måndag 22 juli 2013

89!!!

Hela förra vecka gick åt till att vara sjuk och tycka synd om sig själv. På måndagen hade jag sjuk hals, och på tisdagen hade jag 37,5 feber, vilket kändes som 47,5. Jag var helt slut och bara låg på soffan hela dagen. På onsdagen var jag feberfri, med då kom snuvan och jag började känna lite i bröstet. På torsdagen var huvudet fullt med snor, andningen rosslade, och jag hade sjukt i vänstra örat. Nu, en vecka efter att det började väller snor fortfarande ut ur huvudet, jag hostar upp slem och vad andningen beträffar så är det inte aktuellt med någonting som höjer pulsen ännu på många dagar. Min vilopuls är fortfarande några slag över 60 bpm, då den vanligtvis ligger kring 45 bpm.

Så jo, jag är aningen bitter. Hade tänkt att jag skall öka träningsmängden nu under semestern, och riktigt njuta av att kunna träna fritt... och så börjar man semestern med att vara sjuk över 1 vecka. Just av denna anledning tycker jag inte om att planera in lopp eller på något annat sätt bygga upp förväntningar. Det kommer alltid någonting i vägen och pissar på mina planer/förväntningar. Att ta dagen som den kommer och göra saker spontant är mera min grej.

Men hej! Igår när jag ställde mig på vågen så skedde någonting som inte skett på minst 10 år. Vågen visade under 90 kg!!! Yes, vad jag blev glad. Jag har länge nu pendlat mellan 90,5-91,5, och nu igår så skedde det, 90 sprack! 89,8 kg visade vågen.
2009 vägde jag som mest. Då följde jag inte med min vikt, och allt motioneras hade bara uteblivit. Kommer så bra ihåg då jag plötsligt en dag i bastun insåg att fan, jag har på riktigt blivit fet. Då ställde jag mig på vågen och trodde inte mina ögon då vågen visade 103 kg. Funderade, och kom fram till att drygt 10 år tidigare, i armén hade jag vägt 82 kg. Då bestämde jag att det var dags att skärpa sig. Jag började ingen diet, och jag började inte heller tokmotionera helt plötsligt, för jag visste att det inte skulle hålla. Tänkte istället att likt en oljetanker så måste jag sakta men säkert lägga om kursen. Kan nu konstatera att jag lyckats. För detta är jag glad, och resan fortsätter i rätt riktning.


6 kommentarer:

  1. Svar
    1. Säg int annat. Var till läkaren och fick antibiotika kur på, så kanske det blir spring igen nästa vecka.

      Radera
  2. usch vad trist :( krya på dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jag är nog på bättringsvägen nu äntligen. Antibiotika kur på.

      Radera
  3. Krya på dig och grattis till nedgång!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Nu är jag i skick igen. Jag har naturligtvis inte stannat under 90kg ännu, men det ligger där 90,x och guppar. Men det är bara att hålla kursen så blir det kanon. :)

      PS. Jag har börjat på "din" utmaning. Har nu 5 pass på 9 dagar.

      Radera