måndag 12 augusti 2013

Backintervaller

Körde backintervaller på lördagskvällen. Jag höll på att spika upp panel i biltaket och kom av någon märklig anledning på idén att springa backintervaller. Tänkte att det skulle vara en god idé, så jag plockade undan verktygen lite tidigare och joggade iväg mot brinkbackan. Tänkte köra 6 st, men efter fjärde så började jag gå hemåt, men jag svängde och körde en till. Resultatet blev 5 x 280 m (1:15, 1:16, 1:15, 1:20, 1:20)

Pulsen han inte över 170 en enda gång, men flåset, voi söta öde. Backen är asfalterad med en hyfsat brant profil, 35-40 meter stigning på 280 m. Den planar ut i toppen, men det är där som det är som jobbigast. Jag var för slut för att följa med klockan, men det kändes som om farten sjönk mot slutet, även fast backen planade ut. Men jag är nöjd, för jag fick det att kännas i benen, vilket inte brukar hända alltför ofta då jag springer. Men värst var nog flåset. Nu efteråt kan det kännas att jag borde ha kört den sista av de planerad 6, men då igår i backen sa kroppen nej, inte flera, och jag har lovat mig själv att lyssna på kroppen bättre i år.

Brinkbackan. 280m lång, stigning 35-40m.

Nu har det varit många snabba 8:or och tokigheter. Denna vecka är det dags för lugna "långpass". Det ser jag fram emot. Borde även ta mig i kragen och börja gå på Ju-Jutsu träningarna nu igen, när jag börjar jobba efter semestern.

Utmaningen jag nämnde i förra inlägget är att springa 50 löppass på 100 dagar. Jag startade 30.7, och ligger än så länge bra till med 7 löppass på 13 dagar. Läste om utmaningen på Suzans blogg, och tänkte att det där skall jag ta mig an. Jag startade dock min utmaning lite senare än dom andra, eftersom jag var sjuk just då, och det är ju bara korkat att börja en sådan här grej när man är sjuk. Bättre att vila, och starta utmaningen då man springer första passet. Men jag kör alltså denna utmaning helt solo, bara som morot för mig själv att springa lite mera/oftare.

3 kommentarer:

  1. Bra jobbat! Så jäkla skönt när backintervallerna är gjorda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jo, visst är det så. Efteråt känns det oftast bra och man är nöjd med sig själv, fast man vid utförande av intervallerna funderade om man är helt frisk i huvudet. :)

      Radera
    2. Håller med! Man är aldrig frisk när man springer sjuka grejer. Men det är alltid värt det! (:

      Radera