styrka alla dagar i 2 veckor. Det borde ta bort tankarna från uteblivna löppass. Visst, men jag skulle behöva några långpass. Huvudet är i kaos, och styrketräning har inte samma lugnande effekt på mig som löpning. Men min styrketräning är nog värd en liten boost den också. Jag körde 20 minuter non-stop armar & axlar på måndagen och på tisdagen efter Ju-Jutsun googlade jag TRX övningar och testade lite olika konstigheter. Jag säger bara att oj vilka häftiga övningar det finns. Idag körde jag rygg & mage i 45 minuter.

Igår var Ju-Jutsu träningarna tillbaka i gamla gängor igen och vi delades in enligt färgen på bältet. Vi började träna teknik igen, och det introducerades nya grep och ny versioner av det gamla vi lärt oss, sånt som kommer i orange bältesprovet. Det var skönt. De senast 4-5 veckorna har det varigt ganska stökigt då vi varit blandade alla bälten, och vi har gjort allt möjligt konstigt. Men nu är det trygga tillbaka igen.

På tal om ryggen, så imorgon skall jag till arbetsplatshälsovårdaren och försöka få remiss till en fysioterapeut. Har ont i högra axeln, till och från. Det har varat länge redan, men kommer nu oftare. Axeln är annars mindre sjuk efter att jag tränat styrka. Men i samma veva tänker jag ta upp min sjuka korsrygg och känslan av att min rygg är sned/vriden så att högra axeln är längre fram än den vänstra. Blir intressant att se vilket bemötande man får. För att inte tala om hur jag skall kunna förklara alla små detaljer på finska.

Int då, satan!

Igår blev det lite annorlunda Ju-Jutsu träningar då vi fick hålla till i boxningssalen, eftersom "vår" sal var upptagen. Där fanns en massa typer som slängde omkring varandra, där pågick ett Judo läger. Men hur som helst, så eftersom vi befann oss i en boxningssal med en massa sandsäckar och mittsar så kunde vi ju inte låta bli att "ta seden dit man kommer" och leka med dessa. Men vi inspirerades egentligen inte av boxning, utan av thaiboxning. Det blev en hel del armbågar och smalben, vilket syns idag. Det ser sjukt ut, men det är det inte.

Idag lös solen fint och det var bara -8 grader kallt, vilket kändes helt okej mot -25 som vi hade på fredagen. Så jag klädde på mig och drog iväg ut och springa. Hade hela veckan sett fram emot att springa på veckoslutet, men medan jag klädde på mig fick jag en känsla av att detta inte skulle sluta med ett leende. Och så rätt jag fick. När jag sprungit en knapp kilometer så fick jag konstatera att min korsrygg inte vill låta mig njuta av att springa. Jag gav det en stund, tänkte att om jag sakta lufsar på så går det nog över. Men nej, när jag efter 2,75 km sprang förbi vägskälet hemåt eller länge bortåt så stannade jag klockan och traskade hem. När huvudet äntligen vill springa på vintern, ja då faller det på något annat istället. Men int då.

Jag finner det märkligt att jag kan köra hemmastyrka för hela kroppen, inklusive mage och rygg, utan att korsryggen misstycker det minsta. Även Ju-Jutsu träningarna går bra, och där ingår slag, sparkar och kast, men inga protester från korsryggen. Men att jogga ett par kilometer, nej där gick man över gränsen för vad ryggen går med på. Jag förstår inte.

Nu blev det kallt!

Jag skippade Ju-Jutsun på torsdagen för jag var på ganska samma humör som på tisdagen. På torsdagar då vi är i vår egen sal brukar det bli mycket sparring, eftersom där finns massor med handskar, dynor, och andra roligheter. Dessutom är mattan ganska hård där, så för att skona våra kroppar så brukar vi inte kasta och fälla varandra där. Så istället för att okoncentrerat försöka sparra kom jag hem till ett tomt hus, satte på musik, stretchade, tände eld i bastun och körde intensivt hemmastyrka 30 min medan jag väntade att bastun skulle bli klar. Det var en bra avslutning på torsdagen.

Hade planerat att springa igår kväll efter jobbet, men det fanns ingen chans i världen att jag skulle ha gett mig ut längre än till vedlidret och fylla vedkorgen. Nu lyser solen vackert, med det är -25! Hoppas det blir betydligt varmare mot slutet av veckoslutet så att jag får springa. Men idag skall jag på Ju-Jutsu. Måste skärpa till mig, för de senaste två veckornas träning är inte mycket att visa upp. Så här får det inte fortsätta.

På tal om att ge sig ut så kom jag att tänka på förra vintern då vi hade en köldknäpp. Vi (FBK) ryckte ut på 2 st eldsvådor under samma vecka, sent på kvällen när termometern visade några grader kring -30. Det var inte roligt. Det går bra så länge man är igång, men sen mot slutet, när man varit in i ett brinnande hus och rökdykt, ut i -30, in tillbaka, och ut igen. Till sist ser man bokstavligt talat ut som en snögubbe.

Vi borde definitivt få Finland på rätt köl igen.

Ryggen är bättre

Igår var en tröttsam dag. Jag var på dåligt humör hela dagen. (av olika orsaker som här förblir osagda) På eftermiddagen försökte jag slå om och tänka positivt, eftersom det var tisdag och jag skulle iväg på Ju-Jutsu träningar på kvällen. Lyckade till en del, och jag var på hyfsat humör när jag for iväg till träningarna. Men hur jag än ville, så blev det inte till någonting. Jag lyckades inte fokusera på vad som skulle göras, och med bristande koncentration blir det inte bra när man tränar kampsport.

Lilltösen hade feber igår kväll, så jag såg fram emot att få bli hemma med henne, och lite nolla huvudet. Men efter ett överraskande telefonsamtal igår kväll 21:30 är jag nu på väg till Tammerfors på jobbresa, och fammo kommer och sköta om flickan.

Det positiva är att ryggen inte alls misstyckte igår på Ju-Jutsu träningarna och även då vi övade kast var den med på noterna. Jag skippade träningarna förra torsdagen och lördagen för att skona ryggen.  Ryggen är betydligt bättre nu, men musklerna känns inte helt som sig själva ännu. Jag tror att jag håller mig till veckoslutet, men sen skall jag springa. Hoppas det fungerar bättre då.

Perfekt väder för ett långpass, men...

Termometern visade -6 grader och det var så gott som vindstilla ute. Flickorna ville och skrinna, men jag började fantisera om ett långpass. Mamma sa att hon kan fara till skridskoplanen, så jag grävde fram mina springkläder. Väl medveten om att ryggen kanske inte är helt med på noterna så traskade vi alla i väg. Flickorna vek av mot skridskoplanen och jag började lufsa upp mot byn.

Jag började med att tvinna lite inne i byn, för att känna på vad ryggen ansåg om mina planer. Ganska snabbt fick jag konstatera att det skulle inte bli något långpass idag. Korsryggen ömmade, och jag var tvungen att  spänna hela magen i ett försök att avlasta ryggen.

Underbara vägar att springa på med mina nya IceBugs.
De enorma byggnaderna är spannmålsförrådet

Benen ville springa, huvudet ville springa, men ryggen störde så pass mycket att jag inte kunde njuta av springandet, så jag gav upp tankarna om att springa långt och lufsade sakta mak mot skridskoplanen, var jag hittade två glada isprinsessor.

 

Väl hemma var jag dels missnöjd med att det inte blev något långpass, dels nöjd över att jag hade varit ut och prövat. 6,2 km är ju ändå bättre än ingenting, och jag fick nog smaka på den där härliga känslan som oftast infinner sig efter ett pass. Förra våren hade jag först ont i senan på inre sidan av högra foten. Den knarrade när jag rörde på foten. Sen hade jag ont i vänstra knä. Efter det överansträngde jag lårmusklerna, och sedan bråkade höften. Nu har det kommit ända upp i korsryggen. När jag nämnde detta i matbordet så sade Ellinor att jag till nästa kommer att få sjukt i öronen. Jag är inte helt säker på vad hon baserade den prognosen, men få se. Det positiva är att benen är helt återställda och åter igen ivriga på att springa.

Fredagsmys

Jag hade egentligen planer på att springa en runda idag, men det var så otroligt kall blåst, så jag fick kalla fötter när jag gick 200m till bilen och började omformulera mina planer. Ryggen är inte helt 100 ännu så kanske lika bra att inte springa, men kanske ett hantelpass går bra, eller en tur på crosstrainern. När jag sökte flickorna från fammos så meddelade Ellinor att hon skall till en kompis över natten, får jag får jag får jag får jag... Okej, det går väl bra, vilket resulterade i en butter lillasyster. Jag sa åt henne att eftersom mamma är på kvällstur, och Ellinor inte heller är hemma så kan vi ju ha fest. Det tog skruv, och när vi kom hem så plockade Antonia fram Madagascar 2 och en påse chokladepudding som jag måste vispa ihop. Sen grävde hon fram ballonger och serpentiner. Ska de va fest, så ska de va fest. Så vi har haft det riktigt mysigt på tu man hand, och vad bra dagens barnfilmer är. Madagascar, Kung-Fu Panda eller Ice Age slår med lätthet de flesta actiondramakomedithrillers som sänds på TV. (Ingen noterar att här fattas beskrivning över dagens träning, okej?)

Trevligt veckoslut!

Ingen fest utan ballonger och serpentiner,
ja och chokladpudding givetvis.

Aj, min rygg

Som jag skrev i förra inlägget så störde sjukt i korsryggen springandet på söndagen. På måndagen hade jag som vanligt ingen lust att träna, och höll traditionsenligt vilodag. Stretchade lite och ryggen var helt okej. Trodde att problemet var över, men igår på Ju-Jutsu träningarna rev det till i ryggen. Vi låg på rygg på golvet och skulle med benens hjälp snurra runt fram och tillbaka, vänster höger. En lite liknande rörelse som kan uppstå när man leker på golvet med sina barn. Som sagt så rev det till i nedre delen av ryggen, men det kändes inte så farligt, och jag kunde bra fortsätta träna. Men när jag kom hem och hade duschat, ätit, slängt kläderna i tvättmaskinen och fixade kvällsmål åt ungarna så kände jag att nu blir korsryggen sjuk på riktigt. Senare innan jag skulle gå och lägga mig så känndes det stundvis som om ryggen höll på brista. Trodde att det skulle bli bättre under natten, men nej. Precis lika sjukt är det nu. Idag kommer inte att bli en rolig arbetsdag, och någon som helst träning lär det inte bli frågan om. Dessutom vet jag inte om jag skall försöka stretcha ryggen eller inte, om jag skall försöka vara stilla, eller försöka röra på mig så mycket som möjligt. Nån som har erfarenhet av liknande, eller annars är insatt får gärna dela med sig av sina erfarenheter och kunskap.

Här har jag sjukt, kanske ännu lite längre ner mot höftbenet.
Högra sidan är värre. Tror det är muskeln
som går längs ryggraden som är värst.

Årets första vecka

Årets första vecka har börjat riktigt bra. På Tisdagen körde jag 40 minuter på crosstrainern, och på onsdagen stack jag ut på årets första löprunda. Sprang hela 10 km på 1:02 (6:14min/km 141/166). De 2 första km var ganska "hemska". Hård blåst, stora snöflingor i ansiktet och kallt om händerna. Men det ändrade så fort jag kom förbi de öppna vidderna, och fick lite skyddande skog på sidorna. Jag hade tänkt mig 7,5 km men när jag sprang tillbaka in i byn så kändes det så bra, så jag tvinnade lite extra inne i byn och fick ihop 10 km. En mycket bra början på löpåret 2013.

På torsdagen var det Ju-Jutsu, som blev en salig blandning av sparring, teknik och muskelkondition. Vi fick nog svetten fram.

På fredagen testade jag lite TRX träning, och sedan svettades jag på crosstrainern igen. Jag har crosstrainern bredvid datorbordet, så jag ställde monitorn så att jag kunde kolla på Youtube medan jag trampade. Det är ett bra sätt att klara av mera än en halvtimme, för helt ärligt så är det tråkigt att stå på crosstrainern utan underhållning. Men träningsvärk fick jag av TRX träningen, trotts att jag tränade rätt blygsamt.Blir allt mer intresserad av TRX träning.

2013 - vecka 01

På lördagen väntade jag mig mycket teknikfokuserad Ju-Jutsu, men till min stora överraskning så blev det ett 1,5 timme långt pass med handskarna på. Vi körde olika slag och spark kombinationer, varvat med sparring och "brottning". Det var överlägset det jobbigaste Ju-Jutsu pass jag varit med om. Tanken var, förutom att förbättra flåset, att vi skulle få känna på hur det är under press. Ganska intressant hur svårt enkla saker kan bli när man blir trött och andfådd. Efter typ 40 minuter så började tränaren påminna oss om att andas, och efter 1 timme så var det svårt att tänka klart och koncentrera sig på även de mest enkla saker. Men det var en häftig upplevelse.

Idag stack jag ut och springa. Lite småkyligt till en början, men det blev bra när jag fick upp värmen, och det började som ett riktigt bra pass. Men vid 4 km så hade jag igen så ont i korsryggen, att all glädje försvann. Gick emellanåt, och joggade sakta hemåt. I den sista utförsbacken på väg hem hade jag tempo 6:48 min/km, så det kan ge en fingervisning om hur roligt det var att springa. Det var sjukt på samma sätt som före nyårsafton. Jag vaknade i morse liggande på rygg med sjukt i korsryggen. Igår var det inga problem. Har ett svagt minne av att jag även förra gången hade vaknat med sjukt, som gick över med lite töj, liksom idag. Nu får jag börja fundera på om min sovställning är det som orsakar sjuk rygg, eller är det något annat. Jag har suttit ganska mycket på golvet med min laptop framför mig, vilket jag misstänker att kan vara en orsak. Hur som helst så fick jag ihop 7,5 km idag, och har nu sprungit 17,5 km i år. I fjol sprang jag första passet sista februari, och 2010 började jag först i maj. Vilken förbättring.

Till sist måste jag nämna att Staffan lagt till min blogg på hans sida i samlingen löparbloggar. Jag blev otroligt glad över detta, och tar det som ett erkännande att min blogg är så pass bra att man kan länka till den. :)

Målsättningar 2013

År 2012 sprang jag nästan 900 km fördelat på 99 pass. För att skoja till det hela tänkte jag i år ta mig an ett virtuellt ultralopp. Under 2013 skall jag springande ta mig till Kramfors i Sverige för att hälsa på mina släktingar. Det blir en resa på 1375 km, vilket gör 26,5 km per vecka. Det borde gå relativt enkelt att åstadkomma, eftersom jag nu  accepterat att det går att löpträna vintertid. (Bara det inte blir för kallt). Jag har inte för avsikt att springa mycket under vintermånaderna, men däremot regelbundet, så att jag inte behöver starta från noll i vår när vägarna blir bara och solen lockar ut oss från våra vinteriden.

Virtual Run 2013

Nicka har anmält sig till höstens Lidingölopp. Jag skulle vilja vara lika tuff och också anmäla mig, men sanningen är att 30 km terräng skrämmer mig. Förra sommaren hade jag inställningen att det kan inte vara några problem, visst, säkert tungt, men det är bara att ge järnet. Men nu, efter mina erfarenheter av överansträngda ben i höstas, så känns det inte lika självklart, och övermodet finns inte där längre. Jag har blivit mera ödmjuk mot min förmåga att prestera, och kraven på prestationer. Så nu vet jag inte riktigt vad jag vill, och jag tänker skjuta upp besluten om vilka lopp jag skall springa. Får se i vår hur det känns.

Jag har via både löpningen och framför allt Ju-Jutsun insett betydelsen av bålstyrka, balans och vighet. Under 2013 skall jag fokusera mera än hittills på dessa tre områden . Jag skall också ge TRX träning en rejäl chans, för av det jag hittills prövat på, så är jag överraskad hur tungt det är, och jag tror att TRX träning kan ge mycket önskvärda resultat.

Ju-Jutsun är det inte så mycket att orda om. Jag skall satsa så pass seriöst att jag är redo för orange bälte i år. Jag tänker inte tävla ännu, men jag tror att jag skall fara med på något av lägren som ordnas.

Och så vill jag gå ner 10 kg i vikt så att jag skulle ligga stadigt på 84 kg. Det tror jag skulle vara passligt för mig. Dels av hälsoskäl. Vardagen skulle antagligen vara lättare om man vägde 10 kg mindre. Springandet skulle definitivt gå lättare, och mina ben skulle säkert uppskatta saken. Den dag jag skall tävla i Ju-Jutsu så är det också bättre att väga 84 kg än 94 kg. (Viktklasser i Ju-Jutsu tävlingar delas in enligt följande: - 65 kg, - 73 kg, - 80 kg, - 86 kg, - 94 kg, - 100 kg, + 100 kg)
Och så är det ju roligare att vara utan skjorta om inte fläsket flaxar omkring. :)

Kallt om händerna...

...fick jag när jag fotade brorsan och hans kompis då de stack iväg på vinterpaddling. Dom försökte lura mig med, men trots att solen lös vackert, är det ändå 25 grader för kallt för min del.

Dessa filurer sysslar också med att vinterbada.

Träningsåret 2012

Så här på nyårsafton är det väl hög tid att stanna upp och reflektera över träningsåret 2012, som har varit ett riktigt bra år. Jag har sprungit både längre och snabbare än någonsin förut. Jag har sprungit mera regelbundet, mera seriöst och det har varit roligare än någonsin. Jag har överträffat mina egna förväntningar, och jag har drabbats av "löparhybris". Tog i för mycket mot slutet av sommaren och sakta men säkert blev lårmusklerna/senorna överansträngda och jag fick trappa ner löpningen rejält. Det var irriterande då, men nu efteråt så känns det som om det var en bra lärdom, att få erfara det som står i alla böcker om löpning. "Det tar tid för muskler och senor att vänja sig vid den belastning löpning innebär".


Denna bild sammanfattar rätt bra mitt träningsår 2012.

Träningsåret 2012

Här finns min längsta löprunda (22,3 km) och mina Asics Nimbus, som för övrigt är klart de bästa tossorna jag någonsin haft. I de sprang jag för det mesta i somras. Här finns min Garmin Forerunner 305, min trogna följeslagare som är med på varje pass. Här finns Kettlebells, en träningsform som jag hittade i år, liksom mitt gula bälte i Ju-Jutsu. Här finns mina nyinförskaffade Icebug Hero, som får symbolisera att jag tagit löpningen till en ny nivå, och insett att det går att löpträna även vintertid. Jag valde att också ta med Jogg.se, för att börja föra träningsdagbok där spelade nog en stor roll för motivationen i somras. Det är helt super att kunna gå tillbaka och kolla på gamla löprundor. Jag borde dock lära mig att bättre kommentera mina löprundor.


Som sagt, jag hittade Kettlebells i år. Har inte kört så mycket, men jag tror att kettlebells kommer att inkluderas mera i mina styrkeövningar framöver. Fick även upp ögonen för TRX träning, men det har jag ännu inte hunnit utforska. Jag har även kommit till insikt hur viktig bålstyrka är, och skall i fortsättningen prioritera Core-träning.


Det kan inte undgått någon som kollat på min blogg att jag börjat med Hokutoryu Ju-Jutsu. Jag har många år tänkt börja med någon kampsport, men har aldrig lyckats släpa mig till någon nybörjarkurs. Men nu, hösten 2012 hände det, och jag fastnade direkt. Jag trivs med Ju-Jutsu, och ser fram emot att utvecklas i kampsportens anda


Mest stolt är jag ändå över Kanontian var jag sprang 10 km på 50:44 (5:04). Detta överträffade alla mina förväntningar om vad jag kunde prestera. I fjol sprang jag en gång 10 km på ungefär 58 minuter, så detta var en otrolig bedrift. Jag har sprungit 21-22 km flera gånger i somras. Detta är också en bra förbättring mot förra året då jag en gång sprang 16 km. Min snabbaste 21,1 km gick på 2:08 (6:05min/km), vilket jag är riktigt nöjd med. Halva sträckan gick på skogsstigar, och andra halvan på grusvägar. Dessutom hade jag inte ens vatten med, för jag skulle bara ut på en liten runda före bastun. (Gissa om jag fick beröm av frun när jag kom hem 1,5 h för sent) Mitt planerade halvmaraton i Hangö fick jag skippa, på grund av min sjuka höft.

Kanontian 16.06.2012

Efter årets första pass i slutet på februari skrev jag skämtsamt på Facebook att nu fattas bara 996,3 km så spricker 1000 km. Då kunde jag inte föreställa mig att jag skulle springa så mycket. Nu strandade jag visserligen på 894,3 registrerade km i år, men skulle jag inte ha haft nästan 5 veckors uppehåll i höstas så skulle jag nog ha sprungit 1000 km i år. Jag tänkte mig ett pass idag ännu för att få ihop 900 km och 100 pass, men min rygg vill inte, och ryggen vinner över fåfänga om siffror i en träningskalender. Så jag har sprungit 99 pass i år.

År 2010 har jag registrerat 147,6 km. 2011 sprang jag nästan 3 gånger mera, 416,0 km. Sen mer än fördubblade jag till 2012, 894,3 km. Riktigt bra utveckling, om man får säga det själv.

2010 - 147,6 km          2011 - 416,0 km          2012 - 894,3 km

Ser man månad för månad så har jag slitit löparskorna betydligt aktivare året igenom, förutom mot slutet på året då jag måste trappa ner. Jag kom även igång betydligt tidigare i år. Även här kan ses en bra utveckling.

Jag har registrerat knappt hälften av min löpning som distanspass. Detta är säkert aningen för lite. 29% av löptiden har jag klassat som långpass. Detta skall tas med en nypa salt, för jag är inte säker var jag dragit gränsen för långpass, och det har säkert varierat längs året. Terräng har jag sprungit bara 3%. Detta måste klart förbättras till i nästa år. Jag har sprungit mycket på skogsstigar, men det klassar jag inte som terräng. Terräng är off-road, eller svårsprungna skogsstigar.

Ser man hur jag fördelat tiden på olika sorters träning så är det väl rätt okej med löpning på 37%, styrketräning 13% och Ju-Jutsu 17% (gruppträning). Träning 28% är blandat volleyboll, paddling, paintball m.m. På crosstrainern (knappa 3%) skulle jag nog kunna ställa mig lite oftare, och lite mera fokus på styrketräning skall det bli i nästa år.

Gott Nytt År!
Hyvää Uutta Vuotta!
Happy New Year!
¡Próspero Año Nuevo!

Icebug

Idag hade jag för avsikt att springa 13,9 km för att få ihop jämnt 900 km i år. Det började bra, men efter 2-3 km så började jag känna av min sjuka korsrygg. Vid ungefär 5 km bestämde jag att överge planerna på 13,9 km, och sprang kortaste vägen hem. Det var ställvis riktigt halt, men jag hade inga problem att ta mig fram tack vare mina nya Icebug Hero BUGrip. Mycket bra första intryck fick jag av dem.

Men nu märkte jag att jag har sprungit 99 pass i år. Detta är ju aningen störande, så kanske jag måste ut en runda imorgon ännu för att få ihop 100 pass och 900 km för 2012.

Mina nya superhäftiga Icebug Hero BUGrip

Torsdags Ju-Jutsu

Igår var jag första gången på Torsdags Ju-Jutsu. På tisdagar och lördagar hålls träningarna i Tennari idrottscenter, var mattan är mjukare än i vår egen LKK-hall, var vi  tränar på torsdagar. På tisdagar och lördagar brukar teknik få större utrymme och det är bättre att öva kast och fallteknik på en mjukare matta. I vår egen hall finns mera säckar, handskar, dynor och annat roligt, så där brukar det bli ganska fysiska träningar, mera "full kontakt". Igår blev ja en upplevelse rikare igen. Att träna magmusklerna medan någon sitter framför dig och försöker banka dig i huvudet så fort du är på väg upp (du skall skydda dig), och att träna armpressar medan någon sitter och slår dig i sidan och magen, det var nytt för mig. Vi avslutade med att sitta i en cirkel och träna magmusklerna, non-stop olika övningar i 8 minuter. För min del blev det nog en massa små korta pauser, men "stora pojkarna" körde på för fullt i 8 minuter. Kroppen känns aningen öm idag av onsdagens snö arbete och gårdagens fysiska Ju-Jutsu träningar. Härligt, jag ser redan fram emot nästa torsdag. :)

Snö!

Tisdagens löprunda blev av, men det var superjobbigt. 7 km på 49:26 (7:04 min/km 158/165). Det hade snöat intensivt i 2 dygn, och byn var bokstavligt insnöad. Ingenting var plogat, och det var inte många 100 meter som jag kunde springa på relativt hårt underlag. Det var ändå en helt okej runda, upplevelsemässigt. Fötterna slant hela tiden och man kom ingen vart. Dessutom kom det vassa snöflingor i ansiktet och byn kändes bortglömd och övergiven. Fick en känsla av extremsport, var jag kämpade mot omöjliga odds, men jag klarade det med livhanken i behåll. Det var en högst medioker löprunda, men ibland kan fantasin få hjälpa till lite.

Igår blev det lite annorlunda träning. Skottade ner snö från taket i 3 timmar, och efter det kände jag mig helt matt när jag kom in och äta. Sen bar det av till mor och far på kaffe. När vi kom hem så tog jag itu med att skyffla undan all snö jag öst ner från taket i gångarna, på terrassen och längs husväggen. Eftersom det höll på slå om till plus grader ville jag ha bort snön med det samma. Lyckligtvis kom min bror ner och hjälpte mig så vi fick allting fixat i går kväll. Över 2 timmar tog det för oss båda. Jag skulle inte ha orkat/hunnit fixa allt själv igår kväll. På det badade vi lite bastu, och min galna bror tog sig ett snödopp. Idag känner jag av allt snöskottas, men skall nog fara på Ju-Jutsu ändå.

Jag börjar ha bilden av nästa år klar för mig, vad jag vill och vad jag skall... Men nu måste jag sticka iväg på jobb.