Kommunalvalet.

Urk, som jag druckit kaffe och ätit gräddtårta, glass, chips och annat äckligt gott idag. Började dock dagen med att gå till biblioteket för att rösta i kommunalvalet. Solen sken, så det var en hyffsad start på dagen. Sen hade vi fammo, fafa, mommo och mofa hit på 8-års kalas. Efter det bar det av till Karis för lite friidrott, men lillasyster visade idag att nej, det där är inte hennes grej, så hon blir "befriad" från det framöver. Jag försökte trixa så att hon skulle vara med, men inte skall man behöva delta med gråten i halsen. Det skall vara roligt, och om det inte är roligt, så är det inte roligt. Begriper bara inte varför hon inte vill, men so be it. Nåväl, när vi kom hem så hade vi gumor och gufar här och väntade på att få fira 8-åringen, vilket betydde en omgång till i kaffebordet.

Jag hade inte tänkt träna idag, men ändrade mig och tog en omgång på crosstrainern. Satte igång Spotlight från Yles Arenan och körde 35 minuter. Hade inte riktigt 100% motivation, så det blev int så intensivt. Men svetten rann nog till slut ändå. Konstaterade att det går inte riktigt att pressa sig ordentligt medan man ser på ett program på skärmen. Om man skall "ge gärnet" så är nog musik ett bättre alternativ än ett TV-program.

Sitter framför TV:n och kollar efterspelet av kommunalvalet och skummar igenom val-relaterat på webben, allt medan jag försöker blogga. En fråga som jag inte kan låta bli att förundras över är:

Varför ställer man upp i kommunalvalet, om man inte ens orkar rösta på sig själv?

Hittade 3 st kandidater på Raseborgs listan som hade fått 0 röster. All respekt åt de som ställer sig till förfogande, jag skulle inte orka/kunna ge den tid som krävs. Men att ställa upp, och inte ens gå och rösta på sig själv? Det är på något vis tragikomiskt.

Men nu måste jag ge upp med val och blogg, för det var dags att gå och lägga sig för snart 2 timmar sedan.

Hemlagad pizza.

Idag var Ju-Jutsun rätt teknikbetonad. Vi gick igenom falltekniker, olika sätt hur man värjer sig mot strypgrepp och hur man frigör sig när någon tar tag i en. På vägen hem bestämde jag mig för att sticka ut och springa en runda. Så när jag kom hem så böt jag kläder och tankade en banan och ett päron, och vatten naturligtvis.

Jag sprang runt Gamel Skolan, en klassisk länk som jag sprang redan i sena tonåren, om inte regelbundet, så ibland. Tog det sakta och försiktigt och sprang 8,0 km på 51:12, (6:24 min/km och pulsen 148/168). Kändes bra, men samtidigt lite jobbigt. Orkade bra springa, men den där driven fanns inte, och pulsen var en aning för hög. Jag har nog tappat en del under de senaste 6 veckorna, men det kommer väl snabbt tillbaka. Fast vintern kommer ju här nu och blandar om kortleken. Men jag skall försöka springa regelbundet under vinter. Inte så ofta, långt eller fort som jag sprang i somras, men så att man håller ångan uppe så att säga. Men det kan jag säga redan nu, att när det blir kallare än typ -10 så kommer jag inte att springa. Då är det Crosstrainern som gäller, och självfallet även Core-träningar.

Hur som helst så var dagens löppass både avkopplande och skönt. Fick springa på en "snötäckt" grusväg i en intensiv orange solnedgång, och sen kom jag hem till hemlagad pizza! Mums!

Äntligen minusgrader!

Idag var jag upp till Tammerfors på en palaver, för att sedan komma hem 10 minuter före alla komppisar anländer till dotterns 8-års kalas. När kalaset var över kände jag att både min kropp och mitt huvud måste få komma ut i friska luften och röra på sig. Så jag bestämde mig för att sticka ut och test-jogga. Reagerade på hur mycket mera omständigt det är att sticka ut och springa den här kalla årstiden, jämfört med shorts och T-skjorta sommartid. När jag steg ut på trappan kände jag "Yes! Äntligen minusgrader." Nu skall ni inte missförstå mig. Jag är 100% en sommarmänniska, och +27 grader är passligt enligt mig. Men det är trotts allt betydligt skönare ute när det är några minusgrader, jämfört med 5-8 grader och regn.

Jag med orienteringslampan
jag fick av farsgubben.

Hur som helst så gick joggandet helt bra. En svag, diffus känning i höften de första 10 minuterna, men inte så att det störde springandet. Så jag tror att det blir bra nu, men för att vara på säkra sidan så är det nog bäst att vänta och se hur det känns i morgon/övermorgon innan man tar ut segern. Trots att jag inte på långt när kände samma flyt som i somras, så anser jag att joggandet gick helt bra. Sprang 7,2 km på 45:18, (6:18 min/km och pulsen 139/156), så helt okej med tanke på att jag var osäker angående höften och inte har sprungit ordentligt på över 1 månad.  Det viktiga är att det var roligt, och jag kände glädje över att igen vara ute och springa. Men det känns ganska ensamt när man springer på en sandväg och skogen/åkrarna runt omkring är inbäddade i mörker, svagt upplyst av en nästan full måne. De enda livstecken jag såg var två bilar på håll och en bekant familj ute på gården. Efter länken då jag stod i köket infann sig en nästan euforisk känsla. "I am back in the game!"

Men som jag har sjuka ben. Nu pratar jag om vanlig sund träningsvärk i lårmusklerna, framsidan. Det är av "Ju-Jutsu Core"-övningar som jag lekte med igår.

Här intill ser man mig posera med pannlampan jag fick av farsgubben. Han hade beställt en rejälare orienteringslampa åt sig, och ringde här om dagen och undrade om jag ville ha den gamla. Om jag vill! Att påstå att den lyser som bilens strålkastare är väl att ta i, men nog lyser den alltid. Det blir inte så mörkt att man behöv skippa ett löppass om man har en sådan här.

Det har sammanfattningsvis varit en bra dag idag. Resan av och an till Tammerfors var trevlig och Katrin var på strålande humör. Kalaset var lyckat, aningen jobbigt för vuxna öron, men det hör till. Och nu var jag på min första länk på 3 veckor, och det kändes bra. Det är länge sedan jag känt mig på så här bra humör. Hoppas det håller i sig in i morgondagen. Nu bör en vågrät position intas.

GERI.

Tisdag, alltså har jag varit på Ju-Jutsu träningar. Dagens träningar kan sammanfattas med ett ord, GERI, som betyder spark. Vi körde lite Ukemi-wasa, fallteknik, som uppvärmning. Sen började vi sparka och knäa, för att därefter sparkas ännu mera. Vi började med att sparka långsamt i tomma luften, för att kolla att tekniken sitter. (För min del så ligger tekniken platt på marken.) Sedan började vi sparka och knäa varandra, på alla tänkbara sätt. Sen blev det konditionsträning, baserat på sparktekniker. Som avslutning kom dynorna fram, så att vi parvis fick använda ordentligt med kraft när vi sparkade och knäade varandra. En givande träningskväll med andra ord.

När jag läste igenom vad jag just skrivit, så insåg jag att att det låter både korkat och barbariskt. Men det handlar absolut inte om att slåss. Inbyggt i träningarna, antar att det gäller all kampsport, finns ödmjukhet och respekt. Man söker hela tiden gränsen, var det börjar kännas, men inte gör ont på allvar.

Hade tänkt ställa mig på crosstrainern en liten stund, men nu vill jag inte mera. Tar istället och stetchar lite.

Dit for veckoslutet.

Så nådde även detta veckoslut sitt ände. Det har varit ett aningen hektiskt veckoslut, men helt okej.  Lite för fort gick det som vanligt.

På lördagen var jag först ner till Ingå med mor, för att hjälpa henne med diverse sysslor. Sen hem och äta, för att rusa iväg till Ju-jutsu träningarna. Vet inte om det berodde på att det är  höstlovsvecka, men vi var inte många på plats. Jag var den enda med vitt bälte, 3 gula bälten,  1 orange, 2 gröna, 2 bruna och vår tränare. Ja och en massa juniorer och deras tränare förstås. Hur som helst så blev det igen en lite annorlunda träning. Vi fick pröva på lite olika grejer från andra Ju-Jutsu stilar, som inte direkt hör till Hokutoryu stilen. Jag fick träna med killen med orange bälte, vilket var lärorikt. Det är helt annat att träna med en som kan, en som rättar och visar när man gör knasiga saker. Normalt står man och fumlar med andra i nybörjargruppen. Det är oftast först när tränaren gått sin runda tre, eller fyra gånger som vi börjar inse vad det är vi borde hålla på med.

Efter träningarna bar det av till Esbo för att söka hem flickorna från mommo och mofa.

Idag blev det ingen Volleyboll, eftersom jag var med töserna till Karis bollhall, var Raseborgs IF började innesäsongen i fri-idrott. Min 8-åring for gammalt och vant med sin grupp, men för lillasyster, 5 år, var det lite väl spännande, så pappa fick vara med och hoppa längd en stund. Efter 30 minuter så hade den värsta nervositeten släppt, så pappa kunde sätta sig och stretcha lite.

På kvällen blev det 25 minuter Core träning för att stärka mage och rygg. Sen i bastun som avslutning på veckoslutet.

Crosstrainer

Svetten bokstavligen flög från mig i slutet av dagens 35 minuters bergsbestigningspass på crosstrainern. Bergsbestigningspass är när jag konstant höjer motståndet ända upp till max, och sedan släpper ner det. Idag upprepade jag det 3 gånger, vilket framgår av min pulskurva nedan. De två första topparna höll jag max-belastning i 2 minuter, men i tredje höll jag max i 4 minuter. De 5 sista "for det utför".

Medelpuls 159 och maxpuls 180. Som jämförelse kan nämnas Kanontian i somras var jag gav allt och sprang på 50:44 med pulsen på 170 medel och 177 max.

Nu sitter jag på golvet framför TV:n och stretchar benen och plitar ihop denna text. Frugan ser på någon dansfilm med Jennifer Lopez, så nu kan jag inte alls koncentrera mig på skrivandet mera. Hej då!

Pulskurva för dagens pass på crosstrainen. Medelpuls 159 och maxpuls 180.

Cardio Core!

Jaha, flickorna har höstlov och drog iväg till mommo och mofa. Det gav möjlighet att se på film tidigt på kvällen, istället för sent, när töserna sover. Jag stretchade 2 timmar medan vi såg på Bourne Ultimatum. Sen kände jag min ändå lat, och beslöt mig för ett att dra ett Cardio Core pass, som blev hela 1 timme långt. Voi söta öde som det kan vara jobbigt att lite röra på sig. När jag var färdig så fick jag tillsägelse att jag svinar ner, då svetten dripp-dropp-droppade på golvet. Nöjd över mitt mitt pass klippte jag först håret och for sedan i duschen.

Nedan bild på boken varifrån jag fått mina Cardio Core pass och rörelser. Skaffa den här boken och börja köra lite Cardio Core. Grymt bra övningar som du kan köra var som helst, utan redskap.

Här är boken varifrån jag fått mina
Cardio Core program och rörelser. 

Trött.

Idag blir ingen lätt arbetsdag. Jag känner mig så konstigt trött, men jag förstår inte riktigt varför. Hoppas jag inte håller på bli sjuk.

Bastukvällen igår var riktigt rolig. Kul att träffa gamla klasskamrater som man inte sett på många månader.

Gäsp.

Tanken jag hade om att börja ställa mig på crosstrainern på morgonen före jag far till jobb är en bra idé. Dock vet jag inte hur det skall lyckas, eftersom jag är en zombie när jag stiger upp. Inte en chans att jag skulle ha kommit upp på crosstrainern denna morgon. I somras hade jag för avsikt att testa morgonlöpning under semesterveckorna, med det blev aldrig gjort. Jag är definitivt en kvällsmänniska. Några av de bästa minnen från joggandet i somras är de sena kvällsrutterna, då jag for ut och springa 20:30 tiden. Men jag skall försöka mig på ett pass på crosstrainer på morgonen.

Ju-Jutsu

Idag var det inga svart-bälten på plats, så två brun-bälten ledde träningarna. Det resulterade i en lite annorlunda träning. Bältesteknikerna glömdes bort och vi övade på olika sätt att fälla och ta kontroll över sin motståndare. Helt roligt var det, även efter 100 fall.

Imorgon skall jag träffa gamla vänner från studietiden. Det blir roligt, för det är ganska länge sedan vi sets. Hur som helst så blir det ingen träning imorgon kväll. Har lekt lite med tanken om att börja ställa mig på crosstrainern på morgonen före jag far till jobb. Men jag är definitivt ingen morgonmänniska, så få se om det blir till någonting.

Jag saknar springandet.

Jag saknar springandet.Var ut på gården för att pröva, men konstaterade att nu är det vid nedsättningen av foten som det känns ont i högra låret/höften. Det är nu typ 3 veckor som jag haft uppehåll med springandet. Två gånger har jag varit ut och prövat, men det är inte roligt att springa när det tar sjuk. Det har nog blivit bättre. Är inte lika styvt/stelt nu mera, och det tar inte ont när jag går, som det gjorde i början. Men jag väntar med springandet tills det är över.

Den här sommaren kommer jag att minnas som sommaren då jag lärde mig springa. Jag har sprungit betydligt mera i år än tidigare, både i tid, sträcka och antal gånger. Jag har sprungit snabbare och längre än förut. Jag har också för första gången sprungit regelbundet i ett halvt år. Jag har höjt min kondition betydligt, och jag har för första gången haft så bra flås att jag lyckats få trötta benen. Men framför allt så har jag den här sommaren njutit av springandet, det har varit roligt. Okej, minns några gånger då det inte var roligt, och man funderade vad man håller på med. Men det är helt naturligt med små svackor/motgångar ibland. För det mesta har det varit roligt, och det är men tillfredsställelse jag tänker tillbaka på sommaren. Den här sommaren var också sommaren då jag lärde mig konkret att man måste skynda långsamt. Då det började gå bra så ökade jag både fart och sträcka i för snabb takt, för det var ju roligt att man äntligen orkade. Problemet är väl inte en enstaka gång, utan att jag sprang de flesta gånger i för hår fart, mot vad min kropp hade hunnit vänja sig med. I slutet på augusti märkte jag att mina ben visade tecken på överansträngning, så jag minskade både fart och sträcka, samt såg till att ha flera vilodagar i veckan. Det fungerade och benen mår bra nu igen. Ja förutom min höft då, men det tror jag beror på någon sorts försträckning. Kan inte komma på när och var jag försträckt mig, men annars vet jag inte vad det är. Kanske jag har stretchat för intensivt?

Volleyboll

Oj vad jag var sugen på att sticka ut och springa i morse när jag såg vilket fint väder det var. Solen lös från en klarblå himmel och jag tror att det hade varit nattfrost. Jag har dock bestämt att jag inte springer före känningarna i benet är borta, så jag hölls på gården med flickorna. Vi krattade och plockade undan saker inför vintern. Sen var det dags för söndagsvollyn, som gick som vanligt, så där semi godkänt. Få se hur det blir med volleyn framöver. Nästa vecka börjar flickornas inne säsong i friidrott, som krockar tidsmässigt med min volleyboll. Nästa söndag far jag i alla fall med flickorna till friidrotten, då det är första gången. Har tänkt att jag skall ta tillfället i akt och göra någonting nyttigt medan dom sportar. Kanske hittar jag en knut var jag kan stretcha lite.

Känner mig inte helt nöjd med veckan som gått, ur träningsperspektiv. Visst, vi skulle kalla det för vilovecka, men jag känner ändå att jag varit lat den här veckan. Nå imorgon är det måndag och jag har alla möjligheter att göra bättre ifrån mig nästa vecka.

Ju-Jutsu

Idag var det som vanligt Ju-Jutsu träningar på agendan. Efter den normala 20 minuters uppvärmningen övade vi 1 timme olika sätt hur man frigör sig från strypgrepp och fasthållningsgrepp och därefter kontrollerar en person med olika handleds grepp. Blev med andra ord massor med teknik idag, och ganska lite flås. Konstaterade, igen, att jag måste satsa mera på Core träning. Magmusklerna hänger inte riktigt med när vi tränar "midje-regionen" i Ju-Jutsun. Men jag är nog inte den enda som har det kämpigt. :)

Äntligen lite träning

Det har blivit svagt med tränandet den här veckan, fast det visste jag redan på måndag att det kommer att bli. Vi skulle faktiskt kallar det här för en vilovecka.

Var upp till Jyväskylä på Teknikmässan, som var annat år ordnas i Helsingfors, och var annat år i Jyväskylä. Vi startade lite före 7 på torsdagsmorgonen och ca. 11:30 checkade vi in på hotellet. 12-tiden gick vi till mässan, var vi tvinnade 5 timmar, och snackade goja med olika affärsbekanta. Sick hade traditionsenligt hyrt in årets miss Finland för att stå och dela ut brochyrer, så där var det skönt att stå och hänga. Fick dessutom tag på en ny SICK penna. Har slarvat bort min gamla. Dom är bara så fina.

Min SICK penna.

När mässan led mot sitt slut så hängde vi med Beckhoff ut till en "stugby" för att bada bastu och äta en kvällsbit. Stugbyn var alltså ingen vanlig stugby, utan en samling av gamla byggnader, alla dit flyttade och återuppbyggda. Det var en fin miljö, och vi anlände mycket lyckat till en vacker solnedgång. Medelåldern på stugorna var 150 år, och den äldsta var över 300 år gammal.

"Stugbyn"

Mässan var kanske aningen tråkig för mig som mekanisk planerare, eftersom fokus låg på automationslogik och styrteknik, men visst hittade även jag inspiration och kreativa tankar under mässan. Och som svar på frågan som alla undrar, så jo, det blev nog en och annan öl drucket. Fast inte farligt måga egentligen. Höll mig riktigt bra i skinnet. För tillgång till öl och sprit fanns nog.

Väl hemma på fredagskvällen körde jag 30 min teknikövning (Ju-Jutsu), bankade och sparkade lite på sandsäcken och som avslutning 50 min Cardio Core 2. Det var tyngre än vanligt, men det antar beror på besöket till Jyväskylä. Som avslutning så blev det bastu med familjen.

Jag saknar sommaren!

Jag hatar senhösten, när naturen "dör" och allting är konstant vått, grådaskigt och annars jävligt. Jag saknar solen och värmen, när man kan fräsa omkring i endast shorts, och ibland en T-skjorta för att bespara andra åsynen av ens fläsk.

Och nu saknar jag springandet! Låret skulle få bli bra nu, för jag skulle behöva ut och rensa huvudet lite. Nå, kanske till veckoslutet att man vågar sig ut och lufsa.

Bäst jag slutar nu, för det verkar bli ett himla gnäll av det här. Men det är väl idén med bloggen, att skriva ut tankar och känslor. Avslutar med att lägga upp en härlig bild från i somras, för att styra upp det här inlägget mot det trevliga hållet.

Jag saknar sommaren!

En bild från i somras.

Själva grillandet gick inte så väldigt bra, men det var en rolig kväll,

och denna bild väcker många trevliga minnen.