söndag 13 januari 2013

Perfekt väder för ett långpass, men...

Termometern visade -6 grader och det var så gott som vindstilla ute. Flickorna ville och skrinna, men jag började fantisera om ett långpass. Mamma sa att hon kan fara till skridskoplanen, så jag grävde fram mina springkläder. Väl medveten om att ryggen kanske inte är helt med på noterna så traskade vi alla i väg. Flickorna vek av mot skridskoplanen och jag började lufsa upp mot byn.


Jag började med att tvinna lite inne i byn, för att känna på vad ryggen ansåg om mina planer. Ganska snabbt fick jag konstatera att det skulle inte bli något långpass idag. Korsryggen ömmade, och jag var tvungen att  spänna hela magen i ett försök att avlasta ryggen.
Underbara vägar att springa på med mina nya IceBugs.
De enorma byggnaderna är spannmålsförrådet


Benen ville springa, huvudet ville springa, men ryggen störde så pass mycket att jag inte kunde njuta av springandet, så jag gav upp tankarna om att springa långt och lufsade sakta mak mot skridskoplanen, var jag hittade två glada isprinsessor.


Väl hemma var jag dels missnöjd med att det inte blev något långpass, dels nöjd över att jag hade varit ut och prövat. 6,2 km är ju ändå bättre än ingenting, och jag fick nog smaka på den där härliga känslan som oftast infinner sig efter ett pass. Förra våren hade jag först ont i senan på inre sidan av högra foten. Den knarrade när jag rörde på foten. Sen hade jag ont i vänstra knä. Efter det överansträngde jag lårmusklerna, och sedan bråkade höften. Nu har det kommit ända upp i korsryggen. När jag nämnde detta i matbordet så sade Ellinor att jag till nästa kommer att få sjukt i öronen. Jag är inte helt säker på vad hon baserade den prognosen, men få se. Det positiva är att benen är helt återställda och åter igen ivriga på att springa.

4 kommentarer:

  1. Hoppas du blir bättre i ryggen snart! Finns det något du kan göra, rehab övningar för att det ska bli bättre? Krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack.
      Jo, det är tråkigt att inte kunna springa när man vill. Jag har förut haft ont i korsryggen, men det har inte varit så här långvarigt. Körde lite lätta mag- och ryggövningar igår, och det gick hur bra som helst. En av mina målsättningar för i år är att fokusera mera på bålstyrka och bålstabilitet.
      Jag tror att roten till problemet är dels dåliga sittställningar, dels obalans i kroppen gällande styrka och vighet. Har för mig att spända lår kan orsaka problem med nedre delen av ryggen. Jobbar på saken.

      Radera
  2. Jobbigt det där då huvudet vill men kroppen inte samarbetar. Hade lite samma problem då det var långpass på söndagen. Hade planerat springa 20km med Running Finland men mina framlår vägrade samarbeta med mig efter en tung vecka med en massa styrketräning, blev ändå ganska långt trots att jag gav upp då jag ännu hade hemvägen kvar :-) Hoppas du hittar problemet så du igen kan njuta av löpningen. Har du besökt en kiropraktor eller fysioterapeut? Rekommenderar att du gör det så inte problemet växer och blir värre.
    Krya på dig!! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack.
      Jo, det harmar när man skulle vilja ge järnet, med det inte går. Men det gäller att ta det lugnt och tänka på kommande pass. :) Det är när man har krämppor som man inser att man borde uppskatta mera de stunder som allting flyter på smärtfritt.

      Nä, jag har inte besökt nån fysioterapeut ännu. Tror att problemet är dåliga sittställningar och spända benmuskler. Har läst någonstans att spända ben kan orsaka ryggbesvär. Fast en fysioterapeut skulle säkert kunna peka ut obalanserna i kroppen. Det har blivit bättre av att jag stretchat benen. Jag ger det lite mera tid, men jag följer nog med hur det utvecklas.

      Radera