Trevlig första maj!

Så var vappenfirandet över. Vi firade traditionsenligt med två andra familjer med jämngamla barn. Jag fick "brottas" med minstingen som är typ 1,5 år. Det var roligt. (De andra barnen är alla 6 & 9 år gamla.)

När jag kom hem från jobbet igår så höll frun och barnen på att laga munkar. Det innebar slutet för min soppslev...

När gästerna gått hem igårkväll så bara måste jag lite testa mina nya "TRX-band". Det är något annat billigar märke, men fungerar helt bra. Har haft remmar som jag tränat med, men jag har inte fått fixat något handtag till dom, så nu köpte jag det här settet när jag hittade billigt. Nu skall jag ut och gjuta plintarna för min "calisthenics park". Så trevlig första maj på Er alla.

Nu börjar kroppen acceptera springandet.

På tisdagen sprang jag årets första 10:a. Det är lite blandade känslor i det påstående. Dels så känns det snopet att i slutet på April ha sprungit årets första 10:a. Det borde jag ju ha gjort hela vintern igenom. Men samtidigt så är jag nöjd och stolt. Dessutom så märkte jag på tisdagen att kroppen börjar acceptera springandet igen. Jag sprang hela vägen, även uppför, utan att pulsen skenade iväg och det kändes skönt och roligt. Igår var jag igen ut på en liten kvällsrunda som blev drygt 7 km, och även den gick lugnt och skönt. Så jag kan glädjande konstatera att jag är tillbaka i spåret.

Jag nämnde här tidigare i något inlägg att jag fått upp ögonen för calisthenics. Har tränat i biltaket var jag har en stång i dörröppningen. Men nu tröttnade jag på det och bestämde mig att bygga en ”träningspark” på bakgården. Fick hem lite rostfria stålrör här om dagen, och igår var jag upp på biltaksvinden och inventerade mitt virkesförråd. Ser ut som om jag i princip har allt hemma, så det är bara att sätta igång och bygga.

Vinterpälsen kastad.

Det blev till att ta sig ett dopp på söndagskvällen.

Vattnet var +8ºC, så det blev inte någon lång simtur.

Modigt slängde jag mig i plurret.

Och fem simtag senare så skyndade jag mig upp.

Ja e tibaax!

Okej, det blev visst en rejäl paus från bloggvärlden. Det var inte riktigt meningen, men det var kanske lika så bra. Jag hade inte riktigt någonting att skriva om, och när jag försökte skriva blev det mest negativt och buttert, så jag lät bli att publicera.

Det har ju varit en ypperlig vinter att löpträna, men tyvärr så har jag inte sprungit just alls. Det började svagt i januari, då jag sprang en gång i veckan, men sen gick jag och försträckte vänstra baklåret. Det hände på Ju-Jutsu träningarna, men det var helt och enbart min egen rörelse som orsakade det. Med motståndaren bakom ryggen och armen låst framför skulle vi slänga ut vänstra benet och sätta oss rakt ner. Det gick bra typ 20 gånger, men sen hände någonting, och det rev till i baklåret. Det var sjukt i många veckor, och nu 11 veckor senare känner jag fortfarande av det när jag pressar lite i en uppförsbacke. Normal lugn löpning går tack och lov helt bra, utan känningar. Därtill har jag hunnit men 1 veckas influensa, med 39 grader feber. Det tog ner mig ordentligt, och när jag vilat upp mig en vecka så kom maginfluensan på besök. Jag missade också Ju-Jutsu jubileumslägret som ordnades i början på mars.

Detta och stressigt på jobbet gjorde mig aningen butter och missnöjd med tillvaron, men nu så här efteråt, sett i backspegeln så var det ju naturligtvis bagateller, och ingenting att snyfta om. Men ni vet säkert hur det känns, när man ställt in sig på träning, men inte kan för att man är förkyld, eller så gör det ont någonstans. 

Nu har jag dock kommit igång med löpningen igen, och det går bra. Det är tungt, och det går långsamt, men det går bra, och det känns skönt efteråt. Jag tror inte att det blir aktuellt med deltagande i något lopp i år heller, men vi får se. Jag har ju fortfarande inte sprungit halv-maraton så där officiellt, i ett lopp. Det stör mig lite. Kan jag säga att jag sprungit halv-maraton, då jag gjort det som kvällslänk?

Bloggen då? Jag tror jag skall målmedvetet bredda mitt skrivas, och fokusera på helheten av det jag tränar. Vet inte ännu alls vart det kommer att föra denna blogg, men jag tror att den blir bättre av det.

Målsättningen för i år är enkel:

BE FUCKING AWESOME!

Nu skall jag ut och ställa i ordning växthuset.

2013 är visst över.

Nu har 4/52-delar av året gått, eller 2/26-delar, eller 1/13-del. Wow! 1/13-del låter som mycket mera, fast det är samma sak! Det är lugnt, jag tränar bråk med min 9-åring, som har prov på tisdagen. Men eftersom 1/13-del av året faktiskt redan gått så är det väl hög tid på att bli färdig med sammanfattningen av 2013 och lägga upp planer och målsättningar för 2014. Jag har haft detta på gång länge redan, men det vill inte riktigt bli färdigt. Dels för att 2013 gick väldigt snabbt, och har känts lite som en besvikelse ur träningssynpunkt. Dels för att jag inte vet vad jag vill med 2014. Jag har försökt analysera läget, och kolla hur 2013 egentligen blev. 

Jag lade upp målsättningar om ett virtuellt ultralopp, var jag skulle ta mig springande till Kramfors i Sverige för att hälsa på mina släktingar. Det skulle blir en resa på 1375 km, vilket gör 26,5 km per vecka. Jag trodde att jag relativt enkelt skulle fixa detta, men kan nu snopet konstatera att jag sprungit endast halvvägs. Jag fick problem med ont i korsryggen genast i början på året, och kunde trots stor iver inte löpträna ordentligt på många veckor. Det konstiga var att styrketräning och Ju-Jutsu gick bra.

Jag sprang knappt 700 km förra året, jämfört med 900 km 2012. Jag skyllde denna "nedgång" på mina ryggproblem, men har nu kommit till att det beror på många små saker. Jag har visserligen haft en del veckor under året som jag inte kunnat springa. Dels har ryggen varit sjuk i flera repriser och så var jag rejält förkyld i både april och juli. Jag har rest en hel del i jobbets tecken. Jag sprang färre långpass i fjol jämfört med 2012, och så började jag träna Ju-Jutsu hösten 2012, vilket ohjälpligt tagit en del tid av löpningen.

Mina vänner har sprungit halvmaraton och Lidingöloppet i somras, och gjort riktigt bra ifrån sig. Några har varit till Norge på styrkeprovet, och cyklat 560km på 26h. Själv har jag endast deltagit i Raseborgs Ruset, vilket är ett motionslopp på 13 km, varav 5 km i skogen och resten på spånbana och grusvägar. Men jag är nöjd med det, och dessutom så överraskade jag mig själv genom att springa mycket snabbare och starkare än året innan. Det blev endast ruset, för jag hade inte lust att anmäla mig till något annat lopp förra sommaren, och jag har fortfarande inga ambitioner att satsa på ett enda lopp.

Mina bästa tränings minnen från 2013 är nog Raseborgs Ruset och passet då jag efteråt chockerad konstaterade att jag sprungit 8 km på sub 40. Jag minns också årets första, och enda, >20km, som jag sprang med Nicka som hade det jobbigt på grund av värmen. Jag minns då jag mötte grävlingen på första rundan i mina nya Nikes, och fragment från olika löppass med Nicka, Maria, Peter och Tomppi. Men det som nog smäller högst är ålandsresan, och min löprunda med Ellen.

Jag skulle satsa mera på bålstyrka, balans och vighet under 2013. Jag vet inte om jag har gjort det i den grad jag borde ha gjort, men jag anser mig vara aningen bättre nu än för ett år sedan. Jag skulle också ge TRX träning en rejäl chans. Detta blir väl halvt godkänt. I somras hittade jag calisthenics i form av Barstarzz, Barbrothers och Chalistenics Kings. Jag blev mycket imponerad och bestämde mig för att pröva. Körde i somras en hel del, och märkte snabbt resultat. Tyvärr så föll det när vädret blev sämre, eftersom jag höll på med detta i biltaket (Jag hatar kyla). Jag tog med TRX som den del av detta. Jag vill ha en stång inne att köra pull-ups och sånt, men den skall vara tillräckligt bred. Jag vill inte träna i en dörröppning.

Min Ju-Jutsu har gått framåt så pass att jag nu har orange bälte (4.KUY) Något läger deltog jag inte i, men är på väg nu på årets vinterläger.

”Och så vill jag gå ner 10 kg i vikt så att jag skulle ligga stadigt på 84 kg.” Nå, det gick inte så bra med det heller. Problemet är inte brist på fysisk aktivitet, utan snarare disciplinen angående ätandet.

Vad skall det då bli av 2014?
Vi får se. 

Gott nytt 2014

Att fota fyrverkerier är för svårt, så jag fota gatubelysningen istället. Gott nytt år!

Skönt med långledigt.

Här har jag vistats mycket den senaste tiden. Kommunen fällde skog, och jag fick lov att ta toppar och kvistar till ved. Sen kom stormen, och fällde drygt 60 träd till. Så jag har passat på nu så länge det inte kommit snö att reda upp "gratis" ved. Grymt bra motion är det dessutom, och framför allt så är det bra terapi för huvudet med total omväxling från jobbet, var jag sitter framför datorn. Känner mig hyfsat utvilad, och är nästan redo att återgå till jobbet på onsdag.

Jag var ut och lufsa igår kväll, och det kändes ungefär så här

Så här upplevde jag min kvällslänk igår.

Kurs i ytlivräddning

Förra veckoslutet var jag på brandkårens kurs i ytlivräddning som ordnades av FSB. Jag var stressad och nervös, och hade inte det minsta intresse att spendera hela veckoslutet på kurs. Men det visade sig vara en mycket bra kurs. Faktiskt den roligaste av alla brandkårens kurser jag varit på.

På lördagen började vi med teori på förmiddagen, för att sedan tillbringa eftermiddagen i simhallen. Vi inledde med simprovet, 200 m på 5 min, vilket man skulle klara för att få fortsätta. Jag är inte rädd för vatten. Jag trivs bra i vattnet och är hyfsat bra på att simma. MEN, jag är inte snabb, vilket gjorde det lite småpirrigt. Klarade dock 200 m på 4:30-4:40, vilket jag är nöjd med. Sampo var snabb. Han var i mål 50 m före oss andra, men hans tid vet jag inte. (Nu blev jag nyfiken på hur snabbt folk som kan simma klarar 200 m. Måste fråga Lina.)


Det var en kille som gav upp, som inte klarade tidsgränsen. Sedan fortsatte vi med att öva på olika simsätt, dykning och annat som hör till att kunna då man skall rädda en person ur vattnet. Och nej, jag har inga bilder från simhallen.

En ogästvänlig hamn mötte oss på söndag morgon.

På söndagen var det dags att fortsätta skolningen utomhus. Vi körde ner till hamnen, och när vi steg ut så funderade man nog vad man håller på med. Borde man byta hobby? Temperaturen var kring nollsträcket och vattnet sades vara +2, och det blåste från havet. Vi gjorde oss klara och det var nog så motsträvigt att gå ut på bryggan för att hoppa i vattnet. De första 15-20 minutrarna var inte alls roliga, och man funderade hur man skulle klara hela dagen. Men när man väl fått upp pulsen några gånger så blev det riktigt bra, och man frös inte alls. Vi hoppade från brygan, och tog oss upp tillbaka. Vi hoppade från kajen och simmade, flöt omkring, dök, vilket var mycket svårt i torrdräkten. Vi använde räddningsflotten och bogserade varandra i land, med och utan räddningsflotten.

Sen på eftermiddagen blev det dags för en "utryckning" då 2 personer hade rapporterats ropa på hjälp vid simstranden. Våra ytbärgare var snabbt på plast och for ut efter de nödställda, som snabbt och smidigt kunde transporteras till stranden.

Iväg efter de nödställda.

De båda nödställda på stranden.

Plötsligt gick det upp för enhetschefen att det saknades en tredje person. Snabbt beordrades två ut med räddningsflotten, och resten fick gå i kedja i grundare vatten för att finkamma det utpeckade området.

Shit! Det finns ett tredje offer som sjunkit.

Draggning med mänsklig kedja och räddningsflotten längre ut.

På stranden följer man noggrannt med händelseförloppet.

Offret hittades och befrias från vattnet han svalt.

Det var en mycket givande kurs, i roligt sällskap med bra utbildare. Vi kom överens att vi skall gå ut och falla igenom isen med dräkterna, sen bara det blir is. Jag har redan tänkt ut en bra övning till sommaren, då man kan ha offer i vattnet i simbyxor.

Fyra nöjda ytlivräddare från Svartå FBK. Jag står andra från höger.

Vintersäsongen har inletts.

Igår grävde jag fram mina IceBug Heros Bugrip. Vintersäsongen har inletts.

4.KYU

Hej allihopa, alla ni två som kommer att läsa detta. Jag är tillbaka efter ett behövligt blogguppehåll. Det har helt enkelt varit för mycket denna höst/vinter, både på jobbet och på hemmafronten, så jag har har helt struntat i allt vad bloggar heter. Men nu börjar det lugna ner sig, och jag skall försöka aktivera mig på nytt.

På tisdagen var det bältesprov i Ju-jutsu. Jag minns hur nervöst det var för ett år sedan inför gula bältesprovet, och det var nästan lika nervöst nu igen, fast av andra orsaker. Då var allt nytt, och vi visste inte vad som väntade. Nu visste vi vad som väntade, men vi visste inte hur mycket strängare bedömningen skulle vara. Vi visste att vi i kan vad som krävs, och det skulle främst bli frågan om att hålla huvudet kallt och göra det vi hittills gjort. Lite nervositet är väl bara bra, man skärper till sig bättre då. Och bra gick det för oss alla. 4.KYU är vår nya nivå, och vi fick våra orange bälten. Nu kommer träningen att förändras igen, då det introduceras många nya kast och sparkar, och nivån allmänt stiger. Jag är övertygad om att det kommer att bli ännu roligare framöver.

Vi sju som graduerades till 4.KYU på tisdagen. Fyra från Lojo-klubben och
tre stycken från Raseborgs Ju-jutsu klubb. Jag står tredje från höger.

Vi fyra från Lojo-klubben. (Lohjan kamppailukeskus)
Jag längst till höger.

Och så har vi ett "födelsedagsbarn" idag, till vars ära marken täckts av böt, men dock vit, snö under natten/morgonen. Jag borde ta mig ut på ett traditionsenligt självständighetsluffs innan mörknet lägger sig. På återseende.

Finlands självständighets firas idag 6.12.

Föreningens gemensamma träningsläger.

Igår var jag på föreningens gemensamma träningsläger. Först på tur stod mitt Hokutoryu Ju-Jutsu. Jag fick sparra med en karatebrud med svart bälte. Hon var skicklig med slag och sparkar, men när vi gick över till kast så kunde jag ge små tips och vinkar åt henne hur hon skulle få till det bättre. Det är ju inget märkligt i sig, eftersom det var nytt för henne medan jag har tränat på dessa kast, men det kändes roligt, att kunna ge råd åt en med svart bälte.

Följande på tur stod sedan Karate, och jag blev förvånad över hur annorlunda det kändes. Man skulle stå annorlunda än vad jag är van från Ju-Jutsun, och blockande vi gick igenom skilde sig också märkbart. I Ju-Jutsun har vi många dynamiska blockar, va var vi rör oss in eller ut i blocken, medan Karatens block var kraftfull och orörlig, med en princip att motståndaren skall skadas av själva blocken. Nu är detta inte någon objektiv sanning, utan endast min subjektiva reflektion av gårdagens upplevelser.

Efter en kort paus så var det dags för Brazilian Ju-Jutsu. Jag såg fram emot att pröva på det, men jösses vad det var svårt. Vi skulle ligga på rygg med motståndaren mellan benen i färd med att strypa oss. Ur denna knipa skulle ta oss genom att grabba tag i motståndarens armar, och svänga runt 180 grader i ett enda svep med benen, för att sedan med benet pressa ner motståndaren på mage och samtidigt få in ett låsgrepp på dennes arm. Det blev inte till någonting.

Sist men inte minst så kom Krav Maga, som var en intressant upplevelse. Krav Maga är så totalt annorlunda mot de övriga kampsporterna. Krav Maga kan väl egentligen inte räknas som en kampsport, eftersom det renodlat går ut på att explodera innan den som attackerar dig hinner reagera. Det finns ingen finess, och det är ingen skillnad hur det ser ut, du skall bara agera, snabbt och explosivt.. Du skall utdela så många slag och sparkar mot huvud och skrev som du hinner på några sekunder, och sen skall det vara över. Vi fick pröva på hur man bemöter en person som drar kniv, och hur man hanterar situationen om får en kniv mot halsen. Det var intressant att se hur effektivt tränaren fick bort kniven av sin motståndare. Vi har också i Ju-Jutsun tränat mot pamp och kniv, men detta var betydligt vansinnigare. Men jag blev lite sugen på att testa på grundkursen som börjar i januari. Får se hur jag får ihop det tidsmässigt, för det är väl det som är stötestenen.

Efter detta så blev jag ännu kvar på mina ordinarie träningar, men då var man ganska trött i huvudet, och det var ganska svårt att fokusera på uppgiften. 5,5 timmar blev det i dojon, vilket är aningen för mycket för en dag. Men det var roligt, och jag ser fram emot följande läger.

Hokutoryu Ju-Jutsu (HJJ), Brazilian Ju-Jutsu (BJJ), Karate och Krav Maga.

Höst

Nu är definitivt hösten här på allvar. Första nattfrosten har redan färgat allting vitt, om än för endast en liten stund på morgonen. Men det är inte orsaken varför det varit så tyst här på bloggen. Jag har helt enkelt inte haft lust att skriva, eller någonting att skriva om. Fick sjukt i korsryggen igen, och jag har i stort sett inte tränat på 2-3 veckor. Men däremot har jag stretchat hela mig, och masserat mina lår. När jag började klämma på lårens framsida så var det inte så farligt, men ganska snabbt märkte jag hur sjuka och spända dom egentligen är. Hittade fullt med knutar och ömma punkter i precis hela lårets framsida. Nu börjar dom vara bra, och jag skall ge mig ut och springa så fort frugan kommer hem.

Jag var till Danmark i jobbärenden härom veckan. Bodde på ett motell, 272 Bed & Breakfast. Det var mysigt och hemtrevligt. Lite störd blev jag på att det varken fanns wc eller dusch på rummet, men jag hade det mitt emot i korridoren, så det var inte så farligt. Och det lilla bekymret var som bortblåst då jag i nedre våningen upptäckte en skylt som meddelade att det är fritt att koka kaffe åt sig själv. Jag var så i behov av kvällskaffe vid det tillfället, och kaffe är ofta en sak jag saknar när jag checkar in kvällstid på ett hotell. Så jag kokade en panna åt mig, som jag tog med till rummet. Där satt/låg jag och kollade en massa youtube klipp som jag bokmärkt, men aldrig gett mig tid att titta på.

272 Bed & Breakfast i Danmark. 

Det gick riktigt bra för mina vänner i Lidingö. Men tur så var jag "rädd" förra vintern och inte lät mig lockas med till Lidingöloppet. Dels så hade jag ryggen sjuk igen, men jag är inte byggd för att springa så där långt. Jag håller nog halv maraton som min max-sträcka. Men nu skramlar det i tamburen, så jag skall knyta skorna. På återseende.

Raseborgs Ruset 2013

Igår var det dags för Raseborgs Ruset, det enda arrangerade lopp som jag hade för avsikt att genomföra detta år. Ruset är ingen tävling, utan ett motionslopp, med avsikt att få ut folk och röra på sig. Dom har inte ens tidtagning, och rutten dom kallar 13 km är defacto endast 12,3 km, så pass oseriöst är det. Men det är ändå ett roligt lopp och det begränsar ju inte oss som ändå alltid har vår egen lilla Garmin på armen.

Ifjol sprang jag och Tomas på 1:14:27. (6:01 km/min, bpm 157/177). Tomas var taggad till tusen, och jag hade på känn att Nicka och Maria skulle vara lämpligare sällskap för mig. Nicka siktade på 6 min/km, och jag hade inga ambitioner att försöka förbättra fjolårets tid. Förra veckans jobbiga långpass fanns i tankarna, men jag vet ju av erfarenhet att en lyckad/misslyckad långlänk förra veckan inte berättar hur dagens länk kommer att gå. Nåja, startskottet gick och klungan drog iväg. Av kurvan att dömma så gick vi ut aningen aggressivare än ifjol. Det tog inte många hundra meter fören jag insåg att det inte är lönt för mig att ens försöka hinna med Tomas och de andra bekanta som deltog i loppet. Jag kollade bakåt och Maria ropade "Vi kommer nog!" Jag sprang vidare och höll lite tillbaka, väntade på att brudarna skulle komma ikapp mig. Men dom kom inte ikapp, och mellan 2-3 km i slutet på en lång raka så fanns ingen bakom mig. Då hade jag just blivit omsprungen av en kvinna i ljusröd skjorta, och jag bestämde mig för att försöka hänga på henne, trots att hon sprang aningen hårdare än min bekväma takt. Efteråt sa Maria att hon sett när jag blivit omsprungen, så hon var inte så långt efter som jag trodde.

Men det visste jag inte då, och jag hängde hyfsat bra efter hon i ljusrött ända tills vi svängde in i skogen vid 5 km. Då visade det sig, än en gång, att jag är bättre på besvärliga skogsstigar än många andra. Med det menar jag att jag tappar mindre i fart på skogsstigar än många andra. Jag kom genast ikapp och lade mig bekvämt efter ljusröda skjortan och återhämtade mig. Hon frågade ganska snart om jag vill förbi, men jag sade att jag är nöjd här bakom. Efter typ 1 km i skogen så kom vi till en stor omkullfallen gran. Hon valde att böja ner sig och ta sig under, medan jag tog omvägen runt rotvältan. Det visade sig att min omväg var aningen snabbare, och jag kom oavsiktligt förbi henne. Jag sade åt henne att det är tydligen min tur att dra en stund, och sprang vidare i min egen takt. Hon hamnade genast på efterkälken, och 2 km senare när jag kom ut från skogen så kom jag till vätskestationen. Drack gående en mugg vatten, och jag såg inte skymten av hon i ljusrött. Jag sprang vidare, men efter en dryg km så hörde jag steg närma sig, och snart en röst som sade "Jag tycks ha fördel på slätt underlag." Jag log och svarade, "Jo jag klarar mig bara i skogen." Jag var glad över att hon kom ikapp mig, för nu hade jag igen en rygg att jaga. En stund sprang vi sida vid sida, men sakta men säkert började jag tappa ställningen. På plant underlag kom jag på efterkälken, men tog fast henne igen när det blev uppför. Sprang den sista km mot mål i hennes takt, 5-10 m efter henne, och kom i mål på 1:09:46 (5:40 min/km, bpm 162/176). Jag förbättrade 20 s/km, trots att jag inte var ute efter att springa snabbare än ifjol.

Detta gladde mig, att jag förbättrade mot ifjol, med samma, eller kanske också aningen lägre, ansträngningsnivå. Till en början var jag fundersam över detta. Jag har ju sprungit betydligt mindre i år än ifjol? Men sen insåg jag att jag måste tänka mera långsiktigt. I år har jag en springsommar mera bakom mig, än ifjol. Det gav en otrolig tillfredsställelse. Jag är bättre i år, än jag var ifjol.

Nedan jämförelse Ruset 2012 mot 2013. Tyvärr så är Tempoaxeln från 3-10 på fjolårets, och från 3-9 på årets. Detta gör det lite svårare att jämföra, men man ser tydligt att fartkurvan har samma profil. Man ser också att jag sprungit "osäkert" i början. Trots detta så är pulskurvan jämnare i år. Hur som helst så var det ett roligt lopp.

Jämförelse över Raseborgs Ruset 2012 (vänster) och Ruset 2013 (höger)

Årets jobbigaste löprunda.

Förra veckan sprang jag 3 pass. For en kort runda på lördagen, för jag hade planerat in ett långpass till söndagen. Jag var taggad och ville springa ett långpass på söndagen, men det visade sig inte alls fungera. Det var riktigt fint väder under veckoslutet, och jag sprang i shorts och T-skjorta. Benen kändes aningen stumma till en början, men det gick helt okej i 5-6 km i 6 min/km tempo. Sen började det kännas jobbigt, på ett ovant sätt. Jag fick väldigt varmt, och svetten forsade. Jag var tvungen att gå lite nu som då, och efter 9 km så ville jag bara hem, men jag hade 6 km kvar. Jag följde noggrant med att jag inte slutade svettas, för då är det allvarligt. Men jag svettades hela vägen och kom till slut hem välbehållen, men det var på inget vis någon njutning, söndagens långlänk. Kan nog kalla den Årets jobbigaste pass. Jag vet fortfarande inte varför det var så jobbigt. Kanske hade jag ätit för lite?

Otroligt hur vädret varierar den här årstiden. På veckoslutet tömde jag både havtornsbuskarna och aroniahäcken på bär. Det gjorde jag i endast shorts, utan skjorta, och njöt av sannolikt årets sista värme. På tisdagen när Ellinor hade sina sista friidrotstävlingar så stod jag i tröja och frös.

På måndagen gjorde jag sylt/puré av anoniabären. Det var första gången jag prövade på någonting sånt, men det gick hur bra och enkelt som helst. Och slutresultatet blev riktigt bra. Gott på gröten, eller med naturell yoghurt. Fungerar säkert bra på plättar och vofflor också.

Ju-Jutsu.

Igår släpade jag mig äntligen till Ju-Jutsu träningarna, var en ny grundkurs hade kört igång. Kändes nog lite ovant, och den lilla smidighet i rörelserna man hade, var som bortblåst. Men samtidigt märkte jag att det nog finns där inne, så jag tror nog det kommer snabbt tillbaka. Men jag kan konstatera att man gör inte mycket med springkondition när man skall brottas med ett +100 kg muskelknippe, såvida man inte väljer att springa undan förstås. Måste börja köra lite "Cardio-styrka" igen.

Har flera veckor nu prioriterat mina byggprojekt, och träningen har kommit på andra plats. Men nu är det mesta fixat, och jag skall börja fokusera på träningen igen. I början på veckan så snubblade jag i biltaket när jag målade. Högra foten fastnade i en list, och eftersom listen fjädrade så förflyttades högra foten i sidled, ut framför vänstra benet och omöjliggjorde därmed alla möjligheter för vänstra benet att göra en insats. Övre kroppen hade ingen aning om vad som hände nere i källarplanet, så den upptäckte alltför sent att den inte fick något stöd, och rasade som ett gammalt sprängt kasino i Las Vegas. Att landa 90 kg på ett knä i grus är inte det bästa man kan göra före sin kvällslöpning. Denna vecka har jag inte sprungit ett enda pass. Fy på mig. Skall ikväll ut och prova om jag skulle få till ett skönt långpass. Med det förutsätter att detta ösregn avtar till kvällen.

Och hur går det med utmaningen då? 12 pass på 33 dagar. Inte så lysande med andra ord. Nå, vi skall se när 50 dagar är fullt, hur många pass jag blev på minus. 12 pass är ju ändå otroligt mycket bättre än inga pass alls. Smile, be happy och följ mig på instagram.

Gurkan är från mitt växthus. Tror inte EU skulle godkänna den, men den var god.