5.KYU

Gul är färgen på mitt Ju-Jutsu bälte efter gårdagens bältesprov och jag har nått nivån 5.KYU. Det var helt rolig stämning igår, men vi var nog alla lite pirriga, eftersom vi inte helt visste vad vi skulle vänta oss. Men bra gick det och vi blev alla godkända. Även orange (4.KYU) bältesprovet hölls igår, och dom var väl 8 st som avancerade från gult till orange. Det blev med ens roligare, det här med Ju-Jutsu. Nu kommer träningarna igång på riktigt, och vi får börja kasta omkring varandra. :)

Men gårdagen var annars ganska jobbig. Jag var trött och småirriterad hela dagen p.g.a. flunsan, och jag klämde in värkmedicin, så att jag inte skulle stupa några timmar före bältesprovet. Idag känns det aningen bättre, men jag vågar ännu inte helt tro att flunsan är på väg förbi, så jag håller med tränandet ännu några dagar. Imorgon kväll skall jag ner till branddepån på styrelsemöte. Det kommer att bli en intressant kväll, för det finns en hel del att diskutera.

? 2013 ?

Har den senaste tiden funderat över nästa års målsättningar. Vad skall jag ställa för mål för nästa år, och hur detaljerade. Skall jag ha målsättningar i allt som jag sysslar med, eller endast för löpningen. Skall jag ställa målen så att de är relativt lättåtkomliga, eller skall målet vara i Mordor? Man blir garanterat bättre om man siktar högre, än om man siktar på något man vet man träffar. Men att sikta för högt kan vara ödesdigert. Skjuter man rakt uppåt kommer projektilen att landa framför fötterna. Skall jag alls skriva ner målsättningar?

Mina cyklande vänner är på väg till Norge nästa sommar. Dom skall delta i något 560 km lopp, och har som målsättning att komma igenom under 24 timmar. Nicka och Maria är på fullaste allvar på väg till Lidingö för att springa 30 km, och lobbar för att få mig med. Helt bisarrt att jag sitter och fasar över hur långt ett 30 km terränglopp är, och så kommer Nicka visslande en vecka efter förlossningen och ger mig vinkar om att det är billigare att anmäla sig före nyår.

 En sak är säker.

Om man kämpar tillräckligt,

 kommer det att leda till asgrymhet.

Inte bli sjuk nu!

Har en konstig känsla i kroppen, och framför allt någonting i halsen. Nu skulle jag inte alls ha tid att bli sjuk. På Tisdagen har jag Ju-Jutsu bältesprov. Vet inte hur det går om man missar det tillfället. Nu håller jag upp med tränandet tills dess, i hopp om att det hjälper saken. Morgondagens Ju-Jutsu måste jag nog ändå gå på, men resten ställs in.

Avkopplande kvällslöpning

Jag försökte få Maria ut på ett runda igår, men hon satt i ambulansen och kände sig krasslig. (Ingen panik, ambulansen är hennes arbetsplats) Vi kom överens om att prata oss igenom en 10:a nästa vecka istället, om hon kryat på sig tills dess. Jag fick alltså sticka ut ensam i mörkret. Siktade på en lugn och avkopplande länk på 1,5 timme. Jag lämnade MP3-spelaren hemma, för att ge tankarna ro att vandra, och nolla huvudet. Det fungerade utmärkt, och jag fick ett skönt långpass på 15 km och stoppade klockan på 1:40 (6:39 min/km och puls 135/153). Det kändes riktigt bra att springa långt igen. Senast jag sprang länge än en dryg timme var 19 september, så det är inte så konstigt att det kändes aningen ovant i benen. Pulsen hölls på en behärskad nivå igenom hela passet. Okej jag sprang långsamt och tillät mig dessutom att sakta in i motluten, men jag anser ändå att pulsen var mera sansad än under de senaste passen. En tanke som slog mig är om "musik i öronen" medför en högre puls när man springer? Eller är det bara det att musik triggar en att springa aningen snabbare? Vet inte, men jag tror jag skall följa med och se om jag hittar något samband.

Jag ställde mig på vågen före och efter gårdagens löppass, och konstaterade till min förvåning att jag tappat 2,5 kg.  Det betyder att jag svettats 1,5 liter/timme, vilket är betydligt mera än jag trodde. Det var kring +5 igår och jag kände att jag hade lämpligt med kläder på mig. 1,5 liter är 1,6% av min kroppsvikt. Undra på att man är törstig efter ett löppass. Har ni någon gång kollat upp hur mycket ni svettas under en löprunda?

Gårdagens långlänk i diagramform.

Rekord

Trots planerade "över 12 km" så blev det endast 7,5 km på söndagen [44:30 min (5:56 min/km) 148/168]. Allt kändes helt okej, och benen var med på noterna. Det var rätt så blåsigt och disigt, men inte så att det störde när man väl var igång. Upplevde springandet på söndagen som ganska tungt, men inte på ett jobbigt sätt och det var helt roligt. Jag skulle bra ha kunnat springa längre och loggat de 12-14 km som jag hade planerat. Men jag fixade på gården och tvättade bilarna, vilket drog ut på tiden och jag kom iväg för sent. Jag skulle med Ellinor till Karis till hennes friidrottsträningar. Dessutom skulle vi ha en kompis med, så det blev att pruta lite på längden på min runda. För jag ville springa på dagen, då det låtsas vara ljust. På kvällen stretchade jag lite extra. Nu har jag fått ihop 850 km för i år och har således fördubblat sprungna km mot i fjol. Yey! Tror inte jag hinner spränga 1 000 km i år, men i nästa år skall jag springa 1 200 km.

Igår körde jag 45 minuter Cardio Core. Det smakade inte alls igår att röra på sig, men jag körde ändå. Det blev aningen halvhjärtat, men bättre det än att bara sitta i soffa. Nu skall jag packa Ju-Jutsu väskan, för det bär av på träningar direkt efter jobbet.

Bästa Ju-Jutsu träningarna hittills!

Idag var tveklöst bästa Ju-Jutsu träningarna hittills, åtminstone för min del. Vi var udda antal igen, vilket vi ofta är, och då blir det 3 st i en grupp. Det är inte lika givande som att sparra i par. Det blir krångligt och ineffektivt. Jag antar att i ett senare skede, när man ha lärt sig tillräckligt och kan bygga upp dynamik och spontanitet i gruppen, att det då kan vara riktigt givande att sparra 3 st. Men idag hade jag tur och Sensei Forsstöm (vår tränare) vinkade mig till sig och sade att han skulle sparras med mig. Han visade och jag gjorde, följt av massvis med korrigerande uppmaningar. Stig inte så långt ut, du träffar för högt, kortare steg, vrid höften, träffa med smalbenet inte foten, vrid kroppen, kraften kommer från höften... osv. Det var lärorikt på en helt ny nivå. Nu på kvällen före bastun tränade jag mage och rygg i 30 min följt av 10 min pucklas på sandsäcken.

Igår var jag ut en runda i mörkret. Registrerade 8 km på 46:52 (5:52min/km) med pulsen 146/163. Pulsen var fortfarande aningen hög, men ändå på betydligt bättre nivå än förra veckan då jag sprang 30s/km långsammare med samma pulsvärden. Efter länken körde jag direkt 20 minuter kettlebells.

Imorgon skall jag försöka komma ut på en lite längre länk på dagen i "dagsljus", före jag för Ellinor på träningar. Någon direkt långlänk lär det inte bli, men om man skulle passera 12 km så blir det godkänt. Men det beror mycket på hur det känns imorgon då jag kommer iväg. Är i ett skede nu som springandet får gå helt enligt hur det känns just då. Känner att springandet nu behöver vara roligt, annars finns risk att intresset dalar, och det vill jag inte.

Oppikaa liikkumaan!

Gårdagens Ju-Jutsu träningar var mycket teknikbetonade. Vi började dock med 20 minuters ordentlig pulshöjande uppvärmning. Sen gick vi igenom de flesta saker som kommer i bältesprovet om 2 veckor. Antagligen rör vi oss som krattor hela bunten, för mitt i träningen delades det ut hemläxor. "Oppikaa liikkumaan!" löd uppgiften. Så nu blir det att skärpa till sig lite. Passar väl bra att öva teknik och rörelser hemma de dagar då man inte orkar/vill träna något annat. Som exempelvis idag. Var på massage efter jobbet, och inte en chans att jag börjar träna samma kväll. Så nu skall jag lära mig att förflytta mig, smidigt, med bibehållen balans och kontroll. Okej, jag skall öva på det, så kanske jag en vacker dag lär mig det. "Sikta mot stjärnorna och nå trädtopparna" är ett talesätt. Sanningen är väl närmare "Sikta mot stjärnorna och snubbla i gräset."

Bruce Lee snubblade inte i gräset.

Veckoslutet som gick.

På lördagen var jag och tränade Ju-Jutsu, helt enligt normal ordning. Blev glad när jag märkte att Mikko var tillbaka på träningarna efter sin operation. Gillar att träna med Mikko. Han har tidigare tränat Ju-Jutsu i flera år, men har nu efter långt uppehåll börjat från början. Efter en svettig uppvärmning så körde vi massvis med teknik. Bra träningar, men det blev nästan för teknikbetonat. Väl hemkommen bar det av till mor och far på middag.

Kom ihåg mus.

På söndagen blev jag farsdagsenligt väckt av studsande och hojtande flickor i sängen. Blev aningen förbryllad när Antonia stolt meddelade att hon har gjort en "Kom-ihåg mus" åt mig. Det visade sig vara en riktigt fin liten tygmus som skall hålla i mina "kom ihåg"-lappar. (Nu måste jag börja skriva lappar) Ellinor hade gjort pärongelé åt mig. Ikväll skall vi göra plättar och smaka på gelén.

Jag kom iväg på en runda på dagen före vi for på friidrottsträningarna med Ellinor. Jag sprang ner till bruket och sedan hem runt Andersberg, vilket gav mig 10 km i träningsdagboken. Benen/höften kändes helt okej, men pulsen var för hög och det kändes allmänt motigt. I somras sprang jag bekvämt en 10:a, mestadels på skogsstigar, med tempo 5:54 min/km och pulsen 138/155. Nu på hårda grusvägar blev tempo 6:26 min/km och pulsen var uppe vid 149/167. Inget jag direkt är nöjd med. Måste följa med situationen, och kanske kolla vilopulsen om morgnarna. På kvällen körde jag 25 minuter Kettlebells före bastun.

Pulskurva 12.11.2012 - Crosstrainer

Igår stod jag på crosstrainern för att få svettas lite. Kollade på program från Yles Arena, och höll således ut hela 50 minuter. Man blir så seg i huvudet att stå inomhus och studsa på en apparat. Körde först lugnt i 15 minuter, och sedan började jag sakta höja motståndet. Fick till helt hyfsad intervallträning de sista 20 minutrarna.

När stretchar du?

Boken som vann över mitt planerade träningspass.
(Ett fint sätt att förklara sin lathet.)

Igår hade jag tänkt köra Cardio Core, men jag kom aldrig igång med det, och träningen uteblev. Orsaken är att jag började läsa om axelförband och lager i boken Maskinelement, som länge stått i hyllan och samlat damm. Den är dock inte ensam. Jag har massor med böcker som jag inte har läst, eller endast snabbt bläddrat i. Allt från deckare och romaner, till en brokig skara faktaböcker i många olika områden. Baserat på högen böcker som handlar om träning och välmående, skulle man kunna tro att jag är i super duper top trim. Tyvärr så är jag inte det. Jag gillar verkligen böcker, eller mera noggrant så gillar jag att skaffa böcker åt mig. Sen har jag inte tid/ork att läsa dem.

På tal om böcker, så tänker jag nu ställa en fråga åt er som läser min blogg,

och jag hoppas att många av er orkar svara.

   NÄR STRETCHAR DU?   

Förut stretchade jag alltid direkt efter avslutat löppass, och tänkte egentligen inte på saken. Sen började jag ibland springa tillsammans med några andra, som sprungit mera än mig. Dom sa åt mig att man skall inte stretcha inom 2-3 timmar efter att man sprungit. Det var någonting om att musklerna är aktiva och kommer att motarbeta effekten av stretchningen. Bortkastad tid med andra ord. Efter det har jag även läst i olika böcker om löpning, att man skall förlägga stretchningen minst 3 timmar efter att man sprungit, men helst på en vilodag. Okej tänkte jag, prövar väl på det då. Nu kan jag inte med säkerhet säga, eftersom jag ökat mina löppass i antal och distans, men jag tror inte riktigt på detta. Anser mig ha blivit styvare sen jag slutade stretcha direkt efter löppassen, och nu har jag återgått till att stretcha genast efter att jag sprungit.

En tid sedan köpte jag boken Bli en bättre löpare av Malin Ewerlöf. Där skriver hon om vikten av att stretcha, och hur hon alltid varit noggrann att stretcha direkt efter sina löppass, då musklerna är varma. Personligen tänker jag ställa mig i Malins led, och fokusera på att stretcha igenom musklerna genast efter avslutad löprunda.

Men nu skulle jag väldigt gärna höra era åsikter/erfarenheter av detta, eller i alla fall när strechar du? Direkt efter träningen, senare eller inte alls?

NEJ!

Hoppas Evas boxningskarriär inte tar slut ännu. På sin egen sida skriver hon dock i positiva ordalag om "när" hon slipper medicinen, inte "om" hon slipper. [evawahlstrom.com]

http://www.iltalehti.fi/urheilu/2012110716302013_ur.shtml

Ju-Jutsu.

Igår var jag på Ju-Jutsu träningarna, som började i festliga tecken. Sensei Kauranen hade under höstlägret i Salo erhållit 2 Dan, och är därmed den första i klubben att nå den nivån. Detta påstods vara ett bra steg framåt för vår klubb. På Karate sidan finns från tidigare 2 st 2 Dan. ("Dan" är gradering av svarta bälten) Sedan informerades vi att 27.11 kommer Risto Väntär (7 Dan) till Lojo och håller bältesprov åt oss. Då har jag möjlighet att få gult bälte. Så jag antar (hoppas) att träningarna fram till dess kommer att till stor del vara teknikbetonade.

Vår tränare Sensei Kauranen, mittersta raden längst till höger.
Bilden tagen från http://hokutoryu.com/

Mysigt väder.

Nog är det November alltid! Jag var ut en runda och lufta tankarna. Fick ihop 8 km på 50 min. Helt ok, men lite väl långsamt for det i början. Dagens pass kan sammanfattas med orden mörkt, vått och så-i-helvetes-mörkt. November är så dyster månad, men som tur kommer den endast en gång per år.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

http://curroergosum.ratata.fi/

Men som en ljusglimt i novembermörkret ordnar Johanna en tävling på sin blogg. Tydligen fyller hennes blogg år. Min blogg önskar Johannas blogg ett stort Grattis!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Yippe ki yay!

Idag är det lördag, Ju-Jutsu träningar på agenda. Men det är helgdag. Har vi träningar idag? Jag far och se. Nej, jag vill inte köra i onödan. Ring någon och fråga. Vem? Tränaren. Nja, men... Nä, jag far och kolla. Det slutade med att jag dansade omkring med dammsugaren istället för att befinna mig på träningarna. Eller ja, jag vet fortfarande inte om vi hade träningar idag.

Random bilder från Google för att berika min historia.
(Jag har ingen kamera med när jag springer)

Men på sena eftermiddagen stack jag istället ut och springa. Och vilken upplevelse det visade sig att bli! Jag gick först en knapp kilometer för att få igång blodcirkulationen i benen, startade klockan och noterade genast att det kändes bättre än de senaste gångerna. Nöjt noterade jag också att klockan visade 5:44 min/km. (Okej, det är inte så imponerande i sig, men med tanke på de senaste 6-7 veckorna så var det racerfart för mig.) Jag fick också vinka åt Maria när jag sprang ut ur Svartå centrum, rakt in i en strålande solnedgång. Det hör till för övrigt till mina absoluta favoriter, att jogga i sol- nedgången. Den här årstiden kommer den dock lite väl tidigt, och är lite väl kort.

Jag bestämde mig för att välja Svartå flickornas hästrunda, för att få springa på skogsvägar, var jag trivs bäst. Det gav knappt 3 kilometer extra till min runda. Väl inne i skogen insåg jag att älgjakten har börjat, och jag springer och flåsar i skogen. Den tanken skrämde mig en aning, eftersom jag vet att byns jägare är beväpnade till tänderna, och det skulle inte förvåna mig om dom minerat halva skogen. Jag övervägde att svänga om, men tänkte att jag har trots allt röd rock på mig, så jag fortsatte. Och eftersom jag skriver om detta, så gick det bra.

Väl ute från skogspartiet fortsatte jag att dundra fram på en sandväg. Snart sprang jag utför, ut på ett område med åkrar på bägge sidor av vägen, och in i en tät dimma. Synnerligen intressant, eftersom jag 20 minuter tidigare bländades av solnedgången. Jag fortsatte i oförändrad fart och konstaterade att det var rätt fuktigt i luften. Plötsligt skymtade jag någon längre fram i dimman. Vem kan det där vara, någon jag känner? Vilken fart håller han, hon... kan jag springa ikapp?  Sikten var drygt 50 meter, så jag kunde inte avgöra, men springstilen tydde på att det var en hon. Märkte att jag sprang just snäppet snabbare än personen framför mig. Genast uppstod en känsla av att vara på ett lopp, och tävlingsinstinkten kom fram. Utan att medvetet öka så började jag knappa in på min nyfunna medlöpare. Två minuter senare kunde jag med säkerhet fastställa att det var en kvinna som sprang framför mig, en snabb kvinna. Drygt 1,5 kilometer senare kom jag ikapp, och sprang förbi. Hon såg inte mot mig, utan stirrade rakt fram, och jag kände inte igen henne. Fast jag tror att hon saktade in, så att jag skulle springa förbi. Hon ville väl inte ha mig flåsande 20 meter bakom. Hur som helst så fortsatte jag pressa mot morabacken, den jobbiga morabacken. Farten sjönk rejält, men jag joggade hela vägen uppför. När backen var slut och vägen planade ut var det svårt att få upp farten på nytt, och när jag väl fått upp farten skulle jag korsa 25:an, och fick snällt vänta på några bilar. Sedan for den sista kilometern lätt utför. Det hade börjat skymma, så när jag sprang de sista 100-metrarna mot gravgården möttes jag av 100 tals ljus. Det var en fin avslutning på ett mycket givande löppass, det bästa på väldigt länge. Jag kunde springa avslappnat och problemet med benet/höften är borta. Yippe ki yay... I am back!

11 km, 1:03:26 / 5:46min/km, puls 155/172

Halloween!

Igår var det Halloween på alla sätt. När jag kom till jobb och startade upp alla mina program så blev det strömavbrott. Det varade typ 1 millisekund, men tillräckligt för att min dator skulle boota om sig. Den kom igång igång på nytt, men bilden var svart, förutom att muspekaren nog fanns. Det tog 1,5 timme för vår IT-kille att fixa min dator i skick så att jag kunde börja jobba. Nu har jag en UPS, så vid nästa strömavbrott så skall min dator inte falla. På eftermiddagen fick jag två nya grejer att planera/fundera ut. Bägge så skumma och knasiga att de inte just kan komma vid någon annan tidpunkt än Halloween.

Ada hotar mig med Ellinors treudd.

Väl hemkommen så gällde det att snabbt få mat i sig, och sedan bar det av till finska och svenska lågstadiernas gemensamma Halloweenfest. Det fanns önskemål att en del föräldrar gärna fick hänga kvar, och styra upp det hela om det skulle börja gå överstyr. Nåväl, jag hängde kvar, och stundvis var jag omringad av läskiga monsterprinsessor, vampyrer, zombier och självaste dracula. Till och med Jack Sparrow var på plats. Jag hade mitt eget garde av fem stycken mörkrets härskarinnor som bad mig ta hand om det ena och det andra. Förutom att jag skulle vakta en massa grejer blev jag hotad med en treudd. En av dom till och med rånade mig på flera euro, men det var min egen Ellinor, så det är lugnt. Men största delen av tiden fördrevs med att prata goja med de andra föräldrarna.

Trots att klockan var 21:20 när jag dukat fram kvällsmål åt flickorna så plockade jag fram pulsmätaren och körde igång ett Cardio Core 2 pass, för jag hade lovat mig själv att träna på fredagen. Kändes motigt till en början, men efter några minuter fattade kroppen att jag menade allvar. Körde på med ordentliga serier, och försökte hålla andhämtningspauserna så korta som möjligt. Mot slutet av passet, när benen höll på att misslyckas med att bära upp 92 kg, kom igen tankarna att "Tar det här passet aldrig slut?". Jag är imponerad av den här typen av träning. På en yta av 2 x 2 meter, utan några som helst redskap, får man svetten att droppa från kroppen.

47 minuter räckte passet den här gången, medelpulsen var 133 och maxpulsen 164. Ganska bra. Som jämförelse kan jag nämna att i somras under de mest intensiva backintervallpassen fick jag inte pulsen upp till 180, trots att jag gav "allt". Tror att den högsta pulsen jag noterade var 178. Min vilopuls är 42-45. Pulsdiagramet avslöjar tydligt att benen får jobba betydligt mera i Cardio Core 2 än i 4:an. Pulsen hålls hög på ett helt annat sätt än i 4:an, som mera fokuserar på de mindre musklerna.

Pulskurva 2.11.2012 - Cardio Core 2

Massage.

Hade tänkt träna med kettlebells eller på crosstrainern idag, men det liksom blev inte av direkt när jag kom hem. Och sen var det massage inbokat. Det var såååå skönt, och nu vill jag inte annat än slappa. Tar och strechar lite ikväll, så tar vi träningen i morgon.

Oktober

Jaha, då byter vi blad i almanackan igen, och det är dags att sammanfatta Oktober månads träning. Jag har sprungit endast 4 gånger den här månaden, totalt 31 km. Löjligt lite, men det beror inte på lättja, utan på min sjuka höft. Eller egentligen är väl inte höften i sig som är sjuk, utan muskelfästet för lårmuskeln på framsidan, samt diffust på in- och utsidan i lårmuskeln. Till en början tog det sjuk när jag gick, och det känndes som om benen vore olika långa. Nu kan jag springa utan att det egentligen gör ont. Dock finns en svag aning om sjukt när jag springer, så det är lungt och sansat som gäller ännu på springfronten. Skall försöka springa regelbundet så stor del av vintern som möjligt, men det är mycket fast i vädret. Kallare än -10, och det är mycket osannolikt att jag sticker ut och springa.

Däremot har jag varit hyfsat aktiv gällande styrketräningen, och jag har inte missat en ända Ju-Jutsu träning. På tal om Ju-Jutsu, så börjar jag småningom känna mig bekväm i den rollen. Tisdags- och Lördagsträningarna börjar kännas som rutin, och jag har rätt bra lärt mig "andan" i kampsportsträning.