Yippe ki yay!

Idag är det lördag, Ju-Jutsu träningar på agenda. Men det är helgdag. Har vi träningar idag? Jag far och se. Nej, jag vill inte köra i onödan. Ring någon och fråga. Vem? Tränaren. Nja, men... Nä, jag far och kolla. Det slutade med att jag dansade omkring med dammsugaren istället för att befinna mig på träningarna. Eller ja, jag vet fortfarande inte om vi hade träningar idag.

Random bilder från Google för att berika min historia.
(Jag har ingen kamera med när jag springer)

Men på sena eftermiddagen stack jag istället ut och springa. Och vilken upplevelse det visade sig att bli! Jag gick först en knapp kilometer för att få igång blodcirkulationen i benen, startade klockan och noterade genast att det kändes bättre än de senaste gångerna. Nöjt noterade jag också att klockan visade 5:44 min/km. (Okej, det är inte så imponerande i sig, men med tanke på de senaste 6-7 veckorna så var det racerfart för mig.) Jag fick också vinka åt Maria när jag sprang ut ur Svartå centrum, rakt in i en strålande solnedgång. Det hör till för övrigt till mina absoluta favoriter, att jogga i sol- nedgången. Den här årstiden kommer den dock lite väl tidigt, och är lite väl kort.

Jag bestämde mig för att välja Svartå flickornas hästrunda, för att få springa på skogsvägar, var jag trivs bäst. Det gav knappt 3 kilometer extra till min runda. Väl inne i skogen insåg jag att älgjakten har börjat, och jag springer och flåsar i skogen. Den tanken skrämde mig en aning, eftersom jag vet att byns jägare är beväpnade till tänderna, och det skulle inte förvåna mig om dom minerat halva skogen. Jag övervägde att svänga om, men tänkte att jag har trots allt röd rock på mig, så jag fortsatte. Och eftersom jag skriver om detta, så gick det bra.

Väl ute från skogspartiet fortsatte jag att dundra fram på en sandväg. Snart sprang jag utför, ut på ett område med åkrar på bägge sidor av vägen, och in i en tät dimma. Synnerligen intressant, eftersom jag 20 minuter tidigare bländades av solnedgången. Jag fortsatte i oförändrad fart och konstaterade att det var rätt fuktigt i luften. Plötsligt skymtade jag någon längre fram i dimman. Vem kan det där vara, någon jag känner? Vilken fart håller han, hon... kan jag springa ikapp?  Sikten var drygt 50 meter, så jag kunde inte avgöra, men springstilen tydde på att det var en hon. Märkte att jag sprang just snäppet snabbare än personen framför mig. Genast uppstod en känsla av att vara på ett lopp, och tävlingsinstinkten kom fram. Utan att medvetet öka så började jag knappa in på min nyfunna medlöpare. Två minuter senare kunde jag med säkerhet fastställa att det var en kvinna som sprang framför mig, en snabb kvinna. Drygt 1,5 kilometer senare kom jag ikapp, och sprang förbi. Hon såg inte mot mig, utan stirrade rakt fram, och jag kände inte igen henne. Fast jag tror att hon saktade in, så att jag skulle springa förbi. Hon ville väl inte ha mig flåsande 20 meter bakom. Hur som helst så fortsatte jag pressa mot morabacken, den jobbiga morabacken. Farten sjönk rejält, men jag joggade hela vägen uppför. När backen var slut och vägen planade ut var det svårt att få upp farten på nytt, och när jag väl fått upp farten skulle jag korsa 25:an, och fick snällt vänta på några bilar. Sedan for den sista kilometern lätt utför. Det hade börjat skymma, så när jag sprang de sista 100-metrarna mot gravgården möttes jag av 100 tals ljus. Det var en fin avslutning på ett mycket givande löppass, det bästa på väldigt länge. Jag kunde springa avslappnat och problemet med benet/höften är borta. Yippe ki yay... I am back!

11 km, 1:03:26 / 5:46min/km, puls 155/172

Halloween!

Igår var det Halloween på alla sätt. När jag kom till jobb och startade upp alla mina program så blev det strömavbrott. Det varade typ 1 millisekund, men tillräckligt för att min dator skulle boota om sig. Den kom igång igång på nytt, men bilden var svart, förutom att muspekaren nog fanns. Det tog 1,5 timme för vår IT-kille att fixa min dator i skick så att jag kunde börja jobba. Nu har jag en UPS, så vid nästa strömavbrott så skall min dator inte falla. På eftermiddagen fick jag två nya grejer att planera/fundera ut. Bägge så skumma och knasiga att de inte just kan komma vid någon annan tidpunkt än Halloween.

Ada hotar mig med Ellinors treudd.

Väl hemkommen så gällde det att snabbt få mat i sig, och sedan bar det av till finska och svenska lågstadiernas gemensamma Halloweenfest. Det fanns önskemål att en del föräldrar gärna fick hänga kvar, och styra upp det hela om det skulle börja gå överstyr. Nåväl, jag hängde kvar, och stundvis var jag omringad av läskiga monsterprinsessor, vampyrer, zombier och självaste dracula. Till och med Jack Sparrow var på plats. Jag hade mitt eget garde av fem stycken mörkrets härskarinnor som bad mig ta hand om det ena och det andra. Förutom att jag skulle vakta en massa grejer blev jag hotad med en treudd. En av dom till och med rånade mig på flera euro, men det var min egen Ellinor, så det är lugnt. Men största delen av tiden fördrevs med att prata goja med de andra föräldrarna.

Trots att klockan var 21:20 när jag dukat fram kvällsmål åt flickorna så plockade jag fram pulsmätaren och körde igång ett Cardio Core 2 pass, för jag hade lovat mig själv att träna på fredagen. Kändes motigt till en början, men efter några minuter fattade kroppen att jag menade allvar. Körde på med ordentliga serier, och försökte hålla andhämtningspauserna så korta som möjligt. Mot slutet av passet, när benen höll på att misslyckas med att bära upp 92 kg, kom igen tankarna att "Tar det här passet aldrig slut?". Jag är imponerad av den här typen av träning. På en yta av 2 x 2 meter, utan några som helst redskap, får man svetten att droppa från kroppen.

47 minuter räckte passet den här gången, medelpulsen var 133 och maxpulsen 164. Ganska bra. Som jämförelse kan jag nämna att i somras under de mest intensiva backintervallpassen fick jag inte pulsen upp till 180, trots att jag gav "allt". Tror att den högsta pulsen jag noterade var 178. Min vilopuls är 42-45. Pulsdiagramet avslöjar tydligt att benen får jobba betydligt mera i Cardio Core 2 än i 4:an. Pulsen hålls hög på ett helt annat sätt än i 4:an, som mera fokuserar på de mindre musklerna.

Pulskurva 2.11.2012 - Cardio Core 2

Massage.

Hade tänkt träna med kettlebells eller på crosstrainern idag, men det liksom blev inte av direkt när jag kom hem. Och sen var det massage inbokat. Det var såååå skönt, och nu vill jag inte annat än slappa. Tar och strechar lite ikväll, så tar vi träningen i morgon.

Oktober

Jaha, då byter vi blad i almanackan igen, och det är dags att sammanfatta Oktober månads träning. Jag har sprungit endast 4 gånger den här månaden, totalt 31 km. Löjligt lite, men det beror inte på lättja, utan på min sjuka höft. Eller egentligen är väl inte höften i sig som är sjuk, utan muskelfästet för lårmuskeln på framsidan, samt diffust på in- och utsidan i lårmuskeln. Till en början tog det sjuk när jag gick, och det känndes som om benen vore olika långa. Nu kan jag springa utan att det egentligen gör ont. Dock finns en svag aning om sjukt när jag springer, så det är lungt och sansat som gäller ännu på springfronten. Skall försöka springa regelbundet så stor del av vintern som möjligt, men det är mycket fast i vädret. Kallare än -10, och det är mycket osannolikt att jag sticker ut och springa.

Däremot har jag varit hyfsat aktiv gällande styrketräningen, och jag har inte missat en ända Ju-Jutsu träning. På tal om Ju-Jutsu, så börjar jag småningom känna mig bekväm i den rollen. Tisdags- och Lördagsträningarna börjar kännas som rutin, och jag har rätt bra lärt mig "andan" i kampsportsträning.

Cardio Core 4

Det blev inte tid att skriva igår, så jag får väl plita ner det idag istället. Igår var första gången jag inte blev svettig på Ju-Jutsu träningarna. Vi övade olika sätt att kasta, fälla och fasthålla en person. Det blev helt 110% teknikbetonat. När jag kom hem så kollade jag läget, hjälpte lite med kvällssysslorna och stack sedan ut och lufsa. Gick så där semibra. Känningarna i höften är inte helt borta, men det stör inte springandet längre. Dock lönar det sig säkert att hålla tillbaka lite med springandet, både gällande fart, distans och frekvens på passen.

Idag körde jag Cardio Core 4. Satte på skoj pulsmätaren på för att få en pulskurva, och helt som jag föreställde mig så syns det var hela kroppen sätts i funktion. Skall köra Cardio Core 2 här någon dag med pulsmätaren på. Skall bli intressant att se om profilen är den samma. Enkelt beskrivet så utförs Cardio Core 4 på golvet, på alla 4, och fokuserar mera på överkroppen, medan 2:an utförs mer eller minder stående, och triggar benen på ett helt fenomenalt sätt. Cardio Core 2 tränar även upp balansen. Grundidén med Cardio Core är att träna upp en bra stabilitet i kropppen, och samtidigt få upp flåset så att svetten rinner. Fungerar helt lysande för min del. Är övertygad att det här är på längre sikt bra för både löpningen och Ju-Jutsun. Intressant är annars hur snabbt pulsen sjunker när man övergår från att ha träna stora muskelgrupper till att punktträna de mindre musklerna. Detta fast flåset hålls uppe, och det inte alls känns som om pulsen skulle sjunka.

Pulskurva 31.10.2012 - Cardio Core 4

Kommunalvalet.

Urk, som jag druckit kaffe och ätit gräddtårta, glass, chips och annat äckligt gott idag. Började dock dagen med att gå till biblioteket för att rösta i kommunalvalet. Solen sken, så det var en hyffsad start på dagen. Sen hade vi fammo, fafa, mommo och mofa hit på 8-års kalas. Efter det bar det av till Karis för lite friidrott, men lillasyster visade idag att nej, det där är inte hennes grej, så hon blir "befriad" från det framöver. Jag försökte trixa så att hon skulle vara med, men inte skall man behöva delta med gråten i halsen. Det skall vara roligt, och om det inte är roligt, så är det inte roligt. Begriper bara inte varför hon inte vill, men so be it. Nåväl, när vi kom hem så hade vi gumor och gufar här och väntade på att få fira 8-åringen, vilket betydde en omgång till i kaffebordet.

Jag hade inte tänkt träna idag, men ändrade mig och tog en omgång på crosstrainern. Satte igång Spotlight från Yles Arenan och körde 35 minuter. Hade inte riktigt 100% motivation, så det blev int så intensivt. Men svetten rann nog till slut ändå. Konstaterade att det går inte riktigt att pressa sig ordentligt medan man ser på ett program på skärmen. Om man skall "ge gärnet" så är nog musik ett bättre alternativ än ett TV-program.

Sitter framför TV:n och kollar efterspelet av kommunalvalet och skummar igenom val-relaterat på webben, allt medan jag försöker blogga. En fråga som jag inte kan låta bli att förundras över är:

Varför ställer man upp i kommunalvalet, om man inte ens orkar rösta på sig själv?

Hittade 3 st kandidater på Raseborgs listan som hade fått 0 röster. All respekt åt de som ställer sig till förfogande, jag skulle inte orka/kunna ge den tid som krävs. Men att ställa upp, och inte ens gå och rösta på sig själv? Det är på något vis tragikomiskt.

Men nu måste jag ge upp med val och blogg, för det var dags att gå och lägga sig för snart 2 timmar sedan.

Hemlagad pizza.

Idag var Ju-Jutsun rätt teknikbetonad. Vi gick igenom falltekniker, olika sätt hur man värjer sig mot strypgrepp och hur man frigör sig när någon tar tag i en. På vägen hem bestämde jag mig för att sticka ut och springa en runda. Så när jag kom hem så böt jag kläder och tankade en banan och ett päron, och vatten naturligtvis.

Jag sprang runt Gamel Skolan, en klassisk länk som jag sprang redan i sena tonåren, om inte regelbundet, så ibland. Tog det sakta och försiktigt och sprang 8,0 km på 51:12, (6:24 min/km och pulsen 148/168). Kändes bra, men samtidigt lite jobbigt. Orkade bra springa, men den där driven fanns inte, och pulsen var en aning för hög. Jag har nog tappat en del under de senaste 6 veckorna, men det kommer väl snabbt tillbaka. Fast vintern kommer ju här nu och blandar om kortleken. Men jag skall försöka springa regelbundet under vinter. Inte så ofta, långt eller fort som jag sprang i somras, men så att man håller ångan uppe så att säga. Men det kan jag säga redan nu, att när det blir kallare än typ -10 så kommer jag inte att springa. Då är det Crosstrainern som gäller, och självfallet även Core-träningar.

Hur som helst så var dagens löppass både avkopplande och skönt. Fick springa på en "snötäckt" grusväg i en intensiv orange solnedgång, och sen kom jag hem till hemlagad pizza! Mums!

Äntligen minusgrader!

Idag var jag upp till Tammerfors på en palaver, för att sedan komma hem 10 minuter före alla komppisar anländer till dotterns 8-års kalas. När kalaset var över kände jag att både min kropp och mitt huvud måste få komma ut i friska luften och röra på sig. Så jag bestämde mig för att sticka ut och test-jogga. Reagerade på hur mycket mera omständigt det är att sticka ut och springa den här kalla årstiden, jämfört med shorts och T-skjorta sommartid. När jag steg ut på trappan kände jag "Yes! Äntligen minusgrader." Nu skall ni inte missförstå mig. Jag är 100% en sommarmänniska, och +27 grader är passligt enligt mig. Men det är trotts allt betydligt skönare ute när det är några minusgrader, jämfört med 5-8 grader och regn.

Jag med orienteringslampan
jag fick av farsgubben.

Hur som helst så gick joggandet helt bra. En svag, diffus känning i höften de första 10 minuterna, men inte så att det störde springandet. Så jag tror att det blir bra nu, men för att vara på säkra sidan så är det nog bäst att vänta och se hur det känns i morgon/övermorgon innan man tar ut segern. Trots att jag inte på långt när kände samma flyt som i somras, så anser jag att joggandet gick helt bra. Sprang 7,2 km på 45:18, (6:18 min/km och pulsen 139/156), så helt okej med tanke på att jag var osäker angående höften och inte har sprungit ordentligt på över 1 månad.  Det viktiga är att det var roligt, och jag kände glädje över att igen vara ute och springa. Men det känns ganska ensamt när man springer på en sandväg och skogen/åkrarna runt omkring är inbäddade i mörker, svagt upplyst av en nästan full måne. De enda livstecken jag såg var två bilar på håll och en bekant familj ute på gården. Efter länken då jag stod i köket infann sig en nästan euforisk känsla. "I am back in the game!"

Men som jag har sjuka ben. Nu pratar jag om vanlig sund träningsvärk i lårmusklerna, framsidan. Det är av "Ju-Jutsu Core"-övningar som jag lekte med igår.

Här intill ser man mig posera med pannlampan jag fick av farsgubben. Han hade beställt en rejälare orienteringslampa åt sig, och ringde här om dagen och undrade om jag ville ha den gamla. Om jag vill! Att påstå att den lyser som bilens strålkastare är väl att ta i, men nog lyser den alltid. Det blir inte så mörkt att man behöv skippa ett löppass om man har en sådan här.

Det har sammanfattningsvis varit en bra dag idag. Resan av och an till Tammerfors var trevlig och Katrin var på strålande humör. Kalaset var lyckat, aningen jobbigt för vuxna öron, men det hör till. Och nu var jag på min första länk på 3 veckor, och det kändes bra. Det är länge sedan jag känt mig på så här bra humör. Hoppas det håller i sig in i morgondagen. Nu bör en vågrät position intas.

GERI.

Tisdag, alltså har jag varit på Ju-Jutsu träningar. Dagens träningar kan sammanfattas med ett ord, GERI, som betyder spark. Vi körde lite Ukemi-wasa, fallteknik, som uppvärmning. Sen började vi sparka och knäa, för att därefter sparkas ännu mera. Vi började med att sparka långsamt i tomma luften, för att kolla att tekniken sitter. (För min del så ligger tekniken platt på marken.) Sedan började vi sparka och knäa varandra, på alla tänkbara sätt. Sen blev det konditionsträning, baserat på sparktekniker. Som avslutning kom dynorna fram, så att vi parvis fick använda ordentligt med kraft när vi sparkade och knäade varandra. En givande träningskväll med andra ord.

När jag läste igenom vad jag just skrivit, så insåg jag att att det låter både korkat och barbariskt. Men det handlar absolut inte om att slåss. Inbyggt i träningarna, antar att det gäller all kampsport, finns ödmjukhet och respekt. Man söker hela tiden gränsen, var det börjar kännas, men inte gör ont på allvar.

Hade tänkt ställa mig på crosstrainern en liten stund, men nu vill jag inte mera. Tar istället och stetchar lite.

Dit for veckoslutet.

Så nådde även detta veckoslut sitt ände. Det har varit ett aningen hektiskt veckoslut, men helt okej.  Lite för fort gick det som vanligt.

På lördagen var jag först ner till Ingå med mor, för att hjälpa henne med diverse sysslor. Sen hem och äta, för att rusa iväg till Ju-jutsu träningarna. Vet inte om det berodde på att det är  höstlovsvecka, men vi var inte många på plats. Jag var den enda med vitt bälte, 3 gula bälten,  1 orange, 2 gröna, 2 bruna och vår tränare. Ja och en massa juniorer och deras tränare förstås. Hur som helst så blev det igen en lite annorlunda träning. Vi fick pröva på lite olika grejer från andra Ju-Jutsu stilar, som inte direkt hör till Hokutoryu stilen. Jag fick träna med killen med orange bälte, vilket var lärorikt. Det är helt annat att träna med en som kan, en som rättar och visar när man gör knasiga saker. Normalt står man och fumlar med andra i nybörjargruppen. Det är oftast först när tränaren gått sin runda tre, eller fyra gånger som vi börjar inse vad det är vi borde hålla på med.

Efter träningarna bar det av till Esbo för att söka hem flickorna från mommo och mofa.

Idag blev det ingen Volleyboll, eftersom jag var med töserna till Karis bollhall, var Raseborgs IF började innesäsongen i fri-idrott. Min 8-åring for gammalt och vant med sin grupp, men för lillasyster, 5 år, var det lite väl spännande, så pappa fick vara med och hoppa längd en stund. Efter 30 minuter så hade den värsta nervositeten släppt, så pappa kunde sätta sig och stretcha lite.

På kvällen blev det 25 minuter Core träning för att stärka mage och rygg. Sen i bastun som avslutning på veckoslutet.

Crosstrainer

Svetten bokstavligen flög från mig i slutet av dagens 35 minuters bergsbestigningspass på crosstrainern. Bergsbestigningspass är när jag konstant höjer motståndet ända upp till max, och sedan släpper ner det. Idag upprepade jag det 3 gånger, vilket framgår av min pulskurva nedan. De två första topparna höll jag max-belastning i 2 minuter, men i tredje höll jag max i 4 minuter. De 5 sista "for det utför".

Medelpuls 159 och maxpuls 180. Som jämförelse kan nämnas Kanontian i somras var jag gav allt och sprang på 50:44 med pulsen på 170 medel och 177 max.

Nu sitter jag på golvet framför TV:n och stretchar benen och plitar ihop denna text. Frugan ser på någon dansfilm med Jennifer Lopez, så nu kan jag inte alls koncentrera mig på skrivandet mera. Hej då!

Pulskurva för dagens pass på crosstrainen. Medelpuls 159 och maxpuls 180.

Cardio Core!

Jaha, flickorna har höstlov och drog iväg till mommo och mofa. Det gav möjlighet att se på film tidigt på kvällen, istället för sent, när töserna sover. Jag stretchade 2 timmar medan vi såg på Bourne Ultimatum. Sen kände jag min ändå lat, och beslöt mig för ett att dra ett Cardio Core pass, som blev hela 1 timme långt. Voi söta öde som det kan vara jobbigt att lite röra på sig. När jag var färdig så fick jag tillsägelse att jag svinar ner, då svetten dripp-dropp-droppade på golvet. Nöjd över mitt mitt pass klippte jag först håret och for sedan i duschen.

Nedan bild på boken varifrån jag fått mina Cardio Core pass och rörelser. Skaffa den här boken och börja köra lite Cardio Core. Grymt bra övningar som du kan köra var som helst, utan redskap.

Här är boken varifrån jag fått mina
Cardio Core program och rörelser. 

Trött.

Idag blir ingen lätt arbetsdag. Jag känner mig så konstigt trött, men jag förstår inte riktigt varför. Hoppas jag inte håller på bli sjuk.

Bastukvällen igår var riktigt rolig. Kul att träffa gamla klasskamrater som man inte sett på många månader.

Gäsp.

Tanken jag hade om att börja ställa mig på crosstrainern på morgonen före jag far till jobb är en bra idé. Dock vet jag inte hur det skall lyckas, eftersom jag är en zombie när jag stiger upp. Inte en chans att jag skulle ha kommit upp på crosstrainern denna morgon. I somras hade jag för avsikt att testa morgonlöpning under semesterveckorna, med det blev aldrig gjort. Jag är definitivt en kvällsmänniska. Några av de bästa minnen från joggandet i somras är de sena kvällsrutterna, då jag for ut och springa 20:30 tiden. Men jag skall försöka mig på ett pass på crosstrainer på morgonen.

Ju-Jutsu

Idag var det inga svart-bälten på plats, så två brun-bälten ledde träningarna. Det resulterade i en lite annorlunda träning. Bältesteknikerna glömdes bort och vi övade på olika sätt att fälla och ta kontroll över sin motståndare. Helt roligt var det, även efter 100 fall.

Imorgon skall jag träffa gamla vänner från studietiden. Det blir roligt, för det är ganska länge sedan vi sets. Hur som helst så blir det ingen träning imorgon kväll. Har lekt lite med tanken om att börja ställa mig på crosstrainern på morgonen före jag far till jobb. Men jag är definitivt ingen morgonmänniska, så få se om det blir till någonting.