fredag 5 juli 2013

Årets första halva!

På söndagen skjutsade jag Ellinor till Olivers. Nicka satt ute på terrassen i solen och "vaktade" barnvagnen där lillen låg och sov i skuggan. Blev en stund och prata, och det räckte inte länge före hon sa att hon hade planerat in en 25:a för måndag förmiddag. Hon tänkte starta kl.10, vilket är tidigt för mig. Jag har många gånger tänkt att jag skall pröva springa en runda på morgonen före jobbet, men det blir inte till av, för jag är helt zombie på morgonen. Jag springer helst på kvällen. Hur som helst så lovade jag att hänga på. Hon har sprungit halvmaraton många gånger, men aldrig mer är det. Själv är jag i samma sits, med skillnad att hon sprungit lopp, medan jag har sprungit mina halvor som kvällslänk. Nicka skall springa 30 km i Lidingöloppet i höst, så hon skulle vilja få lite längre sträckor i benen så småningom. Vi bestämde start följande morgon kl.10.

Foto från i vårast. Här borde vi ha svängt in till höger till
skogsrundan. Denna bild visar också hur kuperad vägen
är runt Päsaträsket.
22,2 km är det längsta jag någonsin sprungit, så jag såg fram emot 25 km med respekt, ångest, och förtvivlan, samtidigt som jag var ivrig på att skriva historia genom att öka mitt längsta pass.

Vi började med att runda Päsaträsket, vilket ger 16 km. Därefter skulle vi springa skogsrundan och vidare runt gamla skolan. Det borde ge ganska exakt 25 km. De första 5 km längs asfaltvägen löpte på aningen snabbare än vi hade tänkt, men det problemet rättade snabbt till sig själv när vi kom in på sandvägarna. Med öppna fält och åkrar längs vägen, och en gassande sol så saktade farten av för oss. Vid 8-9 km sa Nicka att hon klarar inte av 25 km i detta solgass, och om det inte börjar regna så far hon rakt, och nöjer sig med 16 km. Hon har problemet att hon svettas inte ordentligt, så hon får så otroligt varmt, och därefter frossa. Därtill så är vägen runt Päsaträsket rätt kuperad, med en massa härliga uppförs-backar. Hon bad mig fortsätta springa när hon behövde sina korta gåpauser, med det struntade jag i och gick med henne. Det var ju inte så att detta pass var något avgörande i min träningsdagbok. Far man på länk tillsammans, så kommer man också i mål tillsammans





Hur som helst, så något regn kom det inte, och vi for rakt istället för att svänga in till höger mot skogsrundan. Jag räknade att jag får ihop 18 km om jag springer raka vägen hem när Nicka är framme hos sin mor, var hon hade ungarna i förvar. Trots att det inte blev en 25:a så skulle det ändå komma att bli årets längsta länk. Men nu var ju en halva så nära, fnuttiga 3 km saknades. Jag bestämde mig snabbt för att tvinna inne i byn för att få ihop årets första halva. Jag började med att runda Lindnäs, och är jag kom upp till korset tog det emot att svänga vänster för att pinna in de 2 sista km. Men jag gjorde det, och fick ihop årets första halva. 21,4 km på 2:28 (6:55min/km). Visst, jag ökade farten lite, med det blev genast otroligt jobbigt att fortsätta springa ensam, då jag vinkat av Nicka.

Efter länken tog jag direkt flickorna och brorsan och for ner till åstranden på ett dopp innan maten. Det är så skönt att ta av sig skorna och pulsklockan, och bara gå ut i vattnet med springkläderna på. Resten av dagen gick jag omkring och var helt tömd på energi. Det är en delorsak varför jag hellre springer på kvällen, så att jag sedan får lägga mig istället för att gå hela eftermiddagen och kvällen och känna hur slut och trött jag är.

4 kommentarer:

  1. Bra jobbat med en halva i alla fall. Nästa gång fixar ni båda 25 :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) Jo, de lugnt. Det stör mig inte alls att vi fick ge oss. Jag är supernöjd med en halva.

      Radera
  2. Jättebra jobbat! Starkt! :)

    SvaraRadera