Årets jobbigaste löprunda.

Förra veckan sprang jag 3 pass. For en kort runda på lördagen, för jag hade planerat in ett långpass till söndagen. Jag var taggad och ville springa ett långpass på söndagen, men det visade sig inte alls fungera. Det var riktigt fint väder under veckoslutet, och jag sprang i shorts och T-skjorta. Benen kändes aningen stumma till en början, men det gick helt okej i 5-6 km i 6 min/km tempo. Sen började det kännas jobbigt, på ett ovant sätt. Jag fick väldigt varmt, och svetten forsade. Jag var tvungen att gå lite nu som då, och efter 9 km så ville jag bara hem, men jag hade 6 km kvar. Jag följde noggrant med att jag inte slutade svettas, för då är det allvarligt. Men jag svettades hela vägen och kom till slut hem välbehållen, men det var på inget vis någon njutning, söndagens långlänk. Kan nog kalla den Årets jobbigaste pass. Jag vet fortfarande inte varför det var så jobbigt. Kanske hade jag ätit för lite?

Otroligt hur vädret varierar den här årstiden. På veckoslutet tömde jag både havtornsbuskarna och aroniahäcken på bär. Det gjorde jag i endast shorts, utan skjorta, och njöt av sannolikt årets sista värme. På tisdagen när Ellinor hade sina sista friidrotstävlingar så stod jag i tröja och frös.

På måndagen gjorde jag sylt/puré av anoniabären. Det var första gången jag prövade på någonting sånt, men det gick hur bra och enkelt som helst. Och slutresultatet blev riktigt bra. Gott på gröten, eller med naturell yoghurt. Fungerar säkert bra på plättar och vofflor också.